Cirkus Gisches fantastiska föreställning
En fantastisk vårkväll, en härligt grön gräsmatta, drygt 13 000 på läktarna och två sargade lag på Swedbank stadion. Malmö ville ha revansch för att visa att snedsteget mot ”Di rälie” i norr var en tillfällighet. Djurgården ville visa att senaste vinsten mot Åtvidaberg inte var en tillfällighet.
Kvällen börjar med ett vackert tifo med Eric Persson som huvudperson. Det är vackert och det är mäktigt när Hövdingens kepsprydda huvud dyker upp på ståplats. Det blåa flagghavet ger huvudet en fin inramning.
Strax därpå marscherar spelarna in till hymnen och all koncentration är på dem. Det syns på kroppsspråken att det är lite spänt och under presentationen studsar Agon som den värsta guttaperkaboll.
När domaren Mikael Lerjéus blåser igång matchen blåser han även under de förhoppningar som bäst illustreras av stålplatsläktarens ständiga sång "...mot SM-guld vi gå".
MFF öppnar som vanligt i ett högt tempo. Det dröjer dock tills femte minuten innan det blir riktigt farlig. Det är Gisch som kommer ut på högerkanten och spelar in bollen centralt men den duktige högerbacken Cessay hinner aningen före. Agon börjar också bra. Han är rörlig och han är aggressiv.
Euforisk fotboll
I tionde minuten får Djurgården till ett anfall, men inlägget från vänster fångas lätt av Dahlin som snabbt släpper bollen i spel. Gische och Ulrich hjälps åt att driva bollen i en snabb omställning på högerkanten och Ulrich slår in ett pass som Hisings-expressen Larsson behärskat touchar över en jagande motståndarens ben och otagbart i målvaktens högra burgavel, 1-0.
Nu följer några minuter där MFF spelar euforisk fotboll. Framförallt Ivo Pekalski och Gische gör vad de vill på mittfältet. Deras slit blandat med finess vaskar fram både hörnor och målchanser. Daniel Larsson får två som han borde sätta. Den ena på passning från Ivo där DA helt ren skjuter bollen på målvakten. Nästa sekvens är efter en hörna där han möter bollen ungefär vid straffpunkten men skjuter över i ganska öppet läge.
Första kvarten går således till MFF och framförallt Ivo, Gische och Ulrich har imponerat. Ivo står för det mesta rätt och fördelar bollarna bra. Gische utmanar och vinner, Ulrich vinner man mot man-duellerna och får även till inläggen.
Sen händer det som brukat hända i år. Andra kvarten ger MFF bort till motståndarna.
Bolltempot sänks och Djurgårdens mittfältare släpps helt onödigt in i matchen. Bland annat Slår Prince Ipke Ekong en snygg lobb över Malmös mittbackar, rakt i gapet på Oremo som, tackochlov, avslutar mycket svagt. Men DIFarna äter sig in i matchen och till och med den annars så säkre Daniel Andersson gör några hårresande misstag.Under den här perioden är det faktiskt junioren i backlinjen, Pontus Jansson, som räddar oss.
MFF slutar springa
Plötsligt har alla (utom Gische och Daniel Larsson) slutat springa och det är mycket felpass från MFFs sida. Agon har helt försvunnit, liksom RÅP och Ivo. Och Richardinho ska vi egentligen inte prata om. Han är helt under isen och verkar alldeles vilsen. Han tar felbeslut på felbeslut och dribblar när han ska passa och försöker passa när han egentligen borde rensa. Jag tror varken han vinner en enda duell eller slår en passning rätt den första halvtimmen. Sen blir det lite bättre, men bara lite.
Just när man sitter och är nervös för att det ska ramla in en kvittering bakom Johan Dahlin i målet får Ulrich en lidnersk knäpp och visar att Rio ligger strax utanför Köpenhamn.
Som i ett rus vandrar han fram på sin kant och dribblar av ett par–tre djurgårdare innan han lättar in bollen till Agon som når fram på volley, men inte bättre än att bollen tar i stolpe och ut. Uppmuntrad av sin kollega dundrar Lill-Kaisern fram på en hörna och nickar strax utanför.
Nu känns det som om MFF har kopplat greppet igen. Men medan vi på läktaren lite till mans börjar snegla på klockan och väntar på halvtidssignalen, kommer Djurgårdens Yousseff dundrande mot straffområdet. Från andra hållet kommer samtidigt Pontus Jansson i full karriär. Kollisionen blir ganska kraftig, men båda klarar sig utan plåtskador. En frispark i farligt läge just utanför straffområdet, rakt framför Dahlin är dock oundviklig. Frisparken går strax utanför Dahlins kryss.
När domaren blåser för första halvlek kan vi konstatera att…
… när MFF höjer tempot hänger Djurgårdarna inte med.
… Djurgården spelar (som tur är) helt utan självförtroende.
… Agon är ängslig i sitt agerande och verkar undvika målsituationerna istället för att söka sig till dem.
… Sharbel Touma genast fick övertag på Ricardinho och har förvandlat denne superbrasse till vilken snedsparkande Thylle som helst.
… Gische, Pontus och Ulrich varit bäst i första halvlek.
… Wiltons outtröttliga jagande och styrande på mittfältet saknas nå´t helt otroligt!
Flipperspel i straffområdet
I andra halvlek gör Djurgården ett byte redan efter fem minuter. Patrik Haginge sätts in på vänsterbacken för att försöka tygla Gische. Men det går inte. Gische har en sådan där kväll då han kan springa hur mycket som helst och vinner i princip alla dueller.
Ändå är det Djurgården som börjar bäst och får ett visst grepp den första kvarten av andra halvlek. Och vid flipperspelet i MFFs straffområde i den 52:a minuten är det bara turen som hindrar att det ska gå som i Helsingborg.
Men återigen reser sig MFF och i samband med att Jille kommer in på friska ben istället för Durmaz (som jobbat förtjänstfullt och tröttat ut Ceesay) rör man om i Djurgårdsförsvaret. Och plötsligt i den 63:e minuten står det 2-0! Och för dem i Djurgårdsklacken som fortfarande står på södra läktaren och undrar vad det var som hände följer här en kort resumè. Gische får bollen på sin kant och han utmanar och utmanar och utmanar för att avsluta med ett smart instick till Daniel Larsson som i sin tur förtjänstfullt chippar bollen över den stackars Tommi Vaiho i Djurgårdsmålet.
Efter målet firar åter MFFs passningsspel och fina rörlighet triumfer. Djurgården blir totalt utspelat. Så pass att de till en början knappt märker att MFF byter in Alex Nilsson istället för Agon. På de tio minuter Alex är inne hinner hinner han både en, två och tre gånger visa att han vill vara med och slåss om anfallsplatserna. Här har MFF fått fram en egen liten bulldog som är beredd att springa rakt igenom motståndarna om det behövs.
Och plötsligt står det 2-1! Och för Johan Dahlin och Daniel Andersson som väl fortfarande undrar vad det var som hände kan jag berätta att en panikrensning från djurgårdsförvaret och en luftpastej, som på sin höjd borde skrämma några förbiflygande måsar, förvandlades till målchans och lobbades i mål av Kasper Hämäläinen.
Missad straff
Av bara farten missade även Daniel Andersson en straff sedan cirkus Gische ännu en gång bjudit på en föreställning med några nummer ur den högre skolan i Djurgårdens straffområde. Alltså blev det onödigt mycket nagelbitande de sista fyra-fem minuterna.
När domaren blåste av matchen kan vi konstatera att…
… Gische, trots Daniel Larssons båda påpassliga mål, var matchens lirare.
… Wiltons spring och bollhållande är oerhört efterlängtad på mittfältet.
… Pontus Jansson gör ännu en fin insats bredvid Daniel Andersson. Pontus har kanske inte Sudic hårdhet, men det kompenserar han med fin placeringsförmåga och smartness i spelet.
… MFF spelmässigt nog måste höja sig ett par snäpp om man inte ska gå på pumpen i Göteborg på torsdag.
