Vi tycker om MFF: Skillnaden mellan Superettan och högsta serien är mindre än man tänker sig
Panelen startar upp helgen i vanlig ordning. Denna vecka: Martin Johansson, Micke Möller samt Henrik Zackrisson.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Martin Johansson
Är varken född eller bosatt i Malmö men MFF hann få honom i sitt grepp under de sex år som han väl bodde där. Ett av hans starkaste minnen från MFF är när alla sprang in på planen efter senaste guldet och de stora karlarnas tårar. Är teaterproducent på Byteatern i Kalmar och trivs bra med det även om han ibland längtar ”him” till Malmö!
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.
Trots en ordinarie startelva, ett överlägset bollinnehav och ett par dussin hörnor så krävdes det närapå tre halvlekar innan Malmö FF fick hål på superettanlaget Syrianska. Segern gläds vi förstås åt, men vad beror det på att MFF har så fruktansvärt svårt att övertyga i Svenska Cupen?
Martin: Jag är för det första otroligt nöjd att vi vann och är vidare när det tog tvärstopp för flera andra allsvenska lag. Men jag tyckte att det såg ganska så håglöst ut trots att vi startade med ordinarie elva. Vad detta beror på är ju bara spekulation men jag anade faktiskt underskattning i vissa spelares ögon, detta verkade smitta av sig.
Överlag är ju Svenska cupen inte lika het för de allsvenska lagen vilket ju skapar en ”JAHA-känsla” även för publiken och fansen. Lite publik och lite stämning är lika med tråkigare matcher. En ond cirkel så att säga. Det är synd eftersom cuperna är viktigare i andra serier utomlands. Sen har det ju såklart att göra med att lagen underifrån kämpar ännu hårdare i dessa matcher.
Micke: Cupen är, hur man än vänder och vrider på det, något som Malmö FF inte prioriterat under väldigt många år nu, trots allt tal om motsatsen. Det gäller de flesta allsvenska lag, tyvärr. Detta sitter givetvis i huvudet på spelarna och därför blir deras insatser därefter. En cupmatch blir som en träningsmatch, liksom. Det är synd, tycker jag. Med en sådan inställning bygger man inte den vinnarkultur som Malmö FF behöver för att kunna bli ett slagkraftigt lag på riktigt.
Med risk för att låta som en tjatig gammal gubbe så måste jag ändå nämna att MFF kammade hem åtta cuptitlar under 70- och 80-talen. Det var också under den här perioden som vi såg de starkaste och mest framgångsrika MFF-lagen, fulla av spelare som ville vinna allt – hela tiden. Att MFF har det svårt numera är således ingen tillfällighet. Sen att Svenska Cupen är ett sorgebarn i största allmänhet är en annan diskussion.
Henrik: Lite känns det väl som att MFF har samma problem med cupen som samhället i övrigt. Sämre text-tv-bevakning - inga laguppställningar, till exempel, som det ju annars är jättetrevligt att man börjat med för allsvenska matcher - mindre tidningsskriverier och helt enkelt ett sämre fokus.
Fast i år vill jag nog försvara laget. Jag tror att det är mindre skillnad på Superettan och högsta serien än vad man tänker sig. Mjällby, som varit ett superettanlag i eoner, ligger nu fast förankrade på övre halvan i allsvenskan. Åtvid har varit rätt kassa men trots allt skrapat ihop ett antal poäng. Så att åka och möta ett topplag i Superettan på bortaplan, föra matchen men tvingas nöja sig med ett kryss ser jag inte som nån katastrof (särskilt inte när nu förlängningen belönade oss med ett segermål).
Sen är ju själva spelformatet oförsonligt. I en serie har man kanske råd med ett lite yrvaket uppträdande i nån enstaka match. Men agera likadant i cupen och det är adjöss. Och nu fick vi Mjällby borta igen i åttondelen. Tröstlöst.
Avancemang blev det hursomhelst, och mycket tack vare succédebutanten Dardan Rexhepi som mycket kyligt avgjorde med blotta minuten kvar av förlängningen. I måndags startade Molins och Larsson på topp. Ofere är fortfarande skadad och Agon fick aldrig chansen i Södertälje. Hur hoppas du att Rolle formerar anfallet i den kommande matchen mot Brommapojkarna?
Martin: Jag hoppas och tror på Agon och Larsson. Såg tyvärr inte (eller??) matchen mot Mjällby. Molins och Durmaz på kanterna, som båda gjort det riktigt bra i vår. Kul för Dardan att få hoppa in och dessutom avgöra, ser ut att kunna bli en stor tillgång framöver.
Micke: Trots att vare sig Molins eller Larsson imponerade i matchen mot Syrianska är det ändå de två jag vill se på topp mot BP. Molins är som en berg- och dalbana, men gör sällan två dåliga matcher på raken. Han kommer att vara betydligt mer taggad på måndag än vad han var i Södertälje. Och Larsson – ja, han har jag fullt förtroende för.
Agon, Dardan och Alex är inte tillräckligt slagkraftiga för att ta en plats i startelvan som jag ser det. Och att lyfta upp Wilton nu känns som en dålig idé när han funnit sig så väl till pass i sin nya, mer släpande roll. Så Molins och Larsson – that’s it!
Henrik: Daniel Larsson är given, och jag tror definitivt det blir Agon bredvid honom. Jag tycker givetvis, som alla andra, att Gische kommer bättre till sin rätt på kanten. Men allra bäst är förstås att jag litar på att tränarstabens omdöme är oändligt mycket bättre än min analysförmåga. Jag är helt säker på att Rolle & co gör en klok, genomtänkt och på alla sätt helt riktig laguttagning.
Oavsett vilket tycker jag att det vilar något otäckt över denna den sista matchen innan VM-uppehållet. BP känns försvarsstarka, orimligt storvuxna och väldigt tråkiga. Dessutom finns ju i laget en före detta MFF-spelare, och såna skadar oss ofta. Det vore trist att tvingas läsa rubriker om "Babis revansch" på tisdag.
Zlatan Ibrahimovic var med om att ta hem ännu en ligatitel i helgen. Vilka är dina samlade intryck från svenskens första säsong i La Liga och vad tror du om hans framtid i världslaget Barcelona?
Martin: Zlatan är Zlatan! Att göra 21 mål under sin debutsäsong är inget dåligt resultat, dock har han sett mer än lovligt loj ut i vissa matcher. Efter juluppehållet var han seg och rödflammig i ansiktet, hade han förfrusit sig då han var i Åre och fortfarande i chock över detta?
Trots allt har han ju också stått för några av de läckraste sakerna på plan under året, ryggpasset, klacken till Pedro, frisparkskanonen och El Classico-avgörandet! Utan Zlatan hade de inte vunnit ligan, om man ser till resultaten.
Jag vill att han ska stanna kvar i Barcá en säsong till och kämpa njurarna ur sig för att bevisa att han är den världsspelare han kan vara. I vår har det varit sisådär med de takterna. Forza Z!
Micke: Det tar tid att spela in sig i ett nytt lag och i synnerhet när det handlar om ett lag som är så fundamentalt annorlunda än såväl Inter som Juventus. Där byggde anfallsspelet mer eller mindre på Zlatan. Nu ingår han i ett utpräglat kollektiv där hans roll ser helt annorlunda ut. Kan han bara finna sig tillrätta i detta och anpassa sitt spel därefter så är jag övertygad om att Zlatan kommer att gå en fin framtid till mötes i Barcelona.
I grunden handlar det om hans syn på sig själv i sammanhanget. Betraktar han Barça som ett ”Zlatan & Co” kommer det att gå åt pipan. Ser han däremot sig själv som en ”kugge i hjulet” är jag övertygad om att han kommer att ta ett nytt stort steg i sin utveckling som fotbollspelare.
Hur som så tycker jag att han gjort en bra säsong i Barcelona, och jag hoppas innerligen att han inte lessnat redan bara för att han inte står i rampljuset på samma sätt som var fallet under åren i Italien.
Henrik: Sammanfattningsvis: sensationellt bra början, lite skadebekymmer i mitten och en lite avslagen avslutning. Den rådande uppfattningen nu tycks vara att Zlatan halvmisslyckats, men jag vet inte det ... det var bara nån månad sen han gjorde två kanonmål mot Arsenal och strutade i tre-fyra matcher i rad i ligan. Men visst, trist att han inte fått spela nån huvudroll nu mot slutet.
Det enda man kan säga kring huruvida han stannar eller inte är att man i alla fall INTE behöver lyssna på hans bisarre agent. För en oinvigd känns det märkligt att Zlatan väljer att förlita sig till en så odiplomatisk snackepelle. Men kanske har Mino Raiola andra kvaliteter än de som syns i media, vad vet jag.
Ser dock inte en flytt som fullständigt otrolig. Jag tycker att man kan se den tuffa konkurrensen från två håll: ett negativt, som utgår från att Zlatan inte riktigt passar in i Barcelonas modell och att han får svårt att acceptera att spela tredjefiol (eller rentutav få ännu lägre status) i anfallet.
Men så kan man välja en positiv vinkel också: visst behöver ett världslag som Barcelona komplettera alla sina små anfallssmurfar - Messi, Villa, Bojan och Pedro väger väl runt 150 kilo tillsammans - med en rejäl, stadig och samtidigt ultrateknisk malmöit?