Vi tycker om MFF: Kom in i 2000-talet!

Medan VM rasar vidare har Malmö FF cupmatch i helgen. I veckans panel: Tomas Erlandsson, Martin Johansson samt Micke Frohm.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Tomas Erlandsson
Malmömusiker som upptäckte MFF på allvar ungefär i samma ögonblick som Zlatan såldes. ÄLSKAR fotboll. Skulle, om han inte ansett det vara smått sjukligt, kunnat stå och kolla korpmatcher på Ribban bara för att släcka sin fotbollstörst. Inte direkt passionerad mer än när Barca eller Arsenal spelar, men kan lik förbannat dock aldrig slita sig från MFF, trots alla gånger han uttryckt sin totala ilska över dem.

Martin Johansson
Är varken född eller bosatt i Malmö men MFF hann få honom i sitt grepp under de sex år som han väl bodde där. Ett av hans starkaste minnen från MFF är när alla sprang in på planen efter senaste guldet och de stora karlarnas tårar. Är teaterproducent på Byteatern i Kalmar och trivs bra med det även om han ibland längtar ”him” till Malmö!

Micke Frohm
Journalist sedan 25 år tillbaka. En hel del av dem på Arbetet, en del som frilans och sedan 1998 redaktionschef på Allas i Malmö.Har följt MFF i princip sedan Bosse Larssons första år - om inte på plats så åtminstone med ett öra på sportradions sändningar.

Jag tänker vara ärlig, jag erkänner. Jag har tappat bort mig i turerna kring cupmötet mot Mjällby. Först kunde man inte spela där och sedan inte där. Därefter tvingades man invänta besked om ett besked. Det verkar som att det slutade med att man skulle spela… Här? Kort och enkel fråga: Kommer du att följa matchen på söndag och i så fall hur?

Tomas: Inte omöjligt faktiskt! Det beror på om jag är fotbollsmätt efter att ha sett i princip VARJE match under VM-slutspelet. Hade varit rätt kul att se lite himmelsblått som omväxling.

Martin: Nu när jag har semester har jag tänkt att styra mitt djur mot Södern och bevittna denna match på plats. Gå på Banken o följa/hylla laget mot en framgång kan jag inte missa. Tror att dessa besked/icke besked bara kan gynna oss. Nu tar vi dem på hemmaplan. Och sen tar vi hela skiten av bara farten och får titulera oss med dubbeln senare i höst. Höst. Jag ryser av ordet. Låt sommaren vara ett tag till.

Micke: Klart jag gör! Planen är att följa matchen live, det var ju så länge sen vi hade en cupmatch på hemmaplan. Sen att MAIFs ledare är en samling clowner gör det bara roligare att slå ut dem...

Frank Lampards VM-mål som aldrig räknades som mål kändes för många som den sista droppen. Svallvågorna öste över världen, nu räcker det! Frågan har varit uppe många gånger förr, även här i fredagspanelen: Vilka åtgärder tycker du bör vidtas för att underlätta domarnas arbete och ge matcher en rättvis bedömning?

Tomas: Jag har länge irriterat mig på FIFAs inställning i ärendet. Att det är en stor, tungrodd byråkrati är jag fullt införstådd med men va fan, hade det varit så enormt svårt att koppla kameran som ändå sitter i målburen till en domarmonitor?

Principen det handlar om, enligt Lars-Åke Lagrell är att huvuddomaren på plan fråntas den absoluta auktoriteten.

Just i det fallet ja.

Om det skulle kunna innebära att ett mänskligt misstag kunde korrigeras och således på verka utgången av en match behöver inte vara av ondo. Det har funkar GANSKA bra inom hockeyn under rätt många år nu.

Martin: Målkamera nu! Om en så urbota dum sport som hockey haft det en halv livstid, varför kan inte den ädlaste av sporter också inse att vi är alla människor som kan göra misstag? Med alla avbrott som redan är vid filmanden, byten och annat så kan väl ett avbrott vid att kolla om bolljävulen är inne eller inte spela så stor roll? Trött på att det blir så avgörande i många lägen. Heja Irland!

Micke: Jag har sagt det förr och säger det igen: Kom in i 2000-talet och använd tekniken. En domare i kontrollrummet hade snabbt kunnat ge besked om att bollen var inne i mål. På mindre än 10 sekunder hade frågan fått en rättvis och odiskutabel lösning. Vi hade sluppit allt tjafs både vid själva målet (som aldrig blev) och efter - som exempelvis här.

Lite mer VM… Hittills har turneringen bjudit på en mängd superstjärnor som förväntats bära fram sin nation till prispallen. Ribery, Drogba, Rooney, Ronaldo... Stora idoler allihopa, men också utslagna ur mästerskapet. Samtidigt har mer jämnstarka kollektiv som Brasilien, Tyskland och Holland imponerat. Vad tror du, är mästerskapen på väg att bli en uppgörelse i lagarbete och kommer tron på nationalidoler att avta?

Tomas: Fotboll är en lagsport. Nationalidoler är en pengacirkus, något vi behöver för att projicera våra drömmar på, något företagen behöver för att få ökad försäljning. Tyvärr hänger de ihop och tyvärr är de på tok för avskilda från varandra i verkligheten. Att spelare med enorma krav på sig får mentala blockader och totala spärrar när det kommer till stora mästerskap är inget ovanligt. Att förvänta sig att en enskild spelare ska " leda " ett lag till världsmästartiteln är en enorm överskattning av en enskild individ.

Jag är övertygad om att en spelare är precis så bra som dess omgivning gör den. I lagsporter krävs det en enorm mängd olika roller för att kollektivet ska fungera optimalt. Om gruppdynamiken inte fungerar så fungerar inte laget heller. Då spelar det ingen som helst roll om du har världens i särklass bästa spelare i laget.

Martin: Ja, säg det. De "kollektiven" vi nu ser ta över VM har ju tidigare också haft och har sina divor. Det handlar om att se till att göra andra bra också. Som Thorsten Flinck, denna gigant bland giganter, en gång sa på en föreställning i Lund: "Man är inte bättre än man gör sin medspelare" De riktigt stora blir större för att de får andra att höja sig. Chris Ronaldo är ingen av dem....

Micke: Nja, jag tror att vi just nu är inne i en vilofas där utvecklingen står lite stilla. Det nya försvarsarbetet, med alla spelare bakom bollen, regerar visserligen just nu, men jag är optimist och tror att det snart kommer någon ny (eller gammal) lysande idé som löppnar upp och åter ger mer plats för både Ronaldo, Rooney, Ribery... och Zlatan!