Lagbanner
Sommarintervjun: Henrik Larsson om läktarkultur och supporterskap
Bild på Henrik Larsson kommer så fort den har landat hos oss, men så länge kan vi njuta av ett av hans verk. Premiärtifot mot Örebro.

Sommarintervjun: Henrik Larsson om läktarkultur och supporterskap

Under det allsvenska uppehållet kommer Himmelriket att låta några mer eller mindre kända och bekanta ansikten komma till tals. Vi kallar det för ”Sommarintervjun”. Nu har turen kommit till Henrik Larsson, en av många bakom de fantastiska tifon som prytt Nya Stadion i år.

Malmö FF:s hundrade år som verksam förening kommer i framtiden förhoppningsvis vara ett år som vi alla minns som det fantastiska guldåret. Om MFF spelar sina kort rätt under den kommande hösten kan så mycket väl bli fallet. Det arbete som 22-årige Henrik Larsson och hans kollegors bedriver är i alla fall något som vi definitivt för evigt kommer att förknippa året 2010 med. Oavsett hur den allsvenska tabellen slutar. Världens vackraste förenings hundraåriga historia har och kommer fortsätta att summeras med magnifika tifon i samband med hemmamatcherna och det är just i dessa sammanhang Henrik Larsson figurerar.

Himmelrikets Simon Pålsson ringde upp Henrik några timmar innan VM-kvartsfinalen mellan Holland och Brasilien för att snacka Malmö FF, läktarkultur och supporterskap.

Hur är läget med Henrik idag?
- Det är gott och fint. Solen skiner och det är fredag.

Hur föddes ditt intresse för Malmö FF och när skulle man kunna säga att du blev MFF:are?
- Det är svårt att säga när allt började, det är väl en tio år sedan ungefär. Det var då jag började gå. Jag minns inte så mycket från perioden, varken hur eller varför liksom. Men någonstans på vägen har det börjat växa mer och mer, och det är väl på sin kulm just nu.

Så du föddes inte ljusblå?
- Nja, nej. De första tio åren av mitt liv hade jag ingen koll. Då lekte jag i skogen och byggde hyddor och sånt. (skratt).

Supporterskap innebär att man samlar på sig en massa minnen, både de bra och de dåliga. Vad är ditt bästa insamlade MFF-minne?
- Oj. Det bästa är ju säsongen 2004, såklart. Vi har ju en haft en väldigt dyster period i vår hundraåriga historia efter det. Men sen vill jag också nämna den Nya Stadion och hela detta året, det har varit fantastiskt rolig så här långt. Sen finns det en hel uppsjö med bortamatcher som varit både väldigt roliga och minnesvärda. Men om du bara vill ha ett svar är det självklart guldåret 2004.

Det sämsta då?
- Norrköping borta 2008. Vi spelade inte så bra då och det var verkligen inte helt hundra. Spelet var verkligen sådär och Norrköping låg sist. De hade precis börjat ta några poäng och börjat klättra lite. Vi åker upp med en minibuss om jag minns rätt. Sen spelar vi så jäkla viljelöst, håglöst och tog inga löpningar. Spelarna stod helt stilla. Vi förlorade, 2-0 om jag minns rätt. Sen hade vi HIF i någon omgång senare, så det var en tung hemfärd från Norrköping. Det känns som att det var en höstdag, men det kan lika gärna vara minnet som förstärker upplevelsen av att det var räligt. Det var verkligen botten. Jag tror till och med att vi efter den förlusten hade vår sämsta placering någonsin så långt in i säsongen och det var på allvar tal om att vi skulle kunna åka ur.

Du är väl allmänt känd i supporterleden som tifo-killen. Hur började egentligen den karriär inom Malmös tifosi?
- Det var inför hemmaderbyt 2005, när vi skulle ha 9000 flaggor. Plus hissa en stjärna på hela Norra läktaren. Det behövdes folk till att tejpa, såga, rulla och klippa. (skratt). Vi brukar göra så, att vi bjuder in så många som möjligt som sitter där i 8 timmar och tejpar liksom och det var jag jäkligt sugen på. Sedan dess har jag suttit fast och mitt engagemang och intresse för klubben har vuxit alltmer sedan dess.

Du blev uppmärksammad i och med att du tog ledigt från ditt jobb för att kunna satsa hundra procent på Malmös hundrade år. Är tifona ditt sätt att visa din kärlek till Malmö FF?
- Ja, absolut. Men verkligen inte bara mitt, alla andra som är engagerade i tifona. Det har varit ett väldigt fokus på mig, men det är väldigt många fler som håller på med det och lägger ner mycket tid – men som inte får samma erkännande. Även fall de  förtjänar det.

Varför har du valt tifovägen för att visa ditt engagemang till Malmö FF, varför är det just den vägen du valt att vandra på?
- Jag har testat det mesta känns det som, förutom ligistkulturen kanske. Jag har varit med i både Inferno och Supras förr i tiden. Jag har fortfarande en fot i Support i samband med bortaresor. Jag tycker att tifo är det som ger mest på hundra timmar. Om du lägger ner hundra timmar på att måla eller sy får du ett direkt resultat, du har liksom en flagga eller ett arrangemang. Det blir en sorts bekräftelse och en belöning. Du både ser och känner att ditt jobb gett resultat. Håller du på med medlemsutskick och såna saker kan du lägga ner hundra timmar, men resultatet kan du varken se eller ta på. Det är sjukt viktigt, med det är inte samma tillfredsställelse. Det är dessutom sjukt roligt med tifo, du får uttryck för en massa kreativa sinnen och det passar mig bra.

Hur mycket tid lägger du ner på tifoarbetet?
- Nu när jag varit ledig har det varit ganska mycket, strax över en vanlig arbetsvecka. 40 och kanske 60 timmar någon vecka i snitt.

Hur lång tid tar det att göra ett tifo ungefär?
- Oj, det varierar sjukt mycket. Till premiären tog det ett par månader med konstant jobb för ett par personer varje dag. Men till andra matchen, där vi bara hade ark och en OH i mitten, tog det bara en vecka ungefär. Max. Då var det bara att måla den lilla overheaden vi skulle ha i mitten och att beställa ark. Vi gör tifon parallellt, så det är svårt att komma ihåg hur många vi var i taget på respktive tifo. Men man kan väl säga allt från en vecka till ett par månader.

Vilket tifo, som du varit med och skapat, är du allra mest stolt och nöjd över?
- Det är premiären får man ju säga. Men utöver det, för det är ju rätt speciellt, är det Helsingborg borta 2006 som är en personlig favorit.

Hur såg det ut?
- Det var först en flagga som rullades ner över hela bortasektion, med en himmel och solstrålar. Sedan stod det på en banderoll framför: ”Tänk vad skönt det är ändå, att sväva i det blå”. Sen kom emblemet upp, som var utskuret och låg i mitten och sedan åkte flaggan med himlen och strålarna ner. Sen kom 500 mindre flaggor upp och banderollen byttes ut mot ”Och se Er lite grann så här från ovan”, vilket vi tyckte var både fint och passande på Olympia – att vi såg ner på dem.

Hur är känslan för dig personligen precis innan tifona sätts i verket? Jag själv upplever stämningen som ganska uppjagad och stressig bland er arrangörer, då ni såklart är måna om att allt ska bli så perfekt som möjligt. Är man nervös att det ska gå åt helvete?
- Absolut är man nervös! Ska man relatera till det här året har det varit rätt mycket problem med att folk kommer så sent in på ståplats. Så det har varit ett problem med lite folk på ståplats. Om man till exempel ska ha ett mönster blir det inget mönster om det inte är något folk där man ska ha det. Man kan inte styra över att folk kommer sent, men det blir lite panikartat ibland. Han som brukar hålla i det, André, är väldigt duktig på att hålla det på en rimlig nivå – men själv går jag mest runt och har ångest fram till att det är över liksom. Det finns alltid något riskmoment, oavsett vad man gör. En overhead kan spricka eller egentligen vad som helst kan gå fel. Det är nervöst, helt klart.

Så det är en lättad känsla när det är klart?
- Absolut!

Jag kan inte minnas något tifo som blivit direkt misslyckat?
- Ingenting har blivit direkt misslyckat, det tycker inte jag heller. Men det finns saker på alla arrangemang man hade kunnat göra bättre, men misslyckat har det aldrig blivit tycker jag.

Jag har många gånger undrat vad ni gör med resterna av ett tifo. Till exempel de stora läktarflaggorna som är över hela ståplats, vad händer när de har rullats ner?
- De får inte ligga framför läktaren för brandmyndigheten. Så den bärs iväg av 20-25 personer till serviceingångarna vid sidan av ståplats. Där ligger den under matchen och efter matchen kör vi bort den och återvinner det vi kan återvinna.

Så ni slänger tifona sen?
- Jo, det mesta. En del sparar vi. Men vi har inga utrymmen till det liksom. Det är stora grejor, som är svåra att spara.

Men annars, vad tycker du om Malmös läktarkultur idag?
- Jag tycker att den är rätt najs. Den har både sina styrkor och svagheter, men jag tycker den är najs.

Styrkor och svagheter då, vad är dessa?
- Styrkor är att vi sjunger i princip alltid. Eller, det finns alltid någon som sjunger i alla fall, sen kanske inte alla gör det. Men de flesta sjunger och stöttar alltid. Sen har vi ett bra fokus på vårt egna lag, vi har väldigt få sånger om andra lag. Det gillar jag, jag tycker man kan skita i dem. Sen har vi väldigt många privata flaggor, vilket är en styrka. Jag tror på individens ansvar, engagemang och initiativ. Att man inte kan förlita sig på Supras, MT eller Support – att de ska göra allt. Vill man att något ska bli gjort så tar man tag i det själv. Vill man att det ska vara flaggor på läktaren tar man helt enkelt med sig en flagga. Det är väldigt najs.

- Jag trodde också att vi hade ett starkt bortamatcher. (skratt). Men tydligen inte, jag vet inte riktigt vad som händer. 106 anmälda hittills bara eller vad det var. Vanligtvis är där alltid ett skönt gäng på bortamatcherna, så det är roligt. Men förhoppningsvis är det många som kommer köpa nu.

Jag har bland annat inte köpt än. Så vi kan säga 107. Men svagheter med MFF:s läktarkultur då?
- Shit, vad svårt.

Bortaföljet lite kanske?
- Kanske. Fast stundtals är det väldigt bra. Bortaföljet kanske är vår svaghet då, kunde ha varit bättre.

Men på forum och på internet hör man väldigt mycket gnäll om att alla inte sjunger, folket på sidorna på ståplats står bara och glor. Vissa, kanske den lite yngre generationen, verkar tycka att står man på ståplats ska man sjunga och stötta sitt lag.
- Jo, men både och. Fast jag tycker vi har en väldigt stark tradition av ståplats här i Malmö. Alla möjliga sorters folk från alla samhällsklasser och stadsdelar går på ståplats. Det är liksom inte alla som har råd att lägga 200 spänn på att sitta bara för att man inte vill sjunga. Då tycker jag att det är bättre att man ställer sig i utkanten av ståplats och är tysta, istället för att ställa sig i mitten och är tysta. Jag tror inte man ska skälla på dem, utan snarare ska tänka på hur man ska få dem att sjunga. För jag tror att de flesta tycker det är najs med en sjungande Stadion. Nu förstår jag i för sig inte varför inte alla sjunger. (skratt). 

- Jag tror liksom alla som var på HIF hemma förra året märkte vilken potential som finns om alla sjunger, det är ju tillsammans man skapar stämningen. Men hur man går från att halva ståplats till att ¾ eller hela sjunger har jag inget svar eller  formel på. Jag tror mer på att man ska respektera, uppmuntra och förstå varandra än att man tycker att de ska dra åt helvete för att de inte gillar att man har en flagga framför dem i 90 minuter. Vi måste närma varandra, alla är olika.

Det finns väldigt många olika typer av supportrar inom MFF-familjen, precis som du sa innan. Du är ju till exempel killen som via tifona låter din kärlek till MFF få uttryck. Om man tänker känslomässigt, hur inbiten MFF:are är du? Personligen är jag sådan att jag blir ledsen, förbannad och besviken i dagar och folk knappt kan prata med mig. Hur är du?
- Jag är ungefär likadan som du, men jag försöker jobba på det. (skratt). När jag hade ett vanligt jobb, återigen det förjävliga året 2008, mötte vi Göteborg borta. Hade vi vunnit hade vi haft känning på toppen liksom. Men vi förlorade på ett ganska snöpligt sätt och jag tror att jag var rätt associal i två veckor och tyckte att alla var dumma i huvudet. Men efter den händelsen insåg jag att jag inte kunde hålla på så där på mitt jobb, men jag blir väldigt sur, ledsen och knäckt. Kanske inte bara vid en förlust eller oavgjort, men när matchen betyder mycket. Då blir jag helt enkelt knäckt.

Tvärtom då, hur är du när vi har vunnit?
- Man går runt med ett fånigt leende och det finns liksom inga bekymmer som spelar roll i förhållande till ens lycka. Det är liv och död, beroende på hur det går. Det kan vara underbart och det kan vara ett helvete, det är verkligen för- och nackdelar, men så är det.

*************

Henrik om...

… sitt smultronställe: Gamla Malmö Stadion
… sin senast lästa bok: Boken om bosse/1979 om när MFF var nästbäst i Europa
… strand eller aktivitet under semestern: Aktivitet
… favoritdryck sommartid: En iskall Coca-Cola!
… sin nästa resa: Solna den 17 juli
… sitt grilltips: Halloumi
… vad som inte får missas i sommar: AIK borta 17 juli

Simon Pålsson2010-07-03 10:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF