Sex och Jävligt offside: En finalspecial
Med nyss avslutade fotbolls-VM ägnar sig Listan fullständigt åt finalen i söndags. Eller inte riktigt, en timme kvar får också plats.
Andres Iniesta (NY)
Det går att drömma om, det går att fantisera hur mycket som helst, det går att leka med tanken. Men hur det känns att få avgöra en VM-final med några få minuter kvar av förlängningen går inte att föreställa sig. Jag har upplevt ren och skär eufori vid några tillfällen, men jag är rätt säker på att det ändå inte kommer i närheten av hur planens bästa spelare mådde där, i minut 117.
Spanien (NY)
Grattis får man säga. En hel värld, i stort sett, gör nu vågen efter att den så kallade roligaste och mest kreativa fotbollen vunnit VM-guld. Det är vackert för ögat när de rödgula klasspelarna passar runt, och det är rent bländande emellanåt när det går både fort och precist. Men eftersom jag föredrar mål var jag mest imponerad av Tyskland i detta mästerskap. Och i Tyskland blev jag omåttligt förtjust i Thomas Müller (jag var tvungen att få med honom i den här finalspecialen). Men som sagt, grattis Spanien! Välförtjänt trots allt.
Holland (NY)
Sen 1974 har det bara funnits ett enda landslag bredvid Sveriges, och det är Holland. Cruyff är för alltid min stora idol, min enda idol. I min bok världens bästa spelare genom tiderna. Att han aldrig fick vinna guldet trots att det var så nära är tråkigt, och orättvist. Dagens Holland är inte i närheten av den både vackra och effektiva totalfotboll som då bjöds, men jag tycker ändå synd om laget och landet som nu förlorat 3 VM-finaler. Och aldrig vunnit.
Citatet (NY)
”… var det en del andra märkliga beslut, men det är ingenting vi kan göra någonting åt.” Ann Heberlein och David Eberhard har bägge skrivit läsvärda böcker om hur vi svenskar ofta har en tendens att skylla ifrån oss, att vi lätt blir kränkta – helt enkelt: det är inte mitt fel. Detta är något som även en del holländare har tagit till sig tydligen. Efter att ha nästintill karatesparkat Xabi Alonso av planen och klarat sig undan med endast ett gult kort borde nog Nigel de Jong inte beskylla domaren för märkliga beslut åt endast ett håll.
Målvakterna (NY)
Med så många världsspelare ute på planen och med så många chanser åt bägge håll var det märkligt att det inte blev några mål förrän så sent in i matchen. Fast med två så fantastiska målvakter som Casillas och Stekelenburg var det kanske inte så konstigt ändå. Minns främst den senares räddning på Ramos nick och den förstnämndas räddningar på Robbens bägge frilägen.
Kortleken (NY)
Det finns olika åsikter om domare Webb. Personligen tycker jag att han var bra. Det går att hitta fel, som den missade hörnan strax innan Spaniens mål. Men man borde kunna ha överseende med en sådan sak, framför allt med tanke på att han måste ha varit minst lika trött som spelarna. Och de flesta av dem gick på knäna i det skedet. Att kortleken användes flitigare än någonsin kan man inte lasta Webb för. Det var långt om länge brutalfotboll och jag anser att han höll en rätt okey nivå.
Det finns de som tycker att Jimmy Jump är en rolig figur. Det finns de som tycker att Herreys är bra också. Förstår själv vare sig det roliga och eller befriande med JJ. Hade tänkt placera honom som offside på veckans lista. Men i jämförelse med att det, när den här texten publiceras, endast är 1 timme kvar av min semester bleknar Jimmy Jump som en röd mössa i en 90-gradig tvätt.