Den Himmelsblå Framtiden:
Dejan Garaca om att sträva framåt
Himmelriket fortsätter sin bevakning av Malmö FF:s framtidslöften. Turen har kommit till tredjemålvakten och stortalangen Dejan Garaca. Simon Pålsson ringde upp den forne BK Forward-spelaren för ett samtal om dåtid, framtid och vägarna mellan dessa stationer.
Efter mer än två år i Malmö FF fick han då äntligen göra sin debut. I pausen efter första halvlek i hemmaderbyt mot Trelleborg hade Johan Dahlins ryggsmärtor nått gränsen för vad han kunde tåla, vilket gjorde att målvaktsreserven Dejan Garaca fick knyta på sig skorna, spotta i handskarna och göra sig redo för ett inhopp. Inför drygt 16000 personer hemma på Stadion i Malmö fick Dejan göra sin allra första allsvenska halvlek i karriären. Trots att det var en debut kan det ha varit den lättaste av halvlekar han någonsin spelat, utan ett enda skott på sig. Men nu har han alla fall gjort det. Dejan Garaca, den andra Maj 2010, allsvensk debutant.
- Det var så att innan matchen hade Johan sagt att jag skulle göra mig beredd, så jag var nästan beredd på att jag skulle starta. Han ringde på morgonen och sa att han förmodligen inte kunde spela. På plats testade han och tyckte det kändes okej med ryggen, men han sa till mig att jag skulle hålla mig redo då han inte trodde att det skulle hålla hela matchen. Jag var nästan beredd på att jag skulle starta, men ändå var det inte svårt att ladda om och gå in i andra halvlek.
För egen del minns jag, förutom de ljuva tre poängen mot omöjliga Trelleborg, att matchen märkligt nog avslutades med två målvakter som båda började matchen på bänken. För Dejan Garaca, Malmö FF:s egentliga tredjeval på målvaktsposten, är matchen något mycket mer. Det var då han för första gången fick medverka i en allsvensk match.
- Jag hade varit med ett par matcher på bänken innan och kände att jag var med och konkurrerade. Johan hade haft lite problem med ryggen innan och jag visste att jag skulle vara beredd på att kanske spela någon av de närmaste matcherna. Det var mer en lättnad att få göra debut, det var jävligt skönt att komma in. Det var inte jättemycket att göra, men att hålla nollan var skönt och att gå in inför ganska mycket publik på hemmaplan var också skönt. Det var en positiv känsla alltihop. Det var skönt att få det avklarat och ta ett längre steg mot andraplatsen och förstaplatsen kanske.
Dejan Garaca inledde sin fotbollskarriär i den välkända klubben BK Forward i Örebro. Klubben är förknippad med många duktiga fotbollstalanger, bland annat Jiloan Hamad och Jimmy Durmaz, vilka vi finner i Malmö FF. Valet att bli målvakt är någonting som jag personligen ofta har svårt att se att någon frivilligt tar och inbillar mig att det är den längsta killen som helt enkelt blir tvungen att vara målvakt. Ingen kan väl göra det frivilligt tänker jag och när jag frågar Dejan om hur han valde sin position på fotbollsplanen vet han knappt vad han ska svara. -ag vet faktiskt inte hur jag började. Det var väl när man var mindre, det var ingen som ville stå, man testade någon match och de andra tyckte att man var bra. Så var jag kvar där och har fastnat där nu.
- Jag vet faktiskt inte hur jag började. Det var väl när man var mindre, det var ingen som ville stå, man testade någon match och de andra tyckte att man var bra. Så var jag kvar där och har fastnat där nu.
Att Dejan hamnade mellan stolparna där i unga år verkar ha varit en himla tur. Under sina ungdomsår har vägen genom olika pojklandslag och talangsammankomster varit spikrak, med kontinuerligt landslagsspel hela vägen fram till det att det äldsta ungdomslandslaget åkte ut ur kvalet till EM. Nu väntar nästa steg för Dejan, det vill säga u21-landslaget. Målet är enligt honom självklart, han vill ta en plats bland grabbarna precis snäppet under det riktiga landslaget. För att nå dit känner han dock själv att det är tvunget att han får mer speltid i MFF. Just den knapra speltiden tar jag upp när frågan om hur han tänkte inför övergången till Malmö FF kommer upp.
- Jag visste inte riktigt hur situationen skulle se ut. Håkan Svensson hade precis slutat, men sen värvade man Dusan. Det var jag beredd på och jag var också beredd på att jag var rätt ung, att jag kanske inte skulle få spela direkt från början. Jag hade väl egentligen hoppats på lite mer speltid än vad jag har fått, men det har varit okej ändå.
Dejan räknas allt som oftast som det andra alternativet bakom stensäkra Johan Dahlin. Att befinna sig evigt klämd och låst bakom en så pass duktig spelare tycker jag låter som någonting väldigt jobbigt. När man vet att chanserna att få spela är minimala, men ändå måste man kanske sitta på bänken eller inte ens det. Dejan resonerar inte likadant, utan tycker snarare att det är någonting positivt att ha en så pass duktig målvakt före sig i rangordningen. Han tycker att det är något bra att veta att han blir petad till förmån för en väldigt duktig spelare, istället för att känna att man får stå åt sidan för någon som inte håller värst hög klass. Dessutom känner han nu att han har mycket att lära av Johan, som trots sin ålder har mycket erfarenhet. Enligt Dejan bidrar den lilla åldersskillnaden de två emellan att de kan prata på ungefär samma nivå, vilket gör att båda kan lära sig av varandra och utvecklas. När jag sedan säger mig tycka att Johan Dahlin är en av de bästa målvakterna i Sverige fortsätter Dejan att se positivt på situationen.
- Om han är Sveriges bästa målvakt är det väl bara bra, då lär jag mig bara mycket. Och om han nu är bäst i Sverige lär han inte vara kvar så värst länge. Han kanske sticker om ett år, man vet aldrig, det kan gå snabbt. Han kan bli såld till någon storklubb i Europa, för så pass bra är han. Jag tror inte Johan blir kvar i MFF i 5-6 år till, för han är så pass bra att han kommer vilja röra sig till någon av de stora ligorna. Det tror jag i alla fall.
För att inte stanna upp i utvecklingen behöver man som målvakt givetvis få chansen att spela fotboll på A-lagsnivå. U21-matcher i all ära, men som tredjemålvakt i en storklubb hamnar man lätt lite på sniskan. Under säsongen 2009 passade därför MFF på att låna ut Dejan till forna storrivalen IFK Malmö, där han fick spela på en, enligt honom själv, rätt så hög nivå. Visserligen spelade han matcher med IFK Malmö, men han medverkade på långt fler MFF-träningar än träningar med IFK Malmö. Just halvåret hos IFK Malmö värdesätter Dejan väldigt högt själv, då han känner att han fick chansen att känna på spel mot riktiga A-lag, i matcher där man slåss om poäng.
- Vi var väl inte jättebra, så vi låg i botten och fick kriga om varje poäng. Det var nyttigt att få vara med om det också och inte bara spela u21-matcher där vi vinner i stort sett alla matcher, utan även spela matcher där det är tufft, där vi ofta var sämre än motståndarna och där man fick press. Det var en bra tid i IFK och jag lärde mig mycket under det halvåret.
Närmast Dejans hjärta hittar vi givetvis moderklubben BK Forward. Han säger sig själv kunna föreningen utan och innan och tycker egentligen om allting med den. Det är moderklubben, det är där han växt upp och det är den som formade till vad han är idag. Andra lag som ligger honom varmt om hjärtat är Malmö FF och Liverpool FC, där den förstnämnde relationen snarare bygger på tacksamhet.
- Det är en fin klubb tycker jag. Jag har alltid gillat dem, min lillebror har hållit på Malmö FF när vi var små, haft affischer och grejor i rummet sedan 03-04. Malmö FF är dem som hittade mig, fick in mig i det allsvenska sammanhanget och det var här jag gjorde min debut. Det var här jag tillbringade mina tre år som jag tycker var som viktigast för att utvecklas. Så jag känner mycket för klubben och för staden, det kommer varmt om hjärtat. Jag kommer alltid tycka om Malmö FF.
Liverpool är favoritklubben ute i Europa och på facebook har jag passat på att reta Dejan för de uteblivna framgångarna ett par gånger redan. Ska man tro Dejans framtidsdrömmar kan dock Liverpool räkna in ett tungt nyförvärv om cirka 6-7 år, då Dejan själv planerar att vakta målet i den anrika klubben från Merseyside.
Lagkamrater är samtidigt konkurrenter, vilket gör att man kan tycka att stämningen mellan de tre målvakterna i en klubb borde bli spänd och dålig. När jag pratade med Johan Dahlin tidigare i år beskriv han dock situationen i MFF helt tvärtom, samtidigt som han öste beröm över målvaktstränaren Jonnie Fedel. Om man av någon anledning valt att inte lita på Johan får man nog ta och ändra sig nu, då även Dejan talar sig varm om stämningen som finns mellan de tre målvakterna och deras egna tränarlegend.
- Jag är ju den som varit här längst och jag har jäkligt bra kontakt med både Jonnie och Dusan, som jag varit här tillsammans med i över två år. Vi har som sagt väldigt bra kontakt, pratar på fritiden och tycker om varandra. Nu har Johan kommit in här sist, det är inte så stor åldersskillnad mellan mig och Johan, så vi umgås också ganska mycket på fritiden. Vi sitter hemma och spelar TV-spel, spelar tennis eller går ut tillsammans. Det kvittar vem som spelar, sitter man på bänken är det klart att man är förbannad, men man är inte avundsjuk på någon annan. Det känns väldigt bra mellan oss faktiskt.
Just denna sammanhållning anser jag vara viktig i framför allt motgång och uppenbarligen tänker Dejan likadant. Då Johan Dahlin stod för ett större misstag i matchen mot AIK i helgen frågar jag hur man som lagkamrat och kompis tänker för att hjälpa Johan efter matchen. Dejan berättade att han skickade ett sms med bland annat orden: ”Det är ingen fara gubben, det kan hända alla” direkt efter matchen. Dessutom poängterar och understryker han väldigt hårt att det är lätt att begå misstag, att alla människor begår sådana och att det därför är viktigt att stötta varandra.
Pratstunden närmar sig sitt slut och jag känner mig tvungen att låta Dejan beskriva sig själv som målvakt, sina styrkor respektive svagheter. Jag hör en förtvivlad suck i andra änden av luren och ett nervöst skrattande. Han förklarar hur mycket han hatar den frågan då han känner att aldrig kan formulera ett bra svar. Efter några om och men struntar vi i frågan och han tycker att det snarare är andra som ska svara på den frågan, han ska bara spela och göra så gott han kan. Innan vi lägger på luren försöker jag boka ett samtal om 25 år. Jag frågar hur han då kommer att titta tillbaka på sin karriär.
- Om 25 år? Då hoppas jag att jag fortfarande spelar och är på slutet av min karriär. (skratt). Då tjänar jag pengar i USA. (skratt). Men jag hoppas att jag började spela i MFF när det var dags, att jag gjorde mitt bästa för klubben och sedan tog mig till en större klubb och lyckades hålla mig på en hög elitnivå i Europa. Att jag lyckas med en bra karriär där jag har haft jävligt roligt på vägen och blir nöjd med att jag har valt att offra hela mitt liv åt fotbollen.
Vi lägger på och jag funderar över vem jag precis pratat med, samtidigt som jag sjunger en mindre truddelutt. Dejan Garaca är sannerligen en ung man med fötterna på jorden, med en ambitiös syn på framtiden och ett omtänksamt sätt att prata, både om andra och med mig. Jag tror personligen att Dejan kan bli en viktig del av den himmelsblå framtiden. Han kan i alla fall prata fort. Rysligt fort.