Det kommer en dag….
Himmelriket reder ut begreppen kring de 4 ord som blivit ett antal supportrars mantra i fotbollslivet. Dessa 4 ord är oerhört värdeladdade för oss som verkligen tror att MFF inlett vandringen mot en ny storhetstid.
Hösten/vintern 1999 var det domedagsstämning på mff.se:s gamla gästbok. Ångesten över degraderingen var ofantlig och intet, säger intet ljus fanns i den kolsvarta tunneln. Journalister vars egna favoritlag historiskt sett gång på gång blivit förnedrade av ”iff iff” for ut i illa dold glädje över det inträffade. TV4 hade ett antal reportage om hur illa ställt de var med klubben och i sak stämde det men reporterns glädje över det inträffade gick inte att ta fel på. Aftonbladets sportjournalister njöt i fulla drag och trummade på med reportage efter reportage inte minst då Ericssonaffären sprack. SVT:s texttv härskas av en filur som i sann HIF-anda verkar hata MFF mer än han älskar sin egna klubb (IFK Göteborg) och han försökte inte ens dölja sin glädje över degraderingen. Expressen med Mats Olsson i spetsen gottade sig också åt misären i rikets tredje stad men Mats reparerade skadan snabbt när han i ”offside” skrev en underbar artikel om den inledda vägen tillbaka. Sist men inte minst fylldes lokalblaskan SDS med artiklar och krönikor signerade Åke Stolt som om vartannat innehöll ”vad var det jag sade”/”jag har haft rätt hela tiden” och småländsk revansch för oförätter som MFF verkar gjort bla Jönköpings Södra (12 – 1 tror jag det var). Det fans fler exempel där påhoppen var grövre men då handlade det om supportrar till motståndarlag och riktiga landsorts-tidningar (bla TA). Andra händelser som inträffade var spelares dubbla tungor, skyltar med vägbeskrivningar, smålags plötsliga förhoppningar om att betvinga storebror osv.
Allt detta bildade kuliss till de 4 bevingade ord som myntades hösten 1999. Vi som brukade ”häcka” på Gästboken var frustrerade som aldrig förr och började skriva egna pamfletter för att gjuta mod i oss själva och andra. Jag personligen gjorde mig skyldig till två långa utläggningar som var minst sagt högtravande varav den ena valsade runt Internet så sent som i våras. Andra skrev långa och uppmuntrande inlägg om hur vi skulle festa när vi väl var tillbaka på absolut topplats och det hoppas jag fortfarande gäller. Vi alla var berusade av revanschlusta och beredda att göra allt för att hålla lågan vid liv genom tal och skrift. Och till sist kom då det lilla inlägg som fick oss alla att stanna upp och bara ge oss hän:
Det kommer en dag….
Signaturen PGB som sedan skulle visa sig vara Per Nobäck, verksam i MFF-Supports styrelse, sammanfattade vad vi alla kände i 4 ord. Borta var alla långa utläggningar om hur, när och varför. Nu hade vi alla ett kort och slagfärdigt kampord att ta till när vi vill beskriva våra känslor. Det kommer en dag för: - allsvenskt avancemang, - en allsvensk plats, - en allsvensk topplacering och det kommer till sist en dag för SM-Guld. Vi ville på hösten 1999 och i viss mån under säsongen 2000 skrika dessa ord till de ovanstående belackarna. Men vi är ännu inte där vi vill så vi fortsätter trumma in orden i fotbollssverige så att de aldrig glömmer: Det kommer en dag....
Jag och andra tog dessa få ord till oss och kommer att använda det tills dagen S som i SM-Guld. Vi kan bara tacka Per för de väl valda orden och hoppas att han inte debiterar oss royalty när vi använder dem i parti och minut.
