MFF- AIK 1-0: Otvetydig seger
Visst det blev bara 1-0 men det var aldrig någon diskussion. Malmö var bäst och vann rättvist.
Attityd. Det var vad Rolle hade pratat om innan matchen. Att gå in med rätt inställning, visa vem som bestämmer och spela det spel vi ska. Det verkar som om snacket hade hjälpt för direkt när domaren blåste igång matchen så var Malmö där och högg. Vi tog tag i taktpinnen och så fortsatte det hela matchen, i stort sett. Det fanns en svacka i slutet av första halvlek, strax innan vi gjorde vårt segermål och de sista tio i andra. Men annars, lugnt.
Fotboll är en lurig sport på det viset att det kan se ut som om man har kontroll och så plötsligt blixtrar motståndaren till och man har ett mål i baken. Lyckligtvis var det inte så den här gången. Malmös mittfält hade bollen och rörde sig bra. Ett tag verkade det som om AIK:arna inte kunde få tag i vare sig boll eller Malmös spelare. Det måste ha frustrerat AIK:s nya tränare, Alex Miller.
Jag tror faktiskt aldrig jag sett en så arg tränare någon gång. Somliga kallar det kanske engagerad. I vilken fall så stod han upp hela matchen, fäktade, skrek och gestikulerade åt sina spelare. Hade jag lirat i AIK hade jag tyckt att det var komiskt och på gränsen till patetiskt. Man kan ju tycka att instruktioner borde ges innan matchen, i lugn och ro. Men alla är vi olika. Vissa mer än andra. Dricker han whisky så är det säkert en stark, frätande och hårdbränd sort. Kanske The angry scotsman, om den nu finns?
MFF då? Jo, det såg bra ut. Med Wilton och Ivo tillbaka fick vi ett innermittfält som rörde sig och som kan behandla bollen. Vilket i sin tur ledde till att backlinjen kan spela det spel vi gjort i nästan alla matcher, Mjällby, Helsingborg och AIK borta undantagna. Det vill säga rulla runt bollen för att få motståndarnas lag att flytta i sidled, trötta ut anfallarna och sära på deras mittfält. För att sedan kunna sticka upp bollar till vårt mittfält i de ytor som lämnas. Idag gick det mycket bra trots att inte Molins spelade – är kontraktet klart eller på g? – och att Jeff lämnat över till Jimmy D.
I Molins ställe spelade Jille och jag måste säga att fan vad han är bra. Så bekväm med bollen, rör sig utmärkt och inte rädd förs att gå in i närkamper och spela fysiskt. Trots att han är ganska kort.
I anfallet spelade Daniel och Agon, en Agon som verkade pånyttfödd och visade det genom att efter ett par minuter ha en bra löpning mot AIK:s målvakt som sånär resulterade och en nick i stolpen efter cirka 10. Alltihop kröntes med målet i 40:e minuten. Ett mål som kom till efter att Malmö haft en massiv press ett par minuter, slagit inlägg och rullat runt bollen utanför straffområdet. Till sist kunde AIK inte stå emot utan Flavio tappade en boll och den gick ut till Jimmy D, som slog ett hårt inlägg från vänster vilket Agon mötte i steget och väldigt elegant stötte/petade in 1-0. Stort jubel så klart.
Om första halvlek kan sägas att vi ägde bollen, AIK försökte men kunde inte ta den ifrån oss och att det ibland såg väldigt lätt ut för Malmö. I andra blev det ungefär samma visa även om AIK försökte pressa oss hårdare. Men vårt mittfält rullade runt bollen, rörde sig bra och spelade sig ur de flesta svårigheter. Vi ägde det mesta av bollen och hade ytterligare målchanser. Ricardinho hade en, Agon en, Jimmy D en eller två.
Men ingen fara på taket förrän i de sista tio då det verkade som att vi blev trötta, slappnade av eller bara tyckte att det är rätt coolt att spela på nya stadions kanonfina gräs. Det höll på att straffa sig för AIK hade ett par bollar som rann genom straffområdet, parallellt med kortlinjen. En tå där så är det 1-1. Nu hände det tack och lov inte.
Vi är fortfarande med!!!