Mållöst och fesljummet
Malmö FF och Fulham spelade 0-0 i en träningsmatch på Stadion. En missad straff, en portugisisk mittback och en bra publiksiffra på 5019 åskådare är saker att diskutera och minnas så här i efterhand.
En träningsmatch mitt under säsongen!? Många höjde nog på ögonbrynen när matchen mot Fulham offentliggjordes för några veckor sedan. Under det som är meningen att bli en guldjagande och intensiv höst klämde Malmö FF alltså in en träningsmatch, med motiveringen att vi skulle få känna på internationellt tempo och se hur vi ligger gentemot lag som klarar sig bra i Europa. Skeptisk kände i alla fall jag mig, men ju närmare matchen vi kom förstod man att Roland Nilsson och grabbarna inte skulle ta matchen på allt för stort allvar - fokuset ligger istället, naturligtvis, på helgens allsvenska match mot GAIS.
Att vi inte tog matchen på alldeles för stort allvar bekräftas bland annat av startelvan. Visserligen var det en sådan som mycket väl hade kunnat platsa i Allsvenkan, men vi varken har eller kommer att mönstra följande elva - i alla fall inte vad jag skulle kunna tänka mig.
Dahlin
Ulrich - Yago - Andersson - Elanga
Gische - Miljan - Wilton - Durmaz
Ofere - Larsson
Den provtränande mittbacken Yago Fernandez spelade från start, i en match som nu i efterhand nästan kan benämnas som Yagos testmatch. För egen del var det själva huvudpoängen med matchen, vilket gör att jag kommer med en analys av portugisen lite senare i artikeln. I alla fall bildade han, som ni ser ovan, mittbackslås med kapten Andersson.
Fulham mönstade, så gott jag kunde se, närmast fullt lag. Duktiga spelare som Murhpy, Zamora, Hangeland, Konschesky, Gera och Duff fanns på planen. Visserligen saknades en stor man vid sidan av planen, men Fulham hade ett bra (men inte formtoppat) lag på banan.
Enligt mina något taffliga och långt ifrån välskrivna anteckningar inleddes matchen med en straff för Fulham, som hade kopplat ett grepp redan under de första minuterna. Solklar var straffen, i alla fall i mina ögon. Daniel Andersson hängde, slet och drog i Zamora. Murphy stegade fram till elvameters-punkten och skulle placera in straffen, men det slutade på ett klassiskt Markus Lantz-vis, någon meter utanför ena stolpen alltså.
10 minuter in i matchen och Fulham var fortsatt spelregissörer. MFF stack upp med ett anfall och ordnade fram en dubbelhörna. Både Gische och Jimmy lyckades dock slå närmast förskräckliga sådana och problemet med både ensidiga varianter (bara en...) och dåligt slagna lyror kvarstår. Glansen från tidigare i år är försvunnen.
Zamora, nummer 25 i Fulham, är den stora stjärnan. Det är han som styr och ställer offensivt, tillsammans med Zoltan Gera, och det är också han som är det ständiga hotet för mittbackslåset för motståndarna. MFF:s, med Yago och Andersson, hade båda stora problem med honom - bland annat vid straffen. Han var på väg igenom ett par gånger, men offsideflaggan och dåliga medspelare blev räddningen för MFF.
En halvtimme in i matchen blev Dahlin ersatt av Dusan och snabbt konstateras det att det rör sig om en tredjedels match var för de tre målvakterna, alla ska få vara med och leka helt enkelt. Med tio minuter kvar fick Miljan ett läge som han borde förvaltat bättre. Efter egen brytning på klassiskt Scholes-manér fiskade Larsson upp bollen. Denne försöker servera Ofere i boxen, men en back stötte ut den till en framstörtande Miljan. Avslutet smekte dock bortre stolpen. Fram till halvlek är det långt åt båda håll, men Malmö hade sammanfattningsvis kommit in i matchen och lyckats med flera fina kombinationer, där ofta Gische är inblandad, mer och mer. 0-0 står sig till halvtid.
I halvlek byttes det friskt i båda lagen. Malmö FF slängde in Ivo och Rick på mitten, samt Dardan istället för Larsson där uppe. Bytena gav dock en negativ effekt till en början, men ju mer halvleken led, desto mer var bollen i MFF:s ägo ännu en gång. Trots att det var ett lag från Premier League på andra sidan var respekten inte stor hos MFF:arna, men det var uppenbart att det inte smälldes på hundra procent från något av lagen.
En halvchans på långskott av Elanga och någon flipperchans för Zamora var de två chanserna värda att summera från den andra halvleken, en halvlek som i övrigt blev väldigt sönderryckt av alla byten. Även Dejan, Ricardinho, Pontus, Asanovski och Stenström fick nämligen beträda gräsmattan - plus en drös med spelare i Fulham.
Matchen slutade mållöst och så här i efterhand var Yagos timme på plan den som man minns som det viktiga med matchen. Analysen, den lilla, följer nedan.
Yago Fernandez, 60 minuter på plan
För att Yago ska vara tillräckligt intressant att köpa in anser jag att han ska gå direkt in i startelvan. Visserligen behöver vi backup på mittbacksfronten, men att köpa in en femte mittback till truppen blir lite väl. En lösning med kontrakt bara säsongen ut hade glatt mig oerhört, då kan han fungera även enbart som backup till Ponne och DA. Dessutom tämligen billigt, troligtvis.
I alla fall. Yago är väldigt lång, vilket i kombination med god tajming och spänst gör att han är bra på huvudet. Han är duktig med fötterna, om än något slarvig i uppspelen. Ett lugnt yttre verkade nästan vara ett sken som bedrog, med tanke på att han flertalet gånger vägrade passa enkelt upp till mötande innermittfältare - utan istället smällde upp den på chans till anfallet. Ett par träbenssituationer och överhettad aggressivitet i ryggen på motståndaren bevisade orutinen.
Det han gjorde konstant bra var dock hårda, distinkta markpassningar till Larsson och Ofere. Han hittade luckor och vek kroppen för att få in den till anfallarna. Han hade problem med Zamora, men det är inte så konstigt med tanke på att han (i alla fall i mitt tycke) är för bra till och med för Fulham.
Klen analys, men sammanfattningsvis kan man säga att Yago är en duktig, något oslipad spelare. Han hade gett Pontus en rejäl fajt om platsen bredvid Daniel, men han känns inte på något sätt given redan nu. Mitt tips är att vi inte köper in honom, men jag brukar ha fel.
