Vi tycker om MFF: Förnekelse är farligt, demonisering likaså

Panelen tänker denna fredag till om landslagsuppdragen, nyförvärvet och bråken i Örebro. Denna vecka: Ole Törner, Micke Möller och Ola Solér.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Ole Törner
Sportjournalist på Skånska Dagbladet, innan dess på Arbetet, med sydvästskånsk idrott som specialitet och med Malmö FF som brinnande intresse. Bloggar om MFF på Skånskan.

Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.

Ola Solér
Ordförande i MFF Support

Hela fem MFF:are är i veckan uttagna till den svenska U21-trupp som träningsmatchar Skottland. En välförtjänt bekräftelse och en självklar sporre för Agon, Hamad och de andra. Men kan seriespelet bli lidande när så många ordinarie spelare drar iväg och flyttar fokus mitt emellan två viktiga allsvenska matcher? Eller är landslagsuppdragen något som gagnar Malmö FF?

Ole: Jag slår till med ett klassiskt å ena och andra sidan-svar. Självklart är det bra PR för MFF att ha landslagsspelare. Och ännu bättre är att de med internationellt spel skaffar sig värdefull erfarenhet som kan bli nyttig för MFF.

Lika uppenbart är att skaderisken alltid finns där och träningarna och förberedelserna blir lidande under dagarna de är borta. Titta bara på den träningsvecka MFF precis haft. Det är ju till och med så att man stänger även dagen före-träningen eftersom den behövs för förberedelser man inte tidigare kunnat göra.

MFF ska klara Gefle ändå. Men det har blivit svårare.

Micke: Visst är det så att landslagsuppdragen kan gå ut över seriespelet i form av skador, slitage och kanske även bristande motivation. Å andra sidan så är spel i blågult en ypperlig möjlighet för spelarna att visa upp sig på spelarmarknaden. De vill naturligtvis skörda frukten av sin talang, tjäna sig en hacka och komma iväg och uppleva ett proffsäventyr utanför Sveriges gränser. Det måste man unna spelarna.

Ur himmelsblått perspektiv så är det väl dubbelt: Å ena sidan är de många MFF-spelarna i blågult ett kvitto på att vi har en bra trupp vilket ökar intresset kring klubben och våra spelare på olika sätt. Å andra sidan innebär samma intresse att vi blir brandskattade på våra talanger med den konsekvens att vi får svårare att vinna titlarna vi längtar efter, ta steget ut i Europa etc. Men så har det alltid varit, och det lär vi alltid få leva med.

Ola: Klart att det kan påverka. Både negativt och positivt. Jag hoppas att ingen blir skadad. Sedan får de gärna komma tillbaka med höjt självförtroende. Alla av de allsvenska matcherna är viktiga och kräver fullt fokus. Ibland kan det kanske vara skönt och stimulerande att komma iväg och göra något annat.

Nye mittbacken Yago Fernandez fick göra allsvensk debut i segermatchen mot Örebro. Vilka är dina intryck av portugisens insats?

Ole: Yago gjorde en helt okej insats, klart godkänd till och med. Jag gillade att han inte gick in och försökte spela spektakulärt för att visa upp sig. Han spelade stabilt och gjorde sitt jobb. En misslyckad debut för en mittback sätter sig så mycket djupare än för till exempel en forward. Minns Göken.

Yagos vilja att passa längs marken i djupled upp till mittfältet, gärna förbi ett par spelare, lovade mer. Det jag saknade mest hos honom var det uppenbara, orken. Det kommer givetvis att rätta till sig. Dessutom tyckte jag att det fattades en del timing i huvudspelet. Inte minst för att det sagts vara en av hans styrkor. Jag hoppas och tror att det också är en sak som kommer att rätta till sig när han blir varm i kläderna.

Micke: Med tanke på att Yago ännu inte är i bästa fysiska form tycker jag ändå att han skötte sig utmärkt. Han spelar lugnt och kontrollerat, är passningsskicklig och agerar med en stor trygghet. Jag tror Yago kan bli en viktig spelare för Malmö FF under hösten.

Ola: Stabil kille. Jag har för dålig koll på vilka uppgifter våra mittbackar ska ha. Men det såg stabilt ut.

Tre mål, tre poäng och ett krympt avstånd upp till serieledarna, ändå hamnade något mycket tråkigare i fokus i lördags. Bråk och våldsamheter mellan så kallade supportrar föregick matchen. För en som inte bor i Malmö och inte regelbundet upplever den himmelsblå supporterkulturen är det en överraskning, har Sveriges bästa fans en ful svans efter sig? Hur känner du, hur stora är problemen och vad kan eller bör göras åt dem?

Ole: Det var nog en utopi att MFF i evigheter skulle slippa problemet. Känns som att MFF, MFF Support och andra berörda agerat snabbt och inte försökt sopa under mattan. Frågan är om det räcker?

Jag tror inte på dem som säger att det finns några enkla lösningar. Därför tänker jag heller inte förslå några. Bara påpeka ett par saker: Förnekelse är farligt.
Det vill säga att fastna i ett gammalt mantra. Att vi lever i den bästa av världar och att MFF-supportrar är snälla och många motståndarsupportrar är det inte.

Demonisering är också farligt. Det vill säga att tro på de som hävdar att alla som beter sig illa skiter i fotbollen och bara söker sig till den för att jävlas. Eller att ingen av dem egentligen håller på sitt lag och därför struntar i om deras handlingar drar det i smutsen. Då har man ju gett upp.

Istället måste man tro på att en dialog kan påverka, minska problemen och minimera risken att supportrar som brinner för sitt lag lockas att uppträda som huliganer utan att egentligen vara det.

Brottsliga handlingar ska naturligtvis bestraffas. Dessutom fördömas och motarbetas. Men det innebär inte att vi ska återvända till medeltidens förenklade sätt att gripa sig an problem. Titta där är en häxa. Bränn henne!

Micke: Det är naivt att tro att Malmö FF:s fans endast består av väluppfostrade gossar som nöjer sig med att sjunga, klappa takten, spela trumma eller vad det nu kan vara. Självklart finns det också en lite mer adrenalinstinn falang som ibland får kickar av bråk och våld. Det är inget nytt. I själva verket har det i ganska många år nu funnits en krets runt klubben som – om än i varierat omfång och med olika grad av organisation – utmärkt sig genom olika typer av våldsamheter och provokationer.

Personligen tycker jag dock inte att problemen är särskilt stora. Självklart är det förkastligt när det drabbar oskyldiga, men i regel så brukar de här bataljerna mest omfatta folk som själv aktivt söker upp dem, och då kan jag inte reagera med någon särskild harm. Hur som helst är det viktigt att de här grupperingarna inte växer sig större och blir attraktiva för de yngre fansen. Här tror jag att MFF-Support och MT96 kan göra en stor insats genom att fortsätta jobba vidare för den positiva supporter- och läktarkulturen, och göra den till det enda vettiga alternativet.

Ola: Först och främst, vem som är supporter eller inte tycker jag inte bör vara fokus för vår diskussion. Jag vill också poängtera att våra problem inte är speciella för Malmö. Dessutom är de mycket små i relation till de problem som många klubbar i Europa dras med. Men vi ska alltid utgå från vår egen situation och ha en väldigt låg acceptans för våld kring fotbollen. Våld och bra stämning måste absolut inte höra ihop. Vi väljer själva var och en.

Förutom kontinuerlig självrannsakan krävs ett mycket bredare stöd. MFF Supports roll är att främja en positiv supporterkultur, dvs erbjuda goda alternativ, inte att med alla medel aktivt stoppa fotbollsvåldet. Därför behövs det andra krafter som kan gå in.

I flertalet tyska städer finns ungdomshus med socialsekreterare som vänder sig till fotbollssupportrar. Vi har varit med Malmö FF och kollat på sådana initiativ i Hamburg. Finansieringen kommer från städerna, delstaterna och det tyska fotbollsförbundet samt olika samarbetspartners. Något liknande behövs även i Sverige. MFF Support har startat ett visst samarbete med ungdomshuset Lagret i Mazetti-huset, men det krävs otroligt mycket mer.

Hårdare tag ropas det ofta efter. Polisiära insatser kan givetvis bli bättre. Framför allt tror jag att polisens insatschefer bör lyssna mer på supporterpoliserna. Brist på kunskap leder annars till förhöjda risker på grund av stressade poliser.

Tyska bundesliga presenterade i sommaren ett tio-punkts-program för ökad säkerhet kring matcherna. Endast en av dessa punkter handlade om bättre insatser från polis och säkerhetspersonal. Resten var nästan uteslutande förebyggande arbete genom dialog och närvaro. När kommer SEF eller SvFF att förstå sina roller och presentera något lika genomarbetat och klartänkt?