Gert-Arne - en tuff försvarare
I MFF:s årsböcker finns en sida där man presenterar de spelare som har gjort 100 och fler matcher för Malmö FF. Listan ökar hela tiden och det finns för närvarande 157 spelare. En av dessa är Gert-Arne Nilsson. Mikael Karlsson gör ännu ett nedslag i historien.
Gert-Arne föddes i Malmö 1941, och började som ung grabb spela fotboll i kvarterslaget Union (ett lag för ungdomar som fanns på den tiden). Han växte upp på Nobelvägen i Malmö och studerade på Sorgenfriskolan.
Gert-Arne berättar att han fanns på Malmö Idrottsplats som grabb när MFF spelade sina hemmamatcher, och att det alltid var långa köer när man skulle köpa biljetter till söndagens matcher.
Hans favoritspelare var Henry Thillberg och Kjell Rosén, två spelare med en härlig bollteknik. På den tiden kunde publiken snacka med spelarna, Gert-Arne minns att Egon ”Todde” Jönsson släppte någon kommentar till publiken innan han skulle slå en hörna.
Han blev uttagen till skollaget och var med i en skolturnering på Limhamnsfältet. Där dök Georg Österlin upp och frågade om Gert-Arne ville spela fotboll med MFF. Naturligtvis ville han det, och fick både Georg och Andreas Nilsson som tränare. Gert-Arne berättar att han för ett tag sedan hittade en kallelse som han fick hemskickad av MFF när det var match, där kunde det stå att det var match för pojklag 2 borta mot Kävlinge, samling vid centralstationen klockan 10.00 på söndag.
Redan som en liten 12-åring började han 1954 att spela för MFF, där det blev 12 matcher i pojklag 2. Gert-Arne började som snabb vänsterytter men missade sina målchanser alldeles för ofta. Han blev istället placerad i försvaret. I ungdomslagen spelade han med många duktiga fotbollsspelare som Lars Granström, Rolf Eriksson, Sven Dyberg, Roland Löwegren, Bertil Siberger (tidigare Svensson) med flera.
Samtidigt spelade han handboll för Malmö BI, det var fullt i MFF:s handbollslag varför det blev MBI. Det visade sig att han var så pass duktig som handbollspelare att H 43 från Lund ville värva honom. Men ledarna i MFF sa till sina fotbollsspelare att de inte fick spela handboll, man förklarade detta med att det inte var så bra för deras knän.
Inför säsongen 1960 hade många spelare lämnat MFF av olika anledningar. Det var rutinerade spelare som Anders Svensson (fick anställning i Holland och blev proffs i Eindhoven), Bertil Nilsson (flyttade till Halland med jobbet, spelade för Halmia), Åke Larsson (lade skorna på hyllan och satsade på studier), Lennart Svensson och Jan Ekström (valde att lämna MFF mitt under säsongen för att spela i division tre-laget IFK Hässleholm), Gert Persson och Affe Nilsson (valde att spela i andra klubbar).
MFF litade på sina yngre spelare och släppte fram många under denna säsong. En av dessa var Gert-Arne som fick debutera i MFF:s A-lag söndagen den 3 april, när laget spelade en träningsmatch mot Helsingborgs IF på Olympia.
MFF ställde upp med följande lag: Tore Svensson, Gert Lundqvist, Gert-Arne Nilsson, Prawitz Öberg, Bertil Elmstedt, Lennart Svensson, Charles Gustavsson, Henry Thillberg, Calle Palmér, Jan Ekström och Ingvar Svahn.
Matchen slutade med en 3-2 seger till MFF och Keeper i SDS skriver: ”Man beklagar ur Malmösynpunkt, att HIF-yttern Torsten Paulsson så lite sattes i arbete – det skulle nämligen ha varit intressant att se hur Gert-Arne Nilsson klarat sig mot en verklig svår motståndare. Nu fick man nöja sig med att konstatera, att han väl skötte den enkla uppgiften han ställdes för”.
Målskyttar för MFF: Jan Ekström 2, Ingvar Svahn 1.
Någon vecka senare (den 20:e april) debuterade han i den allsvenska premiärmatchen mot Hammarby IF på Malmö Stadion. MFF ställde upp med samma lag som matchen mot HIF med undantag att Lennart Hansson ersatte skadade Jan Ekström och Jan-Inge Andersson ersatte skadade Prawitz Öberg. Malmö FF vann med knappa 2-1. Gert-Arne gjorde en godkänd insats.
Målskyttar: Charles Gustavsson och Ingvar Svahn.
Kajan var nöjd med Nilsson och gav honom fortsatt förtroende. Under sin debutsäsong fick Gert-Arne spela matcher mot det brasilianska landslaget, brasilianska ligalaget Fluminense samt mot det italienska olympialaget i Bologna.
I hemmamatchen mot Jönköpings Södra i början på september blev Gert-Arne skadad. Eric Persson skriver i MFF:aren: ”Den lovande unge backen Gert-Arne var borta i 8 seriematcher på grund av skada och återvann sedan aldrig formen under sin debut säsong.” Det blev 22 av årets 40 matcher, 11 allsvenska matcher och medalj som blev av valör brons, efter lagets fjärdeplats.
Gert-Arne blev ordinarie under nästkommande år och spelade 47 av lagets 53 matcher. Men han fick även vid några andra tillfällen spela på lite olika platser i laget, bland annat som högerytter mot IFK Norrköping den 16 april. Eric Persson skriver i MFF:aren att man gärna ville behålla honom i laget efter att Bertil Elmstedt hade kommit tillbaka efter sin skada. Så därför placerade man Nilsson på högeryttern. Gert-Arne gjorde en godkänd match som MFF vann borta med 1-0.
Den 18 juni fick Gert-Arne debutera i U-landslaget när Sverige mötte Finland i Visby. Matchen slutade oavgjort 2-2, och Gert-Arne gjorde så bra ifrån sig att han fick fortsatt förtroende i årets återstående matcher.
Efter säsongen skulle MFF åka ut på en 52 dagar lång turné till England, främre Asien och fjärran Östen. Under resan fick han spela 13 av matcherna, men det var inte säkert att han skulle kunna följa med från början. Gert-Arne berättar att han hade näst intill gjort klart med ett jobb i Växjö. Men MFF ville att han skulle stanna och lovade honom ett annat jobb. Så därför tackade han nej till jobbet i Växjö och följde med MFF på den långa resan.
När han sedan kom hem efter resan hade en målvakt i MFF:s hockeylag fått hans jobb. Gert-Arne blev naturligtvis inte glad åt detta. När sedan Lunds BK, som på den tiden låg i trean, kom med ett kontrakt och med ett jobb så var detta ett intressant och lockande erbjudande.
1962 spelade Gert-Arne, som då var ordinarie i laget, fram till derbymatchen mot IFK Malmö den 3 maj. MFF vann matchen med 2-1. Därefter spelade han i Lunds BK under resten av året och fick ett nytt jobb på Tetra Pak i Lund.
Det blev 9 matcher i Lunds BK (som slutade 10: a i serien), men 21-åringen saknade elitfotbollen. Eftersom hans chef var HIF:are tyckte han att Gert-Arne borde spela i Helsingborg, men av detta blev det inget. Istället hörde Gais av sig och Gert-Arne berättar att han och frun var uppe i Göteborg hos Gais, och det var nära att han skrev på för Makrillarna. Men när Eric Persson läste i tidningarna att Nilsson var på väg till Gais, ansåg han att Nilsson skulle komma tillbaka till MFF.
Så blev det också.
Under sommaren 1963 blev det klart med MFF igen, och den 15 september gjorde han comeback i A-laget, när han i matchen mot AIK borta ersatte skadade Roland Löwegren. Inför drygt 17 000 på Råsunda spelade MFF 1-1. Det blev bara denna match i A-laget under året, resten av hösten spelade han i reservlaget
När Malmö FF i den allra sista omgången av allsvenskan1964 spelade mot IFK Norrköping på Idrottsparken och missade guldet efter 0-3 förlusten satt samtidigt Gert-Arne i en buss hem från Göteborg efter en reservlagsmatch mot Örgryte IS (1-3).
Gert-Arne hade inte fått spela en enda match i A-laget under året.
– Det var några i laguttagningskommittén som ville visa vem det var som bestämde, man lämnar inte MFF på det viset, så därför placerades jag i reservlaget, menar Gert-Arne idag.
1965 stod det mellan Gert-Arne och Krister Kristensson. Efter träningsmatcherna där de fick spela hälften av matcherna, så valde man att satsa på Gert-Arne. Nilsson hade imponerat stort, liksom Krister kan Gert-Arne konsten att ”ta för sig”, men är sedan lite smidigare i det rent organisatoriska försvarsarbetet. I den allsvenska premiären mot Helsingborg fick Gert-Arne starta och laget vann med hela 5-0.
Gert-Arne var ordinarie under våren, och spelade så bra att han blev uttagen till B-landskampen mot Danmark (0-0) den 19 juni. Men under sommaren fick Krister chansen att spela igen och inför höststarten valde man att sätta Gert-Arne på bänken. Efter några matcher råkade Krister skada sig och Gert fick hoppa in. Det blev tillräckligt med matcher för att få en guldmedalj efter det att MFF äntligen vunnit det allsvenska guldet.
Under 1966 spelade Gert-Arne hälften av matcherna. Han spelade bland annat de två sista matcherna vilka gav 3 poäng (efter en vinst och en oavgjord) som betydde att MFF klarade sig kvar i allsvenskan efter en mycket svag höstsäsong.
Under året fick Gert-Arne vara med i matchen mellan MFF och det brasilianska landslaget på Malmö Stadion. Gert-Arne berättar att det var trevligt att möta Brasilien, båda lagen hade roligt och det var bra stämning på planen. MFF förlorade matchen med 1-3 och Gert-Arne blev vid ett tillfälle rejält bortfintad av självaste Pelé.
Man hade gett Gert-Arne förtroendet igen 1967, och han spelade de flesta av träningsmatcherna och var ordinarie när allsvenskan körde igång. Gert-Arne spelade fram till femte omgången då MFF i mitten på maj mötte Helsingborgs IF på Olympia. Efter drygt en halvtimme skadades Gert-Arne så svårt att han var tvungen att utgå.
Det var en spark bakifrån på knäet från Bo Johansson utan att bollen var i närheten, menade Gert-Arne själv.
När MFF i juni spelade en vänskapsmatch mot Aston Villa på Malmö Stadion, var Gert-Arne tillbaka och ersatte Rolf Björklund. Men Gert-Arne fick utgå en bit in på första halvlek då han slog upp skadan. Den visades sig vara allvarlig. Det var en korsbandskada och Nilsson var sedan borta resten av säsongen.
– På den tiden var det svårt att upptäcka om det var en korsbandskada, det visste man inte direkt efter matchen mot Helsingborg. Sedan fick jag fick möjlighet att välja operation på MAS eller uppe på Karolinska i Stockholm. Jag valde Stockholm och blev opererad i oktober av en mycket skicklig läkare som hette Liljedahl, säger Gert-Arne.
Efter en tuff träningsperiod hade Gert-Arne jobbat sig tillbaka och gjorde comeback i reservlaget redan under maj året efter (bara 7 månader efter operationen!). Men Nilsson fick aldrig någon chans i A-laget under året och valde då att byta klubb.
– Jag kände själv att jag var i form och borde ha fått chansen, men eftersom jag inte fick den och jag ville inte spela i reservlaget så blev det Helsingborgs IF, som hade ramlat ur Allsvenskan 1968.
I Helsingborgs IF spelade han under två säsonger (1969-70). Gert-Arne berättar att han blev bemött väl i Helsingborg, han kände många av spelarna sedan tidigare. Men han medger att träningarna i MFF var tuffare och Durans upplägg var bättre än i HIF.
1971 blev han spelande tränare i Anderslövs Boik, laget slutade på en fjärdeplats i division 3. Men eftersom jobbet tog mycket tid blev det för tufft att vara på den nivån. Därför blev det bara en säsong i klubben. Istället blev han tränare i division 5-klubben Tomelilla IF.
Jobbet krävde mer tid och det blev också utlandsresor och det blev omöjligt att fortsätta som tränare. Han berättar att han tyckte det var intressant och trevligt att vara tränare och skulle gärna ha fortsatt, men man kan bara vara på ett ställe samtidigt. Båda klubbarna ville gärna ha kvar honom som tränare.
Idag lever Gert-Arne ett gott liv som pensionär, han har flyttat tillbaka till Malmö från Staffanstorp och bor som han själv säger bredvid Zlatan utmed Limhamnsfältet (där han en gång i tiden upptäcktes av Malmö FF). Här följer han fotbollen från soffan med ett gott glas vin. Han har nära till stranden och havet, där det är härligt att promenera. Gert-Arne berättar att fotbollen har gett så många positiva saker genom åren: resor, träffa människor, att kunna ta segrar och förluster och om hur man behandlar folk. Mycket från fotbollen har han haft nytta av i sin civila karriär.
Jag frågar om han är medlem i MFF och går på MFF:s matcher.
– Jag är medlem men går inte på matcherna, det var nog över 20 år sedan jag var på någon MFF match, säger Gert-Arne.
Har du kontakt med någon MFF-spelare?
– Det har jag inte, men har träffat på Lars Granström vid några tillfällen. Fixade faktiskt jobb till honom när han kom hem från Tyskland som proffs. Han började på Tetra Pak och jobbade där fram till sin pension.
Gert-Arne berättar om en händelse som inträffade när han blev uttagen till en förmatch till en landskamp i Köpenhamn. Sveriges veteranlandslag skulle spela mot Danmarks. I laget fanns även Tore Svensson och Bertil Elmstedt från MFF. När Agne Simonsson kom in i omklädningsrummet och fick syn på Gert-Arne sa han:
– Det var ju ändå gott att få spela i samma lag som du (de båda har haft många tuffa drabbningar genom åren).
Som fotbollspelare var han oöm, hård och en tuff och påminner lite om Kristensson, något sämre med uppspelen. En allroundkunnig försvarspelare som även var mycket snabb.
Fakta om Gert-Arne Nilsson
Född: 31 oktober, 1941
Bor: Malmö
Smeknamn: “Skuffan”
Klubbar: Malmö FF (1954-1962), Lunds BK (1962), Malmö FF (1963-1968), Helsingborgs IF (1969-70), Anderslöv Boik (1971)
Tränare för: Anderslöv Boik, Tomelilla IF, Veberöd AIF.
Allsvenskan
Guld 1965
Brons 1960
Landskamper 1 B och 5 U
141 matcher och 0 mål i MFF
64 allsvenska matcher och 0 mål i MFF
89 matcher och 7 mål i reservlag 1
5 matcher i reservlag 2
Källor: MFF:s årsböcker
