Tävlingen - Bidrag 3 - Regntung himmel lyser ljusblå, med ett lätt skimmer av guld?
Tävlingens tredje bidrag
Ni röstar längst ner vid "Rejta denna artikel"
-----------
Som genuin ljusblå, drömmande supporter så finner man i den dagliga lunken hela tiden saker som man förknippar med sitt älskade MFF. Då man inte lever och får känna den puls som idag finns i Malmö så måste jag stilla mina nerver och bilda mig en fantasivärld som jag vill förmedla och se om den kan stämma!
Vår ”himmaborg” är vårt gladiatortempel, där ryktet är att har du som motståndare kommit in så kommer man alltid ut som förlorare. Folket jubel låter som en dov skrämmande massa som bara suktar efter fler skalper men framförallt, man gör allt för att guldet skall hem till där det hör hemma i vår stolta MFF-familj.
Det är just sådana tankar Örgryte måste haft innan man kom upp på planen, dessa sista tunga stegen, i en betongtrappa som man inte riktigt visste vart den ledde. Att mötas av ett ljus-blått hav, en ljudkuliss som buade så högt att det borde givit ”vita gäss” på havet till Danmark. En gräsmatta som är så äckligt grön och perfekt för att spela vårt ”gröna schack”, där vår finess och kärlek till klubben, nu äntligen börja betala sig.
Jag bor idag i Trollhättan och följer mitt älskade MFF så mycket det bara går men tyvärr har jag inte haft möjligheten ännu att se laget på Swedbank Stadion. Fick häromdagen se Syrianska träna inför mötet mot Trollhättan i superettan och fick ett av mina starkaste minne väckt. Peter Ijeh kom lunkandes och direkt fick jag kontrasten av en då en riktigt älskad person som gjorde massor för våra ljusblå hjältar, till att få en lätt bitter eftersmak av sitt ego att ”money talks”...
I januari så skall jag bli pappa igen och vill gärna göra det som en svensk mästare. Min sambo såg knappt på fotboll innan vi träffades för tre år sedan och nu är ”vi” båda supersupportar och får vi en pojke blir namnet Maximillian. Zlatanister är vi båda och att få möjligheten att se ett derby för första gången hade varit obeskrivligt, roligt, nervöst men också en möjlighet att få återförenas i en familj som bara blir större - den vackra och bättre MFF-familjen.
Nu öppnar jag fönstret här hemma och hoppas att det dova ljudet för mig närmare så att jag får möjligheten att heja fram, bua ut, och att vårt underverk i januari skall födas som svensk mästare!
Forza Stolta MFF!
------
Glöm inte att rösta!
Ni röstar längst ner vid "Rejta denna artikel"
------
Läs om tävlingen här