Dagarna före och dagarna efter
Himmelrikets Stefan Zetterlund i en betraktelse från Malmö. Om nutid, dåtid, morgondag. Zlatan - och där bakom Agon med flera.
De senaste veckorna har kantats av ett styng surrealism. En himmelsblå surrealism. Var man än vänder sig blir påminnelsen om Malmö alltmer påtaglig. När Malmö FF i år också fyller seklet blir känslan än mer överväldigande. Den gemensamma nämnaren är naturligtvis sprungen ur Zlatan Ibrahimovic.
I juli bestämde sig Zlatan Ibrahimovic för att återvända till landslaget. Motivationen och drivkraften var tillbaka. Det gamla och gråa var borta. Det nya och positiva en realitet. Att Spanien återigen blev Italien på sensommaren passar in på samma resonemang. Sedan dess har nationen drabbats av två åkommor. Landslagsfeber och Zlatan-feber. Inga huskurer fungerar utan temperaturen fortsätter att skjuta i höjden. Erik Hamrén har den gångna veckan dirigerat sin ensemble mellan huvudstad och fotbollens huvudstad. I Stockholm var mottagandet hett men nådde sitt absoluta crescendo i Malmö i går.
Kungen var hemma.
Zlatan Ibrahimovic lämnade Malmö FF för nio år sedan. Han värvades till klubben 1994 och gjorde A-lagsdebut fem år senare. En kort period kan tyckas men vilket ofantligt avtryck han har lämnat efter sig. Det kan med all säkerhet 21 083 själar som befann sig på Stadion i går gå ed på. Han har deklarerat att det inte blir något allsvenskt spel när proffslivet är över. Vem kan förebrå honom? Troligtvis ingen.
Det knyter bara ihop säcken kring fenomenet Zlatan Ibrahimovic. Det är ingen nyhet. Vi har hört det från dag ett. Alltsedan en mikrofon trycktes upp i ansiktet på honom för första gången. Det skulle bli FC Internazionale och gärna tillsammans med Ronaldo. Kanske var det några som tvivlade men inte huvudpersonen själv. Det enda som egentligen betyder något. Det var bara Ronaldo som inte stämde in i profetian.
Resten är historia. En historia från Rosengård, Malmö och Sverige. Allsvenskan efter detta? Hur gärna vi än vill så går det tyvärr inte ihop.
Agon Mehmeti. Guillermo Molins. Jiloan Hamad. Jimmy Durmaz. Ivo Pekalski. Daniel Larsson. Jasmin Sudic. Dardan Rexhepi. Alexander Nilsson.
Listan av spelarnamn kan göras längre och den är också längre. Bakom dessa fylls det kontinuerligt på av nya förmågor. Från när och fjärran. Det rymmer en historia även bakom dessa namn. Historier från IFK Malmö, Kävlinge GIF, BK Forward, BK Olympic, Linero IF, BK Zenith med många fler.
Idag finns det emellertid bara plats för en historia. En ljusblå sådan. Malmö FF. Endast ett mellanspel kommer att förekomma. För de fyra förstnämnda i namnlistan här ovanför. U21-landslaget pockar på uppmärksamhet. Dubbelmöten är inplanerade den 9 och 13 oktober. En nation av Spanien, England, Grekland, Schweiz, Ukraina, Vitryssland eller Island står i vägen för svenskt deltagande i EM-slutspelet i Danmark kommande år.
Vässade landslagsmän tillför bara än mer kvalitet i slutspurten av allsvenskan. När Agon Mehmeti Berbatov-målar mot Israel och Jiloan Hamad avgör med en av matchens sista sparkar mot Bulgarien är i alla fall inte jag orolig för resterande delen av säsongen.
Ni ser. Det är mycket nu. Mycket av Di Ljusblåe. Så här dagarna före Åtvidaberg.
En surrealistisk känsla faktiskt.
