När Zlatan blev bättre än de dödliga
Vinnaren av de bägge HIF-biljetterna, Anders Celander, spelade tillsammans med Zlatan Ibrahimovic. Han berättar här hur det gick till när Zlatan tog klivet upp till de största.
När jag kom till Malmö FF´s P-16 var Tony Flygare den stora stjärnan och högst upp i hierarkin tät följt av försvarsgiganten Gudmunder Mete. Zlatan däremot var förvisso extremt teknisk men blev ofta uppäten av försvararna som med kraft kunde utmanövrera Zlatan. På den tiden var det alltså Flygare som spåddes en ljus framtid inom de ljusblå leden och det var han som spelade i landslaget och tränade med de äldre grabbarna.
Förhoppningarna var att Flygare skulle bli som Dejan Pavlovic, fast målfarlig. Enligt min uppfattning kunde det blivit så om det inte vore för en missad straff ett par år senare i bortamötet med Halmstad BK men jag tror även att Zlatan indirekt satte krokben på Flygare, eftersom han sedermera kom att fylla kvoten för behövda anfallare i A-lagstruppen. Med Zlatan, Lilienberg och Kindvall fanns det kanske inte plats för ännu en anfallstalang i truppen.
Hursomhelst var det Flygare som var den stora stjärnan till en början men med ett stukat självförtroende och enligt mig bristande support från ansvariga i föreningen kom Flygare aldrig igen efter Halmstadmatchen. Zlatan däremot var inte ens aktuell för att spela med Skånelaget vilket mer eller mindre de flesta pojklagsspelare i MFF var.
Malmö FF´s P-16 var ett väldigt bra lag. Serien vanns och vägen till SM-finalen gick relativt enkelt med stabila segrar över bland annat Kortedala där Kenneth Gustavsson och Ante Maletic, som sedermera blev MFF:are, huserade. I finalen som förlorades på straffar mot Brommapojkarna efter straffar blev Zlatan utbytt tidigt. Om det var i halvlek eller en bit in i andra låter jag vara osagt men att denna kille tre år senare skulle bli Sveriges dyraste spelare någonsin var inget någon kunde ana.
Efter följande ledighet och när vinterträningen väntade kunde man inte förstå hur mycket Zlatan hade växt. Det kändes som om han blivit 20 cm längre över natt och man kunde först nu ana vilken fotbollspelare detta kunde bli. För varje vecka som gick kändes det som om han blev längre och starkare men framförallt blev han bättre och bättre.
Med sjukligt bra teknik, balans och tuffhet (eller fult spel om man så vill kalla det) gjorde Zlatan till en enormt svårstoppad anfallare. Min egen teori är att Zlatan som hela tiden varit mindre än motståndarna anammat en del smutsiga knep i sina yngre år för att kunna hävda sig mot större och starkare försvarare.
Nu blev hans vassa armbågar synliga på ett annat sätt när de numera prickade näsor istället för bröst. Att Zlatan spelade medvetet fult emellanåt är inget att sticka under stole med, men oftast var det nog utan större baktanke när han drog på sig frisparkar och gula kort med jämna och framförallt korta mellanrum.
När försäsongen närmade sig slutet åkte vi som vi alltid gjorde till Gardasjön i norra Italien. Här väntade varmare väder vilket innebar gröna gräsplaner (Veronas träningsanläggning och även platsen Argentina hade som bas under VM-90) och enormt tråkiga joggingturer längs oändliga serpentinvägar. Veckan avslutades med att titta på en serie A-match, men även träningsmatch mot kvalificerat motstånd.
Just denna gång skulle vi spela mot Chievos jämnåriga. Zlatan som hade skadekänningar började på bänken. Sett till spelet borde matchen varit punkterad sedan länge. Vi var bättre i allt men ett fult spelande Chievo och en korrumperad domartrio gjorde att resultatet var 0-0 i paus.
I halvlek visade det sig att många i laget hade fått rejäla kyssar av skogstokiga italienare och Zlatan byts in trots skadekänningar. Efter 20 minuter av andra halvlek ledde vi med 3-0. Samtliga mål signerade Zlatan. Därefter visades Zlatan ut efter att satsat 400 % i en fördelaktig 40-60 situation med Chievos burväktare.
Målvakten låg för en sekund golvad för att sedan ställa sig upp och spotta ut en tand eller två. Matchen fortsatte ett par minuter men bröts i förtid eftersom alla inblandade var upprörda. I duschen efter matchen förklarade Zlatan utvisningssituationen som bara han kan: ”Jag hade gjort mitt”.
Säsongen som kom innebar för Zlatan både A-lagsfotboll, landslagsfotboll och nu började andra förstå. Zlatan är bättre än de dödliga. Därefter åkte vi och såg Inter ta emot Verona. Gissade vem det var som självsäkert annonserade att han en dag skulle spela för Inter på San Siro?