Lagbanner
Vi tycker om MFF: Zlatans Ztåplats?

Vi tycker om MFF: Zlatans Ztåplats?

Panelen är tillbaka och laddar inför helgen. Denna vecka: Åsa Lind, Micke Möller och Simon Pålsson.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Åsa Lind
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern. 



Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.





Simon Pålsson
Ända sedan barnsben har MFF varit laget i hjärtat. Skribent på Himmelriket sedan i vintras. Läktarkultur, ungdomssatsning och historik är kärnor i supporterskapet och kärleken till Malmö FF. Bloggar på www.Nyheter24.se 








Den kommande veckan blir intensiv. Först bortamöte mot tabelljumbon Åtvidaberg där alla förväntar sig att Malmö FF ska bärga hem tre säkra poäng utan att förta sig. Bara några dagar senare är det dags för det som sedan länge kallats för årets match, derbyt mot Helsingborg. Vilka är dina förhoppningar, farhågor och förmodningar inför kommande drabbningar? 

Åsa: Förhoppningarna är såklart att vi ska ta hem sex friska poäng och därmed utöka serieledningen. Största farhågan är att även spelarna redan nu tänker för mycket på Helsingborgsmatchen och även de inbillar sig att man ska kunna åka och hämta hem poängen mot Åtvidaberg på vägen. För så enkelt är det aldrig även om det är jumbon man möter, tvärtom så är det ju oftast de matcher som man "ska" vinna "enkelt" som sätter käppar i hjulet. Hur mycket de än upprepar mantrat "en match i taget" så tror jag det är svårt för spelarna att hålla samma fokus på lördagens match som på HIF matchen. 

Kanske kan dock konkurrensen om platserna bidra till detta - ingen spelare vill väl missa derbyt på hemmaplan och då gäller det att prestera så att man inte blir petad. Jag hoppas också på en riktigt härlig derbyfest på ett fullsatt Swedbank Stadion. 

Jag förmodar att vi inte kommer att få se något skönspel, att det blir kamp, kamp och åter kamp! En kamp som vi ska vinna så att vi kan fortsätta den nya traditionen att segersjunga "ingen himmel är så blå som min". 

Micke: Jag tror att MFF plockar full pott. Med tanke på hur bra det sett ut sedan det märkliga nederlaget på Råsunda så är jag full av tillförsikt. Jag litar på pågarna och tror att guldvittringen får dem att anstränga sig än mer. Jag menar, att ha allt i egen hand måste vara den ultimata sporren. Sen kan det vara att derbymatchen får dem att darra en aning. HIF är givetvis ett bra lag... Men det gör inte så mycket. Med stödet från läktarna i ryggen kommer våra gossar att köra över Helsingborg fullständigt … skoningslöst!

Simon: Optimisten inom mig ser fram emot en fotbollsfest kantad av många mål, kämparglöd och nervositet. Nagelbitande, gula kort och förhoppningsvis tillräckligt många mål framåt. Förhoppningen är att gå ur denna tuffa lilla period med full pott och ett litet tabellryck i bakfickan. Man måste dock alltid vara på sin vakt, underskattning eller brist på inställning kan få perioden att sluta i krossade drömmar, tårar och irritation.

Där varken tror eller hoppas jag att vi hamnar. Fotboll handlar om känslor och nog fan är det roligast nu när det gäller som mest.




Den tidiga seriefinalen mot Helsingborg har alla förutsättningar att bli en rafflande och underhållande publikfest inför en utsåld arena. Vilket är ditt httills bästa derbyminne?

Åsa: Oj, svårt att säga men ett roligt minne är definitivt mötet på hemmaplan 2003. En kompis som då bara bott i Helsingborg ett kort tag förklarade sig plötsligt vara HIF:are och pratade mycket om att hon skulle gå på matchen och var sådär allmänt småkaxig. Efter den förkrossande 5-0 segern var hon betydligt mindre sugen på att prata fotboll med mig... 

Micke: Jag har flera, men skall jag välja två så väljer jag bortamatchen i maj 2002. När Peter Ijeh satte pannan till Elangas inlägg helt i slutet av matchen och spikade slutresultatet 3-2 till MFF efter en tät, intensiv och oviss match, exploderade jag på läktaren och upplöstes i atomer. Just i det ögonblicket befann jag mig bara någon ynka centimeter från Nirvana. Det andra tillfället var året därpå när jag tog med min dotter Elin på hennes första hemmaderby mot HIF. Hon stod på en ölback mitt bland klacken på Norra Stå och fick se Malmö FF vinna med 5-0. Det var en fin dag. 

Simon: Av någon anledning har jag svårt att minnas tillbaka till sköna derbytider. Istället sitter det senaste derbyt fast på näthinnan, omöjligt att sudda ut. En skön stämning, en match mellan de två enda riktiga lagen i Allsvenskan och en inledning på matchen som vittnade om något väldigt underbart. En stolpe som var ivägen, en Erik Edman som inte spelade rent och ett jobbigt oflyt satte käppar i hjulet och visst vore det korkat att nämna Olympia-derbyt 2010 som mitt bästa derbyminne?

De inledande minuterna, med marsch och en upptrappad stämning innan lever dock fortfarande kvar inom mig. Och förväntningarna inför onsdag är därmed skyhöga.




Zlatan var hemma en sväng i veckan. Trots jubel och hyllningar både under träning och match förklarade han att en återkomst till MFF och Allsvenskan inte finns med i hans framtidsplaner. Man ska förstås aldrig säga aldrig men om det inte blir någon återförening, hur tycker du att Malmö FF bör hedra och tacka Zlatan för det han gjort och betytt för klubben. En upphissad tröja på Stadion? En pompös staty? Ska man starta en övertalningskampanj för att få ett visst företag att byta namn till Zwedbank? Eller ska man lugna sig, tona ner idolfebern och betrakta att Ibrahimovic trots allt bara gjort en förhållandevis liten mängd A-lagsmatcher i den himmelsblå tröjan?

Åsa: Oavsett hur många A-lags matcher Zlatan spelade i MFF tröjan så är det ju ändå så att han började sin karriär i den himmelsblå tröjan och visst känns det speciellt att följa hans karriär just på grund av det,. Man känner sig lite småstolt som MFF:are när man ser allt han presterar. Jag tycker absolut inte att man ska låta bli att uppmärksamma honom vare sig för att han inte spelade tillräckligt många A-lagsmatcher (vem bestämmer förresten vad som är "tillräckligt"?) eller för att han inte planerar att återvända till MFF innan han lägger av. 
Hur man ska hedra honom däremot är svårt att säga nu - det dröjer förhoppningsvis ett tag innan han lägger skorna på hyllan. Kanske man skulle kunna döpa en läktare efter honom, precis som vi idag har Roys hörna. Zlatans Ztåplats? 

Micke: Zlatans betydelse för klubben är svår att avhandla i några korta formuleringar, men jag får göra ett försök. Rent sportsligt hann Zlatan inte med att betyda så mycket. Att han var en exceptionell talang – ja, det kunde alla se – men han vann ju inget avgörande med MFF (bortsett från att han var med och spelade klubben tillbaka till Allsvenskan). 

Ekonomiskt vet vi alla vad Zlatan betytt. Försäljningen till Ajax var oerhört avgörande för klubbens framtid, och de ”Zlatan-pengar” som därefter droppat in genom åren har ytterligare bidragit till att bygga upp Malmö FF:s ekonomi. Här har Zlatan betytt oerhört mycket för Malmö FF. Utan en sådan guldklimp – och Hasse Borgs skicklighet vid förhandlingsbordet – hade MFF inte befunnit sig där de gör idag. 

Men Zlatans riktigt stora betydelse ligger dock i hans symbolvärde. För många barn (och också för en del vuxna) är han ju en hjälte på riktigt. Han har visat att det går att bli något riktigt stort, och att ALLA kan bli det – oavsett bakgrund, ekonomiska förutsättningar, etnicitet etc. Han personifierar en slags nusvensk variant av den gamla amerikanska drömmen. Och sådant går alltid hem i stugorna. 

Men – oavsett vad – i min värld är ingen spelare någonsin större än klubben. Skall Zlatan hyllas, så skall han hyllas som alla andra himmelsblå hjältar. Varken mer eller mindre.

Simon: Kung. Gud. Geni. Mästare. Ibrakadabra. Kärt barn har många namn.
Det käraste barnet heter Zlatan Ibrahimovic.

Han har gett oss glädje. Han har gett oss pengar. Han har gett oss inspiration.
Han är mer än en fotbollsspelare, han är som sagt ett geni, en kung, en mästare.
Givetvis ska han hedras på ett sätt han förtjänar, men frågan är hur. Vad är bra nog? 
 
 

John Börén2010-09-10 12:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF