Himmelrikets intensiva träningsrapportering fortsätter
Ytterligare en mycket målande träningsrapport från vår uppskattade gästskribent Tony Ernst.
Andra dagen e.TP (efter Tom Prahl). Eftermiddag, tisdag den 4/12. Klockan är 15.41. Det är mörkare än arslet på en smed. Kallare än picken på en isbjörn. Och precis där MFF sparkar igång tvåmålsspelet framför mig så är det nog blåsigare än på den ryska tajgan. Andreas Yngvesson, nyanländ från Sundsvall, tittar sig förvirrat omkring. Han kanske trodde att han skulle hamna i varma södern. Tji fick han.
Här står man igen. Jag är ute och julklappshandlar. Officiellt, alltså. Men efter tio minuter på Åhléns så cyklar jag snabbt bort till träningsplanerna vid Malmö Stadion. Jag vet, jag är en idiot. Det är långt ifrån alla hönsen som är hemma. Men det är som ett gift, jag måste hit. Jag måste checka formen på Mete, måste se om Brian Steen börjar trampa igång, måste kolla Lilienbergs inställning. Jag är gammal nog att vara far till de yngsta spelarna här och borde kanske inte ha ett sånt patologiskt intresse för MFF längre, jag borde väl ha växt ifrån det. Men icke. Jag tröstar mig med att jag har sjukdomsinsikt, alltså är det ingen psykos, bara en neuros.
Nåväl. Under en timme och tjugo minuter spelar de orange västarna mot de västlösa. Tom Prahl går omkring i knallgul väst och blåser av då och då för att berätta hur han vill ha det och vad som är fel. Anders Palmér går också omkring i gul väst, men yttrar inte ett ord under hela tiden. Han bara spanar och spanar med sin örnblick. 22 man på plan. Och 6 avbytare utanför som byter av i ett högt tempo enligt order från magister Prahl. Jag orkar inte riktigt redogöra för vem som spelar i vilket lag. Jag kommer nog inte ihåg det heller. Det är inte så viktigt. Viktigare är vilka positioner de olika pågarna spelar på, där tror jag att man redan nu kan avläsa någonting.
Från igår så saknas såklart Gnagar-Jimmy, han har väl tagit flyget till Norrland där han ska bo i ett par år. Också Olof är väck. Det går rykten vid sidlinjen om Esbjerg, Viggos klubb. Well, good luck Olof. Jag kommer inte att känna någon större saknad efter någon av dem. Vem är mer borta? Jo, Samba har visst fått ljumskproblem och vilar. Och Fredrik Jönsson syns ingenstans. Igår var de 30 på träningen. Nu är fyra borta. Det blir 26. Men så har Yngvesson anlänt. Och så är plötsligt Johan Laursen här också. 28, alltså.
Men tillbaks till det där med positioner. Innermittfältsparen består av 1)Brian Steen + Sörensen. Här byter Mattisson av när det behövs. Och 2) Kennet och Jörgen. Här byter Gezim av.
Jon Jönsson spelar mittback. Och gör det strålande. Han överglänses enkom av Gudmundur Mete som är isländskt stål slipat till perfektion. Jag har alltid tyckt att han har varit duktig, men aningen trög. Nu ser han snabb, rörlig och placeringssäker ut. En gång missar han. Då snor Ylli bollen. Men Mete reser sig upp, svär på isländska och jagar ikapp Ylli. Det pirrar skönt i hela kroppen på en när man ser sånt.
Andra mittbacksparet är Ivan Milosevic och Daniel. Det ser lite trögare ut, främst beroende på Daniel. Men han får gärna ha en lång startsträcka, om han bara lovar att vara minst lika bra som ifjol. Roth och Richie byter av som
mittbackar och Richie är intressant. Ibland gör han ett par gubbar som siste man och startar sen ett uppspel med ett perfekt långpass som vore det den enklaste sak i världen. Ibland ger han bort bollen på oförklarligt vis och håller nätt och jämnt korpnivå.
Kjellin, Concha, bondsonen Borg, Laursen, Roth & Richie (när de inte är mittbackar) och Strandberg spelar ytterbackar. Strandberg är liten, men har en fin, naturlig vänsterfot. Ylli, Winquist, Elanga, Kennet & Mattisson (när det inte är innermittfältare) spelar yttermittfältare. Och här är lagets akilleshäl just nu. Vi har bara en bra naturlig yttermittfältare: Elanga. Resten håller inte. Det ska bli intressant att se vad som händer. Kommer vi att köpa någon? Ska Prahl formatera om någon?
Våra fem anfallare skiftas om på de fyra anfallsplatserna. Yngvesson och Skoog är bleka. Ijeh syns mest. Men matchen slutar 1-1 och det är Mackan och Lilienberg som gör målen. Bara så att ni vet, Lilienberg är långt ifrån, typ pretty fucking far away, borträknad.
Efter en dryg timme är jag så förfrusen att jag inte längre har någon känsel i tårna. Jag stannar ändå, needless to say, tiden ut. Ofta ekar Tom Prahls skrik runt träningsplanen. Det är bra att han talar så högt: då hör även vi tio-femton personer som står och kollar vad han säger. Och visst är det skönt att höra en skånsk tränarröst ljuda över planen. Lokalpatriotiskt, kanske. Men det kan man kosta på sig när man har Island, Danmark, England, Kamerun, Marocko, Nigeria och ett par av Balkanländerna representerade i truppen. Intressant också att Prahl inte står vid sidlinjen utan är mitt i spelet. Det är ända sedan RZ:s dagar som man såg det på MFF:s träningar.
Bäst är när Prahl skäller ut Sörensen för att han inte lyssnar. Då blir dansken mindre än en "lille en" på Dragör Färjekrog. Annars handlar det mycket om snabbhet, djupledsspel och fasta ramar att improvisera kring. Flera gånger säger han: "det ska vi gå igenom mer vid ett senare tillfälle". Han är en grundlig herre, Tom Prahl. Vad han sysslar med just nu är nog att försöka få en feeling för truppen. Vem ska bort? Vilken spelartyp fattas? Det måste vara hypernervöst för de spelare som ligger i farozonen att
ryka.
Om man kunde avläsa någonting från den här isande kalla träningen? Kanske. Mete blir kvar. Gezim blir inte kvar. Winquist kan kamma sig, om han bara hade haft hår nog till det. Laursen kan vi glömma. Bondsonen Borg likaså. Kennet balanserar på en ytterst tunn egg. Men Strandberg blir farlig.
