4-2 mot Häcken i genrepet
Vi har många bra spelare, men egentligen tre spelare som är positionssäkra i det defensiva spelet och ingen av dessa spelare var på plan idag
Det är intressant hur försäsonger kan utveckla sig. Vi gick in i den här försäsongen med tanken att vi har ligans bästa innermittfältare, men ju fler matcher jag sett, desto mer osäker blir jag på om det verkligen stämmer. Jag återkommer till det.
MFF ställde upp med följande elva:
Dahlin - Albornoz, Andersson, Jansson, Ricardinho - Hamad, Thern, Figueiredo, Lewicki - Larsson, Nilsson
Dagens match var en rätt typisk försäsongsmatch som definierades av slarvigt spel, men bra individuella prestationer som räddar många situationer. MFF inleder matchen i ett ganska högt tempo. Man hittar sina anfallare tidigt i anfallen och sedan fyller man på brett och med många spelare högt upp i banan. Det ger våra kreativa offensiva spelare många möjligheter till kombinationer. Rätt ofta blir det ganska snygga anfall, men ibland verkar våra spelare även kanske vilja göra det lite extra svårt för sig. Det kan ibland se ut som om spelarna väldigt gärna ska slå en superhäftig öppnande passning direkt istället för att kanske slå en enkel bredsida, röra på sig och öppna upp för en enkel djupledspassning. Resultatet av denna överambition blir att vi slår bort bollen och ger motståndarna kontringslägen som bättre lag än Häcken hade utnyttjat bättre. Om man anfaller med så många spelare som vi gör, då måste man avsluta anfallen också, inte skänka bort bollen.
Fast MFF är ändå extremt farliga i sina kontringar och det var med en snabb djupledsboll från backlinjen som Daniel Larsson fick sitt läge att vrida in mot straffområdet och skjuta ett hårt skott som Källqvist i Häcken tappar in mellan benen och in i mål.
Därefter lugnar Malmö ner sig lite och tappar initiativet. Man är fortsatt farliga när man anfaller, men man anfaller inte lika ofta på grund vårt svaga mittfältsspel. Det är detta som är paradoxen med vårt innermittfält; vi har många bra spelare, men egentligen tre spelare som är positionssäkra i det defensiva spelet och ingen av dessa spelare var på plan idag (Amin Nazari kom in i andra halvlek men fick mest spela vänsterytter). Wilton och Thern kan slå riktigt läckra passningar och tråckla sig genom små ytor, men de blev gång på gång bortspelade när de skulle försvara sig utan bollen. Wilton lyckas lösa detta genom att jaga ikapp sin motståndare och vinna närkamper, för Wilton är en duktig närkampsspelare, men Thern har inte samma egenskap och blir tyvärr rätt ofta bara bortspelad. Vissa mittfältskombinationer kommer inte fungera i år, Thern och Wilton tillsammans är en av dessa. Jag saknade Pekalski och Friberg väldigt mycket idag. Mest av allt blev jag irriterad över att Amin Nazari inte får en riktig chans att göra avtryck som innermittfältare.
Just när det kändes som att vi tappat spelet regisserar Wilton, Albornoz och Alex Nilsson ett läckert anfall på högerkanten som avslutas med att Wilton väggar sig fram med Nilsson och sedan bredsidar in bollen i mål.
Första halvlek kan sammanfattas som tämligen stabil och kreativ, men vi har problem när motståndarna kombinerar sig fram centralt. Alex Nilsson jobbar oehört hårt och är överallt hela tiden. Daniel Larsson behandlar bollen på ett sätt påminnande om guldåret och Lewicki på vänsterkanten är härligt respektlös.
Andra halvlek hinner knappt komma igång innan Daniel Andersson hittar Daniel Larsson med en långboll. Larsson vinner sin närkamp och får fram bollen till Alex Nilsson som får göra ett välförtjänt mål genom ett skott i målvaktens vänstra kryss. Strax efter får Daniel Larsson bollen i samma position som när han assisterade Nilsson, men nu vänder han upp och skjuter ett stenhårt skott rakt i stolpen.
Häcken reducerar till 3-1 efter lite klassiskt MFF-spel i eget straffområde. Det kändes väldigt mycket Europa League 2011 när Pontus Janssons (galant i övrigt idag) misslyckas med en rensning, därefter krockar Daniel Andersson och Miko Albornoz ihop och Häckens anfallare kan placera i reduceringen.
Direkt efteråt gör MFF ett trippelbyte; ut går Larsson, Hamad och Ricardinho och in kommer D-Rex, Vinzents och Simon Kroon. I anfallet efter bytet slår Lewicki ett långt inlägg som når ut till Vinzents på andra kanten som slår in den direkt på volley, Tom Söderberg i Häcken försöker nicka bort bollen, men skarvar in den i eget mål istället. 4-1.
Därefter förstörs spelet av alla byten. Det blir svårt att hålla kolla på alla olika positionsbyten och MFF gör nya byten med tjugo minuter kvar när Thern och Jansson byts ut mot Nazari och Halsti och strax därefter kommer Jasmin Sudic in istället för Lewicki. Detta innebär att Daniel Andersson tar steget upp på innermittfältet och Amin Nazari får byta plats till vänsterkanten. Intressant nog så tappar Häcken en hel del centralt när Daniel tar steget upp, detta kunde även noteras när Nazari fick vara innermittfältare i kanske tio minuter.
De många bytena märks dock av i det offensiva spelet som nu mest går ut på att ge bollen till Dardan som får hålla i den och sedan spelare vidare till en annan spelare som ska dribbla och göra mål. Organisationen försvinner och det blir lite för mycket försök till egoboosts. Speciellt märker man av detta när spelarna börjar gnälla på varandra för att man inte passar varandra. Även i försvaret är det nu osäkert och Häcken gör 4-2 på en hörna där MFF totalt förlorar all markering. Det är oklart vem det är tabbar sig, även spelarna ser ut att skylla på varandra.
MFF vinner 4-2 och spelar ganska stabilt. Det ser dock osäkert ut försvarsmässigt på mittfältet. Backlinjen var hur säker som helst, men de ska inte behöva jobba så mycket som de tvingas göra idag. Många anfall ska brytas innan backlinjen behöver ingripa.
Det jag dock väljer att ta med mig från den här matchen är våra yttermittfältares insatser, Alex Nilssons arbetsinsats, Daniel Larssons mångsidighet och Dardan Rexhepis briljanta inhopp.
