4 månader, 27 dagar och 45 minuter
På söndag är det äntligen åter tid för allsvensk fotboll. Vårsol, himmelsblå seger och målfest är att förvänta. Eller?
Så står vi äntligen inför en allsvensk premiär igen. När söndagens tillställning mot Falkenberg sparkas igång är det ungefär 4 månader, 27 dagar och 45 minuter sedan senast det spelades allsvensk fotboll i Malmö. 4 månader, 27 dagar och 45 minuter av uppbyggda förväntningar, haussade nyförvärv och allsvenska gissningslekar.
Det är något speciellt med premiärer. Vad det är som är så speciellt är inte alltid enkelt att förklara. Det är självklart de givna faktorerna som vårsol, gräslukt och årets första uteserveringsbärs. Det är också övervägandet om huruvida långkalsongerna får stanna hemma eller inte (det får dem) och ångesten över att ens förväntningar kanske inte kommer infrias (det gör de sällan).
Men framförallt är det den omisskännliga glädjen hos tusentals fotbollssupportrar som främst präglar en allsvensk fotbollspremiär. Den är ofta oberoende av andra omständigheter och är lika stark oavsett om man sitter på seriens främsta startelva och är favorittippade eller om man har Sören Åkeby som tränare, Jocke Nilsson som högermittfältare och en solklar övertygelse om att det likt förra året kommer bli en sjundeplats i slutändan. Jag inbillar mig också att det kvittar om du är på väg till Nya Stadion iklädd himmelsblå halsduk och nyinköpt tvåstjärnorströja eller om du är på väg till Strandvallen i en gul matchtröja förstörd av reklam och helt befriad från stjärnor.
Det är helt enkelt alltid lika kul att äntligen få gå på fotboll igen.
En premiär kan vara aptråkiga 0-0 borta mot Bajen eller en hemmatorsk mot Göteborg. Det kan också vara 1-1 mot Halmstad eller kryss borta mot Gais. Faktum är att premiärer sällan blir de klang-och-jubel-förställningar som himmelsblå supportrar ofta målar bilden av att de ska bli. Ett annat faktum är att premiären sällan kan stå som representant för hur säsongen sedan utvecklar sig till att bli. Förra årets tafatta premiärinsats blev bara en av 30 matcher under en guldsäsong. Bortakrysset mot Gais 2010 likaså. Det tenderar att kunna gå helt okej ändå, alltså. Ett tredje faktum är också att islossningen ofta tenderar att komma i omgången efter istället. Jag syftar här exempelvis på Örebro-krossen 1.0 under guldsäsongen 2004 och Örebro-krossen 2.0 under guldsäsongen 2010. Götet har alltså anledning att se upp.
Skitsamma egentligen. Känslorna inför en premiär svarar som sagt inte inför logik. På söndag kommer solen skina, MFF vinna, Magnus Eriksson göra hattrick och stadion brinna av glädje, stolthet och gemenskap. Och skulle allt detta (mot förmodan) inte inträffa är det inte hela världen, det brukar nämligen bli okej i slutändan ändå. Jösses, vad det här ska bli kul!
Vad väntar vi på? Blås igång för fan!
Och by the way; Mästarna från Malmö, här är vi!
