5 halvsnabba: Gefle IF - Malmö FF
Efter en tid av bra resultat och fint spel åkte Malmö på en förlust mot alltid svårspelade Gefle. Simon Lundevall och Johan Oremo ledde gästrikarna till en rättvis 2-0-seger. För Malmös del gäller det att snabbt ladda om inför torsdagsmatchen mot Swansea.
Alltid klydd mot Gefle
Mycket kan man anklaga Gefle för, men att vara ett lag fullt av överraskningar kan man inte beskylla dem för att vara. Därför blev nog många förvånade över deras spel i dag. Istället för den sedvanligt parkerade straffområdesbussen, klev Gefle upp högt och hotade Malmö med offensivlusta och stor tilltro till det egna spelet. Ledningsmålet, och i slutändan även segern, kan inte beskrivas som annat än rättvis. Att nämnda buss sedan parkerades efter 2-0-målet kan inte ens den mest hängivna fotbollsestetikvurmare ha några invändningar mot. Gefle är alltid oerhört svåra att möta och det känns alltid som att de är lite extra bra mot just Malmö. Till och med Johan Oremo var bra. Det har han inte varit sen våren -93.
En väntad reaktion
Någonstans kändes det som att en reaktion på den senaste tidens fina resultat hängde i luften. Att den skulle komma just idag var i enlighet med punkten ovan inte helt oväntat. Nu är plumpen i den senaste tidens annars så fina resultatrad iprickad och nu låter vi Swansea få se att plumpen var just en plump och inte ett tecken på en annalkande formsvacka.
Försvarsspelet
Ytorna mellan mittfält och försvar var i första halvlek enorma. Markus Halsti gjorde inte det Markus Halsti annars gör galant, varpå ytorna framför våra mittbackar blev alldeles för stora. Det defensiva arbetet från våra mittfältare var helt enkelt för svagt, vilket Gefle inte var sena att utnyttja. Samtidigt bådar Halstis kassa match gott inför Swansea-matchen. Den mannen har aldrig gjort två svaga matcher i rad.
Filip Helander
Inte för att han gjorde sin bästa match för säsongen. Det gav inte Gefles näst intill obefintliga anfallsspel i andra halvlek honom tillfälle till. Däremot kan ingen ha några invändning mot hans inhopp för den i första halvlek skadade Erik Johansson, och all eventuell ringrost lös med sin frånvaro. Allting känns liksom tryggare när han är med. En passiv egenskap han ärvt från Daniel Andersson.
Att rotera eller inte rotera
Det är en svår balansgång det där med att vila spelare och jag förstår Rikard Norlings förmodade dilemma inför matchen. Många av de startande spelarna har spelat oerhört mycket på sistone och hade nog mått bra av att få sitta vid sidan om idag. Samtidigt har just denna elva visat sig vara både formstark och poänggivande samtidigt som Gefle-matchen för viktig för att nonchaleras. Kapten Hamad pekade dock på att förlusten till viss del kunde bero på att många spelare var slitna. Kanske hade det varit läge att lufta kompetenta spelare som Kroon, Friberg och Cibicki ikväll.
