Farhågor och frågor, del 2 av 2
Outnyttjad.
I den näst senaste matchen mot Landskrona Bois, ute på Bulltoftas sjumanna-fotbollsplan, specialstuderade jag vårt mittfält, eller rättare sagt, avsaknaden av vårt mittfält. Det gick inte att räkna antalet gånger som Ohlsson sprang i vägen för Nielsen. Inte heller kunde jag låta bli att svära och muttra varje gång Ohlsson låg så tätt bredvid Nielsen att han därmed eliminerade sig själv som ett tilltänkt passningsalternativ.
Positionsspelet behärskar inte Ohlsson. Sedan må han vara en förstklassig kämpe med himmelsblått hjärta men det räcker inte till för att vinna mästerskap och bygga ett lag för Europa såväl som ett lag för den egna kräsna hemmapubliken som kräver, rättmätigt, ett attraktivt spel. Med en skadad Mattison står det självklara valet som Nielsens kompanjon till Jon Jönsson. Han kan redan så mycket och han borde ges mera tid till att växa i rollen, åtminstone en fem, sex matcher från start på innermittfältet.
Erik Johansson är en annan kandidat, inte en typisk Prahl-spelare, men en lirare som ömsom visar upp sig själv både som vin och vatten. Dessvärre har han behandlats som trögflytande såpa ett tag nu där han glider omkring på avbytarbänken och får ideligen varva inhopp på oönskade positioner. Kanske kan han bli en joker i Malmö FF, eller kanske inte.
Otur?
Ingenting på träningarna framkom i matchen mot Landskrona Bois, inte förrän de sista tio minuterna återstod. Då fick vi se några snabba spelvändningar, framrusande modiga ytterbackar, korta direktpass och överlappningar. Kanske fick allt detta se dagens ljus enbart tack vare att Boisarna gav ytor åt MFF de då själva var inställda på att hålla tätt bakåt de sista tio. Vem vet?
Organisation signerad Prahl
Prahl är van vid lag som TFF och HBK med knappa resurser som inte kan mäta sig med Malmös goda förutsättningar. Prahls tidigare lagbyggen har handlat om att individen/spelaren har fått underkasta sig kollektivet. Ibland har det ändå sett ut som trevlig fotboll då spelare som Fredrik Ljungberg har funnit sin väg till startelvan och förbi ledet av arbetsmyror. Annars är det oftast lirarna (de få Prahl haft i sin trupp) som fått kliva åt sidan för grovjobbarna.
Oändliga kombinationer
Anfallet återstår men framför allt – det består. Skoog och Yngvesson, eller varför inte Yngvesson och Ijeh? Rosenberg och Skoog kan vara ett alternativ och de matematiska uträkningarna på de otaliga anfallskonstellationer Malmö kan inneha tycks vara oändliga. Framåt känns det tryggt, mycket hoppfullt. Om nu bara anfallarna kan få understöd och framför allt bollar att jobba på. Bollar som helst ska komma genom mittfältet när nu dessa får låna bollen från det långbollande försvaret, först då kan saker ske framåt som kan ge oss alla anledningar till att le, länge och innerligt.
Orolig över nuet
Framtiden lär utvisa vilket spel Malmö FF kommer att ha som sitt adelsmärke men det är en lång väg kvar att vandra. Det kommer en dag påstår somliga, men jag vill gärna påstå att det kommer många andra jobbiga och hårslitande dagar där emellan. Förvisso bygger Prahl ett lag för framtiden, men det är svårt som supporter att inte leva i nuet. Visst vill jag även ha ett lag för framtiden, men så har jag redan tänkt i över tio års tid. När ska jag kunna få leva i nuet med ett lag som i forna dagars storhetstid? När kommer det att finnas elva spelare på plan, samtliga värdiga innehavare av den himmelsblåa matchtröjan? När kommer nästa mästerskapstitel? Prahl bygger för framtiden, men vill någon påminna honom om att han blott skrivit på ett treårskontrakt.
Spelsystem och försvarsspel
Spelsystemet 4-4-2 kan vara attraktivt att beskåda om det utförs som det är tänkt. Kantspringarna, backar såväl som mittfältare, måste komma runt ofta på kanten. Än viktigare är att de måste försöka ofta trots misslyckanden och absolut inte halvhjärtat. De får inte vara rädda för att släppa defensiven i tanken vid bollinnehav. Tyvärr har detta skett alltför sällan under träningsmatcherna. Någon av mittbackarna måste vara beredd att ta klivet upp och rensa undan mellan försvar och mittfält vid behov.
Alltför många oroväckande gånger inbjuds motståndarna till att leka turist i zonen mellan vår backlinje och vårt innermittfält. Även vid långbollar mot vårt straffområde måste försvarslinjen erbjuda varandra ett djup så att en höjdboll inte friställer motståndarna om en undanrensning/bortnickning i första läget inte lyckas. Prahl har mycket att lära ut.
Mittfältet
Mittfältet måste vara mycket mera aggressivt och inte bara ge anfallet understöd utan även varandra. Mittfältet ska göras trångt för motståndarna med hjälp av det egna lagets löpvillighet och bollpress. Direktpass och crossbollar kan och kommer att luckra upp de välorganiserade allsvenska zonförsvaren. Viljan till att söka fria ytor vid bollinnehav möjliggör flera passningsalternativ för kreatören samt att det öppnar upp fler ytor åt det egna laget. I dagens Malmö FF känns detta som en utopi. Tids nog kanske.
Anfallet
Anfallet måste arbeta över större ytor och mera för laget, och inte bara vid tillfällen som ser ut i att resultera i en målchans. När intelligenta pass letar sig fram genom ett motståndarmittfält behöver inte anfallarna går ner för att möta bollen med ryggen vänd mot målet. Djupledsbollarna blir oerhört viktiga och de är anfallarnas uppoffrande vilja att arbeta för varandra som föranleder målchanser, frilägen och ytor. Här ligger Malmö inte så långt efter men det krävs ändå mera, åtminstone jag kräver mera.
Premiären runt hörnet
Jag är optimistisk trots att jag verkar tämligen avtrubbad inför de förändringar Prahl redan lyckats införa under denna korta tid som han haft huvudansvaret. Gör gärna skillnaden mellan att vara negativ och att vara kräsen och krävande, jag ser mig själv som det sistnämnda. Önskar framgångar åt mitt, vårt och hela Malmös kära fotbollslag. Jag saknar forna storhetstider, mästerskapstitlar, den underbara tiden då motståndarna kände sig slagna redan innan match då de sprang in på Malmö Stadion. Men, jag är övertygad att vi når dit så småningom. Vi har många skickliga spelare i laget, en framgångsrik tränare och en Hasse Borg som brinner för Malmö FF. Lägg därtill senare års bästa spelare, spelare nummer 12, vi supportrar.
