Himmelrikets syn på Allsvenskan 2002
Thomas Green synar den kommande säsongen. Skånskt guld blir det, men MFF får nöja sig med en sjätte plats.
Nu lider den långa försäsongen på Sveriges frusna träningsplaner mot sitt slut. Många lag har visat upp både intressanta nyförvärv som positiva resultat medan andra snarare haft karaktären av det motsatta slaget. Många profiler har lämnat allsvenskan, däribland Stefan Selakovic, Fredrik Berglund, Anders Svensson och Zlatan Ibrahimovic. Många andra kommer att ta klivit fram och några kommer att vidhålla lika hög kvalité som tidigare för att göra årets säsong minst lika attraktiv. Några av dessa namn återfinns under respektive lag. Jag tycker årets upplaga av Allsvenskan ser onekligen oviss ut, samtidigt mycket spännande och det tycks som om de flesta lag kan slå varandra även om det i dagsläget redan finns pretendenter till guldet. Nykomlingarna Kalmar FF och Landskrona Bois kommer ofta att slå ur underläge och de kommer säkert överaska oss alla mer än en gång.
Säsongen 2002
Jag har gjort en mindre ansträngning till att i dagsläget, inför Allsvenskan, sia om säsongen 2002. Den baseras på alla de rapporter jag har kunnat komma över, via Internet och dagspress. De flesta lag har jag inte kunnat bevittna med egna ögon så jag betonar att ni bör ta nedanstående sluttabell med en nypa salt. Tabellplacering med en kort kommentar/motivering följer nedan. Hur tror ni Allsvenskan ser ut efter den avslutande omgång 26, den 2 november 2002? Besök gärna vårt forum för diskussioner.
1. Helsingborgs IF (femma i fjol)
Cratz & kollektivet – laget som inte tycks förlita sitt spel till en eller enbart två spelare. Lagmaskinen Helsingborg kommer att bjuda på trevlig fotboll med organisation som främsta vapen i sin taktfasta marsch mot guldtronen. Det enda som jag kan se som ett hinder på vägen är spelarna själva och pressen som de tvingas bära i ett halvår framåt, nu i form av favoriter. Prica, Eklund, Ekenberg och Santos är spelarna som inbördes kommer att slåss om att vinna skytteligan i år.
2. Djurgårdens IF (tvåa i fjol)
Med förmodligen Allsvenskans intressantaste mittfält med spelare som Rehn, Källström, Pehrsson och Barsom blir Djurgården attraktiva och svårstoppade. Kanske känns övriga lagdelar inte lika imponerande men är likväl pålitliga, inte minst med Allsvenskans förmodligen främsta målvakt i Isaksson. Saknar i dagsläget en tung centerforward som river och sliter sönder ett motståndarförsvar. Ska målskörden och hoppet ställas enbart till Mattiasson?
3. IFK Göteborg (fyra i fjol)
Laget med förmågan att årligen ta poäng även när de gör en dålig match. Tunga, ibland tråkiga att beskåda men de maler och maler ner motståndarna tills bara resterna av ett försvarsspel återstår. Vem har inte försökt förtränga Malmös 0-6 förlust på Malmö Stadion från i fjol där MFF stundtals faktiskt var det bättre laget? Samura kanske blir en joker.
4. AIK (trea i fjol)
Allsvenskans bredaste och kanske också mest namnkunniga trupp. Kommer de att kunna fungera som ett lag? Är saknaden av individualisterna såsom Novakovic alldeles för stor, eller har de redan funnit ersättarna, kanske i form av en allt hetare Ishizaki? Visst står det klart att AIK kommer att sakna Olle Nordin.
5. Hammarby IF (Allsvensk mästare i fjol)
Champions League kval och funderingar ihop med proffsdrömmar i detta skyltfönster som detta attraktiva Europaspel innebär - kan bli fallet. Cratz gjorde det omöjliga och sedan gjorde styrelsen något som verkade lika omöjligt och orimligt – de gjorde sig av Cratz efter det att guldet kommit för första gången till Söder. Jag placerar dem här då de är i den situationen att alla lag alltid vill slå fjolårsmästarna. Hur bra är egentligen Covic och Hellström att fylla luckan efter Lasse Eriksson? Kommer Bakircioglü att ta ett större ansvar i år med en högre lägsta nivå? Nu är det upp till Linderoth att axla Cratz guldmantel – kommer han att lyckas med detta?
6. Malmö FF (nia i fjol)
Prahl behöver mera tid för sitt lagbygge och saknaden av en kreatör på mitten kommer att göra sig påmind under merparten av säsongen. Många namnkunniga spelare men måste kunna fungera som ett kollektiv om de ska kunna hamna på en sjätte plats. Rosenberg är en forward som kan bli årets joker i Malmö.
7. Örgryte IS (sexa i fjol)
Laget saknar tyngd som främst kommer att märkas mot topplagen men kan kompensera detta med kontinuitet inom truppen. Örgryte har byggt vidare på fjolårets upplaga men så har även konkurrenterna gjort, i än högre grad och framförallt med några namnkunniga nyförvärv. Intressanta spelare är Tomaz jr, Källander, Aubynn och Elmander.
8. Halmstad BK (sjua i fjol)
Ständigt med knappa resurser men har en alldeles förträfflig förmåga att finna och använda sig av lokala förmågor. Lyckas ofta få ut maximalt möjliga ur sina spelare och Thern kan nog bidra med sina kunskaper och inspiration till att fotbollen blir attraktiv nu under sitt första år i klubben som tränare.
9. IF Elfsborg (tia i fjol)
Grönhagen och en massa nyförvärv och tillika många rykten om spelarköp. Laget behöver tid för att spela sig samman, framförallt nu utan Fredrik Berglund och Anders Svensson. Det kommer att bli svårt men kommer nog att trivas av att slå i underläge. Kika gärna närmare på Klarström.
10. Kalmar FF (segrare av Superettan i fjol)
Nykomlingen som redan sagt sig vilja satsa på Europaplats. Djärvt men är det realistiskt? Jag tror de plockar sina flesta poäng under våren och får det desto svårare under hösten när de tunga lagen med de bredaste trupperna kliver fram. Gärdeman är god för en hel del mål.
11. Örebro SK (åtta i fjol)
Övertygar inte alls på mig men är klart bättre än de nedanstående lagen. Jingblad kanske har några ess i ärmen eller så lämnar han skutan om det vill sig illa. Har några eventuella matchvinnare i Mokédé, Maruti och Oyuga, men jag tror att de kommer att bli alldeles för ensamma då kollektivet kanske kommer att svikta vid mer än ett tillfälle.
12. IFK Norrköping (kvalplats i fjol)
Nedåtgående trend och några beskedliga åtgärder tycks inte ha gjorts. En god aspirant till att överta TFF:s roll i allsvenskan som lindansare. Thomas Olsson är en viktig kugge och det ska bli intressant att se försvararen Sarajärvi.
13. GIF Sundsvall (elva i fjol)
Förlorat både Grönhagen och Yngvesson - det blir fallet. Inga direkt imponerande matchvinnare, vilket övriga allsvenska lag vimlar av. Dotson främste målskytt?
14. Landskrona BOIS (tvåa i Superettan och direktuppflyttad i fjol)
Spelar defensiv fotboll och förlitar sig på sina kontringar. Kommer att ta en och annan fin skalp men kommer att få det svårt ju längre säsongen lider. Tunn trupp med ett antal skador på viktiga spelare nu under försäsongen. Söderstjerna är ständigt farlig i sina aktioner och lär snurra upp en och annan meriterad allsvensk försvarare på läktaren. Ännu en lovande Farnerud i truppen.
