Hövdingen minns (2)
Hövdingens gästkrönika fortsätter.
Vi flyttar framåt i tiden. Platsen är nu Malmö Stadion och DIF har införskaffat en skånsk järnkamin med namnet Claes Cronquist. Cronquist inleder matchen på ett sätt som hade fått HIF:s Ola Nilsson att framstå som en "frökenlirare". Läktarstämningen börjar bli allt mer hotfull när Cronquist far fram som slaktare. Men så händer det. I MFF finns en fysisk jätte vid namn Krister Kristensson. Det bara ligger så tydligt i luften att snart ,snart så måste duellen komma. I slutet av första halvleken kommer ögonblicket som Krister har inväntat. Den luftfärd som Cronquist presterar efter kontakten med "brottaren" hade givit honom höga poäng av en simhoppsdomare och det jublet som bröt ut på stadion är nog det starkaste jag har upplevt. Krister visas ut men är ändå matchens hjälte. I andra halvlek fortsätter den infekterade stämningen. När Bosse larsson kapas grovt i nästan friläge vrålar cirka 20000 strupa UT-UT-UT-UT och det hade inte funnits en enda domare i världen som hade vågat vägra att visa det röda kortet.
1964 blev ett mörkt år i förhållandet MFF-DIF. MFF var så gott som klara seriesegrare när fyra omgångar återstod. Men nu började det att kärva. Inför sista omgången hade DIF en chans att gå förbi om de vann en storseger samtidigt som MFF förlorade stort. Djurgårn hade att möta IFK Göteborg hemma medan MFF reste till gamla antagonisten IFK Norrköping. Det var alltså fyra av svensk fotbolls verkliga tungviktare som hade SMguldsödet i sina händer. MFF förlorade mot Peking med 3-0. I Stockholm pågick fortfarande matchen och DIF ledde med 3-1. Men behövde ytterligare ett mål för att von Rosens pokla skull förvaltas på Sthlms Stadion. Då händer det som inte får hända . Djurgården får en straff och här skall det vara FÅR. En fällning klart utanför straffområdet förvandlas av domaren till straffspark. 4-1 och adjö till guldet för MFF.
Betydligt roligare blir det längre fram i historien när det kritiserade slutspelet hade kommit till. I finalen möts Djurgården och MFF. Efter 0-0 i Stockholm så blir returen på Malmö Stadion en av de mest minnesvärda matcherna i vår stolta historia. Hela Malmö FF spelar briljant och vinner med 7-3 med fyra mål av den blivande storstjärnan Martin Dahlin och två mål av Håkan Lindman.Den matchen bär jag för alltid med mig i mitt
MFF-hjärta.
Vi förflyttar oss framåt till nästan nutid. Åter skall de bägge klubbarna drabba samman.Men nu inte i allsvenskan, utan i den nytillkomna Superettan. Det som likt i Harrisburg inte kunde hända har hänt. MFF har spelats ur allsvenskan. Superettan jublar, den nya serien har fått en flygande start med två lag som MFF och DIF som deltagare.Bägge går upp om än med möda för MFF och matchen på Stockholms Stadion(som jag verkligen hoppas att DIF får behålla) är väl därför uthärdlig att tänkatillbaks på.
Men nu skriver vi år 2002. Klockan 19.00 avspark MFF-DIF. Bägge klubbarna kommer att bli mycket intressanta att följa. Djurgårn spelade enligt mig den sevärdaste fotbollen i landet förra säsongen MFF kommer med "Zlatanmillioner" och SM-guldtränare att åter börja marschen mot Europa och medaljer. Ouvertyren i form av träningsmatcher är genomspelad inte utan gnissel Publiken kommer ut ur vinteridena och lyser av ungdom och doftar vår oavsett ålder. Låt ridån gå upp för årets största svenska drama:
Den allsvenska fotbollen
