Ernst möter Jens Fjellström (4)
Hur pass väl kommer du ihåg de mål du gjort? Kan du minnas alla dina mål?
- Ja.
Kan du minnas spelsekvenser och missade chanser och sånt också?
- Ja.
Så om jag säger... Trelleborg borta i oktober 1995, stor chans i slutet av matchen, du kommer halvfri och sätter den i innerstolpen...
- Ja, det kommer jag ihåg. Jag borde ha skjutit högt i det läget.
Hemma mot HIF Den 27:e maj 1996, det står 1-1 och vi spelar på övertid, Niclas Nylén slår ett svepande bananinlägg som du möter med huvudet...
- Jag nickar den i bröstet på Sven Andersson… men det räknar jag inte som en miss, bollen kommer rätt snabbt, jag kommer rätt snabbt själv, i det läget så handlar det bara om att få en ren träff så går nio av tio in. Tar den vart som helst annars än i bröstet så går den in, för det är bra fart på den...Usch!
Och så brände du en straff borta mot Häcken, sommaren 1993... vi ledde med 1-0 och 2-1 och du missade en straff, sen gjorde dom tre mål i andra halvlek och vände och vann med 4-2...
- Näää... det kommer jag inte ihåg... Icke... Fan, tänk att man är så jävla skicklig att man förtränger det, hehehe... Men jag tror att du har fel... Jag kommer inte alls ihåg det. Det är ju nästan så att vi skulle ta reda på det...jag vet att jag har bränt straffar, men det där känner jag inte alls igen. Men en annan chans som jag minns klarare som jag brände som jag hade velat göra mål på är mot Nottingham hemma... där har jag ett bra läge... i andra halvleken, målvakten är delvis bortspelad, han har släppt retur så bollen kommer ut till mig, och jag tänker att det är bara att bredsida in den, men så kommer han farande och lyckas styra ut den... Skjut högt!
Inför säsongen 1997 så fick Jens ett erbjudande om att bli proffs i Dalian Wanda i Kina. Det var Pelle Blohm som tipsade. Han åkte hem till Cavalli och frågade om det var okej och när han fick ja så stack han iväg. Han stannade två säsonger. Bägge åren vann de ligan och ena året så gick de till final i Asiens motsvarighet till Champions League, där de förlorade till Sydkoreanska mästarna på straffar. För oss supporters på hemmaplan så kändes det lite jobbigt, det var Frans Thijssens första år och mycket av spelet skulle byggas kring Jens:
- Ja, det kändes lite jobbigt att sticka. Jag gillade Thijssens sätt att se på fotboll och han tyckte om mig och tyckte att jag var bra. Och så kom proffserbjudandet lite kvart i tolv, sådär. Men jag tog chansen och ångrar mig inte. Jag hade två fina år.
När han sen kom hem till 1999 så var det nya tränare igen (Roland Andersson och Thomas Sjöberg), men Jens var mest orolig över vart han stod någonstans rent fotbollsmässigt. Hade han tappat i tempo? Hade han blivit sämre? Skulle han platsa? För oss som såg träningarna under vintern 1998/99 så framgick det med all önskvärd tydlighet att han bara hade blivit bättre:
- Ja, jag var riktigt duktig. Jag var snabbare, jag var kvickare i mina rörelser, det gick snabbt i Kina... och det var rätt kul, några av de yngre spelarna, Goran och några till, kom fram till mig och Goran sa: "vi trodde aldrig att du skulle vara så här bra", hehehe... "du gör ju mål på allting"... och jag gjorde verkligen mål på allting, jag hade lärt mig oerhört mycket av Hans Eklund, som jag spelade med i Kina andra året... det var synd att jag aldrig fick visa det...
Ja, det var ett jävla skit, jag minns det så väl, den där förbannade inneturneringen, i matchen mot TFF, när du vänder med bollen och plötsligt bara säckar ihop...
- Roland Andersson frågade mig dagen innan: "är det säkert att du vill spela, Jens?"..."ja, varför skulle jag inte?"..."ja, jag tänker på skaderisken"... Det är ingenting jag grämer mig över idag, men jag kan reta mig på att jag inte hann visa hur pass duktig jag var då...
Hela 1999 försvann i skadefrånvaron och när det var dags för ny säsong år 2000 så var Jens fortfarande inte frisk. Han gjorde några matcher, nu under Micke Anderssons ledning, men det fungerade inte med knäet och när MFF tog steget upp i allsvenskan igen så la han av. Men comebackmatchen hemma mot Mjällby på våren 2000 håller han fortfarande varmt i minnet:
- Det var enormt kul att komma in i den matchen för jag fick ett jättefint mottagande som jag inte har kunnat tacka er supporters för. Det var helt fantastiskt!
Under sin karriär har Jens haft en packe tränare. Jag räknar upp dem alla - Tommy Söderberg, Lennart Wass, Thomas Lundin, Viggo Jensen, Rolf Zetterlund, Frans Thijssen, Roland Andersson och Micke Andersson - och frågar vilken som varit viktigast för honom. "Tommy Söderberg", svarar han snabbt. Vi avslutar sedan den här intervjun med ett par snabba frågor.
Vilka är de bästa spelare som du har spelat med?
- Stefan Rehn, han är en världsspelare. Steve Galloway, han gjorde ett år som ingen kommer att glömma. Jörgen Pettersson, innan han åkte. Han var fantastiskt duktig. Anders Andersson. Yksel. Den jag har trivts mest att spela med är nog Jörgen Pettersson, han ville spela fotboll på samma sätt som jag ville... gärna med ett tillslag och gärna utan att annonsera passningarna så tydligt...
Zlatan, då?
- Just det! Honom får man ju inte glömma bort! Jag har sagt det från första början: "han kommer att bli en världsspelare"... men han har fortfarande bitar som han måste jobba med, som han tycker är tråkiga att jobba med... Men han kan ju göra saker lika bra, och till och med bättre, än vad världens bästa fotbollsspelare kan göra. Hans spel en mot en: det är världsklass. Det finns kanske tio spelare i världen som är lika bra som honom. Men det finns ingen som är bättre. Det är jag övertygad om. Du kan ta Ronaldo, när han är som bäst, dom är jämna när det gäller den delen. Han är ju superunik. Det finns ingen att jämföra med. Du visste när du mötte honom på träning i en mot en-stuationer att "vill han så kommer inte jag att kunna ta ifrån honom bollen"... när han utmanade en så kände man bara "helvetes jävlar!", hehehe...
Och vilka är de bästa spelare du spelat mot?
- Thern. Stefan Pettersson. Och faktiskt, även om det tar emot att säga det, med tanke på MFF-hjärtat: Roland Nilsson.
Han avrundar med att berömma Djurgårdens fjolårsspel samt garantera guld till Malmö FF inom de närmsta tre åren. Till sist så undrar jag om han ska se matchen på måndag. "Självklart", säger han leende. Och så berättar han om ett mail han fått av en Djurgårdensupporter: "Vilken klack ska du stå i?". Vi skrattar, men han kan inte riktigt svara på det. Han var ju påtänkt som andretränare till Tom Prahl, men tackade nej på grund av andra åtaganden, så han borde vara något mer fäst vid MFF, men när jag pressar honom så säger han:
- Jag älskar bägge föreningarna!
