Heta debatter
Det diskuteras flitigt bland de himmelsblå om syndabockar, nyförvärv och premiärförlusten. Thomas Green ger sin syn på saken.
Nu har måndagsmatchen lagt sig till ro i mitt sinne, eller har den egentligen det?
Syndabockar börjar orättvist utses, en del skriker redan efter ett helt nytt mittfält. Självaste Brian Steen Nielsen är ifrågasatt för att Sydsvenska Dagbladet lyfter fram den delen av intervjun där Brian säger sig ha varit orolig för sin VM-plats i den danska landslagstruppen. Ohlssons vara eller icke vara diskuteras flitigt och likaså vad som egentligen hände med spelare nummer 12 (supporterskaran) under matchen mot Djurgården.
Malmö FF hade förr som adelsmärke att bara förse sig med nyförvärv som på förhand var givna i startelvan. Jag skrev en artikel om detta som behandlade just olika formationer inom laget (Fotbollstes om formationer publicerad 2002-04-07) där det är viktigt att endast köpa spelare som mer eller mindre är givna i startelvan. I alla andra fall måste spelare lyftas fram från de egna leden, från närområdet och småklubbarna runt om i staden, särskilt med tanke på att MFF är Malmös enda representant i Allsvenskan. När en spelare som Billy Berntsson under sin Allsvenska debut överglänser de andra dyra nyförvärven så innebär det följande:
* Glädjande att en spelare från de egna leden verkligen kan ta för sig i sin debut. Visar också på en framgångsrik ungdomsverksamhet.
* Bevisar att det inte behövs köpas in spelare, för dyra pengar, och åtminstone inte till den grad som hittills skett med flera nyförvärv som blott är givna i reservlaget.
I måndags var det som högst fyra skåningar på plan. Nu måste inte en spelare i mitt tycke vara skåning för att spela i MFF, utan jag vill bara belysa att klubben uppenbarligen missar en massa talanger i närområdet. Detta känns onödigt liksom jag tyckte förlusten i måndags också var onödig och snöplig. MFF var långt ifrån en besvikelse, de stod upp hela matchen och vek aldrig ner sig. DIF får i mitt tycke två skitmål.
* Ett inlägg som går för långt och alldeles för fel men som blir alldeles rätt, sett ur DIF: s perspektiv, 0-1.
* Ett anfall som startas av Billy B men som går förlorad på offensiv planhalva. DIF kontrar fast inte på Billys kant (viktigt att notera) utan på Conchas kant. Concha blir uppsnurrad (eller i mitt tycke lätt frånsprungen) och mittbacken Mete missar med sin tackling. Ett inlägg följer, en nick på den och en fantastisk Baxter räddning. Majstorovic kanske trodde under ett ögonblick att Baxter inte skulle rädda och slutar att springa. Ohlsson markerar Källström ända fram till straffpunkten och släpper sedan bevakningen av honom. Källström når först fram, överraskar Majstorovic, och slår in bollen i mål, 0-2.
Jag vill med detta inte lasta någon enskild för målen, men det är viktigt att kunna analysera och finna lösningar inför kommande matcher. Sluta aldrig springa så länge bollen är lös i straffområdet och ännu i spel. Släpp inte bevakningen av en motståndare i straffområdet. Den enda gången en spelare ska släppa sin bevakning är för att själv söka upp bollen och rensa undan den. Vill än en gång poängtera att jag inte lastar någon för målen – tycker bara de var onödiga, särskilt 0-2 då Malmö precis hade börjat få med sig ytterbackarna i anfallet. Saker och ting behöver analyseras för att kunna förbättras. Detta innebär inte att en syndabock måste utses eller att nyförvärv måste köpas in för dyra pengar. Inte heller måste debatten urarta till en uppvisning av glåpord.
På väg hem från matchen i måndags stannade jag till för att prata med folk på stan. Det förvånar mig inte längre att vi är så många som kan uppfatta en och samma match på så många olika vis. En kille tyckte Ohlsson var mycket bra och samtidigt tyckte nummer 3 i DIF var usel. När jag upplyste honom att nummer 3 var U-21 landslagsmannen Dorsin tystnade han i sin kritik. Det hade varit mer respektingivande om han hade vidhållit sin ståndpunkt trots Dorsins meriter och landslagsuttagning. En annan poängterade att Brian Steen var värdelös och borde bänkas. På min fråga vad Brian Steen kunde göra bättre – med tanke på att bollarna flög över honom från Malmös backlinje till Djurgårdens dito – fick jag inget svar.
Visst är det lätt att kritisera, förkasta en spelare och kalla denne för värdelös utan att själv presentera en lösning på problemet. Försöka se bortom symptomen och gräva djupt i problematiken, själva ursprunget till symptomen är nog så svårt det. Jag blir ibland beskylld inne i vårt forum för att vara okunnig – och det må vara så – men jag vidhåller att vi alla har olika syn på fotboll och ställer därmed olika krav på spelare och spelet i sig självt. För en tid sedan anklagades jag för att vara politiskt korrekt för att ha tippat Helsingborg som guldfavoriter. Jag kan leva med denna orättvisa beskyllning men hade snarare förväntat mig att få höra både det ena och det andra för att jag tippat våra antagonister IFK Göteborg före Malmö FF i tabellen. Vi har olika syn på fotboll, så är det helt enkelt. Det gör varken den ena eller den andre mindre kunnig, varken jag som hade avskrivit Erik Johansson förra säsongen eller för killen som ansåg att Dorsin var sämst på plan.
Det finns dem som vill ha skåningar i laget, och visst fanns det en tid då detta var ett faktum. Självaste UEFA-presidenten Lennart Johansson säger varje gång han möter Bengt Madsen – att det är unikt att ett lag når Europacupfinal (dåvarande Champions League) med endast egna produkter i laget såsom Malmö FF gjorde 1979. Vad innebär då detta?
Jag vill gärna påstå – att med elva spelare som Billy Berntsson i laget förlorar man inte en match i premiären mot ett lag som inte på egen hand kan vinna den. Det kallas för jävlar anamma, himmelsblått hjärta och stolthet över att bära MFF:s matchtröja inne på Malmö Stadion.
Igår blev jag anklagad för att inte vara objektiv i min spelarbedömning och att jag favoriserade vissa spelare. Det kunde inte bli mer fel. Jag anser inte att en enskild spelare är större än laget. Förvisso finns det spelartyper jag håller varmt om hjärtat men många av dem fanns inte ens på plan i måndags, så att det då skulle gå att skönja ett visst favoritskap i min bedömning verkar tämligen orimligt. Brian Steen utbytt i halvtid. Jon Jönsson kom inte till sin rätt och Elanga är ur form. Rosenberg och Ijeh är en bit från startelvan. Mattisson och Nuorela saknades fler än av bara mig vill jag tro. Gustavsson och Driss har en hel del att bevisa bara för att nämna några namn som jag skulle ha kunnat ha beskyllts för att ha favoriserat. Spelare jag många gånger förr avskrivit såsom Lilienberg, Erik Johansson, Baxter, Roth och Ohlsson kan även jag ge ett gott betyg, om det så är från en match eller träning är oväsentligt. Sedan om detta inte är att vara objektiv då kan jag innerligt erkänna att jag inte vad det ordet innebär.
Prahl bygger vidare på laget och vi kan inte redan kasta in handuken. Nu borde vi som supportrar fråga oss själva: Är jag blott en medgångssupporter eller har jag fortsatt tålamod nu när jag genomlidit många svåra MFF år?