Reseskildring från Norrköping
MFF Support skickade iväg fem bussar från Malmö och en från Stockholm för att ge MFF välbehövligt stöd i matchen mot Peking. Himmelriket åkte med.
Vi var fem busslaster med folk som steg på bussarna vid Citadellsvägen på lördagsmorgonen. Vi skulle åka för att i lundellsk anda ta reda på om Norrköping verkligen "är en jävla stad". Det var en varm men lite fuktig Malmö-morgon och det kändes nästan lite synd att åka iväg. En stilla fika på Kallis på förmiddagen, lite lördagsshopping och sedan MFF-matchen direkt hem i tv-rutan via comhem vore ju det bekvämare och lite vuxnare alternativet. Nåja, även om vi som fyllt 25 i vissa lägen kan börja känna oss som den äldre generationen på bortaresorna vill man ju inte lägga sig ner och somna in redan.
Vid Fredriksson Trä utanför Arlöv började vi känna att bussen vi satt oss i var av modell mindre. Med en längd på 1,90 var det knepigt att få plats med benen, sträcka ut sig och luta tillbaka huvudet samtidigt. Sömn var således mer eller mindre uteslutet. För mina kortare kamrater gick det dock bättre att somna och det var behagligt tyst i bussen under morgonen. För undertecknad återstod bara att tända läslampan och sjunka in i Offside några timmar.
Mitt i Småland ligger ett rastställe som heter Laganland. Många supporterbussar har säkert stannat till där och nog ät det ett märkligt ställe. En Statoilmack och en vägrestaurang flankeras av ett bilmuseum och en souvenir- butik som helt förefaller vara inriktad på älgglada tyskar. Raststället smyckas av uppskattningsvis 30000 tyska skyltar, vägmärken med älgar och tyska flaggor. Det som är roligast på Laganland är det gigantiska ekorrjul som ligger på lekplatsen bredvid bilmuseet. När två, tre man springer som dårar i en trätrumma som snurrar snabbare och snabbare är det hur kul som helst.
På resorna som går diagonalt österut kan man ge sig fan på att supandet kommer igång ungefär när bussen passerar trollet utanför Jönköping. Denna tur var inget undantag. Folk började fråga efter öppnare och viska om "blannevann" när vi siktade Vätterns stränder. MFF Supports spritförbud till trots rann det ner ett antal groggar redan vid halvtio-tiden. Undertecknad hade bestämt sig för att inte dricka någon öl före klockan tio och jag kan stolt deklarera att klockan nästan hann bli halv elva innan det kändes lagom att korka upp dagens första Kronenbourg. Stämningen var dock fortfarande lugn och förhållandevis tyst. Reiseleiter Nobäck hade redan på morgonen läst upp ett dekret som beordrade röstvila fram till matchstart för att kunna ge allt för grabbarna när matchen börjar.
Resan gick snabbt på vägen upp såsom den ofta gör. Tiden går ju fort när man har roligt. Några av resans yngre entusiaster började stimma till det i bussens bakre regioner. Där framme satt vi som ville ha lugn och ro och diskuterade lagets startuppställning, filosoferade om Baxters positiva förvandling och funderade allvarligt på om MFFs spelare nr. 12 verkligen har giltig licens eller inte.
På en mack i norra Småland träffade vi några bajare som var på väg till matchen mot Helsingborg. De var lite oroliga för att HIF skulle vara ordentligt revanschsugna efter debaclet mot BoIS förra helgen. Vi lugnade dem med att HIF är så tröga och långsamma att Hermansson lätt skulle springa ifrån Ola Nilsson om han så hade bägge benen i gips.
Vi kom fram till Norrköping vid 12-tiden. MFF Support verkade ha gjort någon sorts deal med en krog i närheten av Idrottsparken varför alla tre bussarna lämpade av sina passagerare i någon form av höghusområde som hette Ektorp centrum. Restaurangen var dock så pass sjabbig att Alby pizzeria i "Baren" framstår som värsta lyxkrogen i jämförelse. Efter tre minuter riktade vi stegen in mot centrum istället.
Efter en alldeles ypperlig lunch på restaurang Durkslaget inne i Norrköping gick vi ut på en stunds allmän rekreation i Norrköpings city, eller vad man ska kalla det. Norrköping är ju en ganska trevlig stad faktiskt, men om man behöver pengar kan jag berätta att det är vansinnigt långt till närmsta Bankomat. Jag och en kumpan begav oss ut på jakt och efter två kilometers vandring hittade vi en uttagsautomat som låg bredvid en sportbutik. Bollkåta som vi är kunde vi inte låta bli att gå in och köpa en "fyra" för lite spontanfotboll på gator och torg.
Vi var nu ett gäng på tio glada MFF-grabbar i mycket god form. Klockan var halv tre och vi vandrade mot Idrottsparken. På vägen hann vi få en utskällning av en äldre man med vitt hår som med allt att döma hade någon form av psykiatrisk diagnos. Vänliga själar som vi är lät vi honom skälla av sig medan vi passerade. Han fortsatte att gorma och när vi gått förbi lade han istället sin energi på några småbarn som cyklade på trottoaren.
Framme vid Idrottsparken var det dags att dela upp och spela tvåmål på en träningsplan utanför huvudarenan. Himmelsblå tröjor mot oss utan. Vi som var utan vann med 4-3 efter en rafflande sudden-death-period. Undertecknad kan stolt meddela att han bredsidade in 2-0-målet efter en riktig smörpassning från redaktör Kjelldén.
Innan match hade Peking Fanz laddat upp i en K-märkt tennishall alldeles intill Parken. Trevligt tilltag med lokala rockband som spelade och med aldrig sinande ölkranar. Efter en hel dag på resande fot var man dock lite seg och efter ett par pilsner och lite gapande av ramsor i tennishallen upplevde undertecknad att det var dags att lugna ner sig lite och koncentrera sig på den annalkande drabbningen. 50 minuter innan match var därför undertecknad innanför grindarna på Idrottsparken med en korv i den ena näven och en efterlängtad kopp kaffe i den andra. Nu var det snart dags för match.
Matchrapporterna har ni ju redan läst. Di blåe, som för dagen var skrudade i sina vackra rödvitrandiga bortaställ, hade det lite knepigt i första halvlek men tog över matchen i den andra akten. Baxter var kung i målet och Majstorovic styrde upp försvarsspelet på ett föredömligt sätt. Finurlig anfallsfotboll längs marken med ett kvickt och varierat kantspel lade grunden för en 3-0-seger som utifrån matchens utveckling måste ses som logisk även om åtminstone ett av målen måste skrivas upp på Norrköpings utvisningskonto.
Efter matchen var glädjen förstås stor i hela Malmö-lägret. De 700 himmelsblå på plats fortsatte sjunga hela vägen ut i bussarna. Sammantaget var det en väl genomförd bortaresa. Inget trubbel, seger i matchen och inte så mycket huvudvärk på hemresan.
