Tung förlust för MFF

Det finns en fotbollsgud och han hatar MFF. Han tycker om att plåga oss, leka med våra känslor, driva oss till vanvettets gräns.

Han kommer ständigt på nya sätt att förnedra oss MFF-supportrar på. Vi vet att det är på det här viset. Vi har varit med så länge att vi känner igen det. Men ändå står vi där och tror att vi kan bryta förtrollningen. Vi spelar bra, skapar mängder med chanser, har full kontroll. Då händer det. Deus ex machina. En halvchans: mål för motståndarna. Och hur vi än gör för att kvittera: bara hånskratt från den onde guden.

Även den allra mest nerdekade ÖIS-supporter måste erkänna att dagens bortavinst mot MFF var ett utslag av en tur så stor att det inte finns axiom, logaritmer eller kvantteorier för att räkna ut den. Vi var det klart bättre laget. Vi skapade tio-tolv kvalificerade målchanser. Vi ägde spelet. ÖIS hade noll målchanser, i alla fall sett ur mina subjektivt himmelsblå ögon. Ändå vann de röd-blå göteborgarna. Att fotbollen inte alltid är logisk tas ofta som en sorts garant för dess ljuvlighet. Idag har jag svårt att förstå tjusningen med det där skitet.

När man så här i efterhand försöker rekapitulera matchen så flimrar det förbi en massa givna mål på näthinnan. Ijeh prickar ribban efter en smart nickskarv av JO, Lilienberg nästan först på Ijehs fina inlägg, Daniel stenhård nick och vansinnesräddning av Last, Ijeh helt fri med Last, ett tungt skott av Samba, Ijeh i givet läge mitt framför mål men kommer ur det, snedspark som så när blir till ett självmål, Mattisons skott i ribban på övertid, och så vidare ad infinitum. Jag har svårt att peka på något som vi gjorde som vi kunde ha gjort annorlunda. Det är fortfarande för långt mellan lagdelarna, det är fortfarande alltför många uppspel som slarvas bort och nog måste Skoog, Mackan eller till och med Lillen vara bättre forwardsalternativ än Lilienberg. Men faktum kvartstår: vi spelar jättebra idag och förlorar ändå.

Om det finns någonting positivt att ta med sig från en sådan här match, förutom då att vi var totalt överlägsen vår motståndare, så är det ju att vi skapar en massa chanser och att vi blir starkare och starkare ju längre matchen lider. Det borde betyda något för fortsättningen av allsvenskan.

En sak som oroar är förstås Tom Prahls grundmurade tro på Jörgen Ohlsson. Det är alltså meningen att han ska vinna nickduellerna, ligga tätt på motståndarna samt samla upp andrabollarna. Inget av detta har han lyckats med i allsvenskans tre matcher så här långt. Vad ska hända framöver? Ska Mattison äntligen bli frisk och ta hans plats? Ska Samba få flytta in i mitten? Ska Jon bli frisk och konkurrera? Eller dyker Sörensen upp som en joker? En annan sak som oroar en är ju vad som ska hända när Daniel Majstorovic blir proffs. För det blir han. Om inte under VM-uppehållet, så ganska snart därefter. Ska Jussi och Mete spela mittbackar då? Det känns inte lika tryggt, för att uttrycka sig milt. Daniel är själva firmamentet i MFF. Han är grunden de andra står på. Allt han tar sig för känns som den naturligaste sak i världen. I mina ögon är han allsvenskans absolut bäste försvarare och jag hade inte bytt bort honom mot alla lire i Italien.

Jag måste också få säga några ord om domaren. Det är såklart svårt att vara domare, många heta situationer i snabbt tempo, publiken är aldrig nöjd, bla bla bla. Det verkar som om domartillsättningen idag sköts på så låg nivå att det räcker att ha kondis och fungerande pipa för att få döma allsvenskt. Vi vet att samtliga domare i Sverige hatar Malmö FF. Vi vet att man lär ut detta på domarkurserna...

Men ändå: insatsen idag på Malmö Stadion var något av det absolut sämsta jag har behövt stå ut med. Domarstandarden i Sverige har sjunkit de senaste tio åren och är idag nere på penibelt låg nivå. Vad kan vi göra åt det? Ingenting. När det någon gång riktas kritik mot domarna i media så rusar Bo Karlsson ut i fäktande försvar. En domare är untouchable. Hur förtvivlat kass han än är. När fotbollsföreningarna är mångmiljonföretag med stenhårda krav på elitlicenser så lallar domarna omkring och dömer på korpnivå.

Vad gäller ÖIS så har jag inte mycket att säga. De blir säkert ett topplag. Bra balans i lagdelarna. En av allsvenskans allra bästa mittfältare i Källander och en av de allra bästa boxarna i Aubynn. Det hade såklart varit roligare för fotbollen om de inte börjat maska stenhårt efter typ fem minuter. Jag tror inte att jag sett nåt värre i den vägen sedan Inter besökte Malmö Stadion för tretton år sen. Men Erik Hamrén verkade nöjd så det är tydligen den fotboll han gillar.

Kort genomgång av matchen för er som inte orkar läsa den långa genomgången:

-MFF bäst som vanligt, men MFF förlorade som vanligt. Domare, fotbollsgud och allt annat jävelskap i fortsatt fejd med MFF.

-Ord på vägen: "Du kan räkna med en kurs över mörka vatten. Detta vet du säkert". Om Tom Prahls kommande viktiga veckor i MFF. Skrivet av Willy Kyrklund för sisådär femton år sedan.

-Klackinfo: klart bättre än mot DIF. Högljutt stöd hela vägen. Speciellt "Vi älskar Malmö" efter matchen kändes mäktig: där märks det att spelarna tar åt sig.

Skriven av:

Tony Ernst

Och inlagd av:

0 kommentarer