En härlig dag!
Trots en svidande förlust med ribbträffar till höger och vänster klev man upp på måndagen med ett leende på läpparna. MFF har något stort på gång.
Ibland blir jag avundsjuk på min kamrat Jensan. Jensan ser allting så oerhört långsiktigt. Han ser inte fotboll i matcher eller säsonger, hans 90 minuter eller 26 omgångar sträcker sig över hela hans livslängd. Inför vissa matcher brukar Jensan på allvar tycka att det kan vara läge för en förlust eftersom MFF då inte får för stor press på sig i framtiden. Jensan ser alltså långsiktigt på saker och ting.
När Hasse Mattisson 16.52 på söndagseftermidagen sköt bollen i ribban ovanför ÖIS-målvaktens huvud gick det upp för alla på läktaren att MFF inte skulle få med sig någon poäng hem till söndagsfilmen. Var man än tittade på läktaren så skymtade besvikna och sorgsna ansikten men bredvid mig stod Jensan och han vrålade förtjust i mitt öra: - Ser du vilken vilja de visar upp, ser du! Fan vad härligt! Jensan brydde sig inte om att Hasse Mattisson hade träffat ribban och att matchen hade gått förlorad, han gladde sig istället åt alla kommande segrar som kommer ha sitt ursprung i den nyligen återupptäckta kämpaglöden i MFF.
Jag vill vara som Jensan. Jag vill inte gå hem och i sorg gräva ner mig i soffan under kuddar och katter varje gång MFF förlorar, nej jag vill också se allt i ett långsiktigt himmelsblått framgångsperspektiv. Och vet ni vad? Det är precis vad jag har gjort idag!
Innan jag gick och lade mig på söndagskvällen bestämde jag mig för att det MFF presterat på Stadion var oerhört bra, i alla fall om man ser på det med mina nyfunna långsiktiga kontaktlinser. Och i morse vaknade jag med ett leende på läpparna, ett stort brett leende som skulle visa sig hålla hela dagen.
.jpg)
Ett annat brett leende
Vad var det då jag såg? Jo, jag såg ett MFF som för första gången på länge på något sätt dominerade Stadions gröna gräsmatta på det sätt man blev så bortskämd med på slutet av åttiotalet. Även om ÖIS tilläts göra 1-0 på ett oerhört onödigt sätt (vad sysslade du med Concha?) så var det ju MFF:s match från början till slut, och ni skall veta att det verkligen inte hör till vanligheterna nuförtiden.
Jag såg ett MFF som verkligen kämpade för att få in bolluslingen i mål och som inte gav upp trots upprepade ribbträffar och en stundtals fenomenal motståndarmålvakt.
Jag såg ett MFF som inte stressade fram bollen över planen utan istället självsäkert passade runt bollen inom laget tills en öppning uppenbarade sig.
Jag såg en Tom Prahl som var överraskande nöjd med matchen vilket visar att spelarna börjat lyssna på magistern vilket i sin tur är en förutsättning för en ljus framtid för MFF.
Jag såg ett MFF som stundtals lyftes fram av en himmelsblå klack som efter matchen mot Djurgården insett sina svagheter och går en mycket spännande framtid till mötes.
Kanske såg jag mycket som ni andra inte såg men i min yra över min nya lyckliga livssyn är jag övertygad om att sorgen över tre tappade poäng förblindade er andra...
