6 dagar kvar: Simon Kroon om att stå inför genombrottet

När Himmelrikets redaktion fick säga sitt, rådde det inga större tvivel om vem den tror ska få sitt stora genombrott. Simon Kroon har under försäsongen visat att han vill vara en startman, och han har fog för den viljan. Kan han göra en Ivo Pekalski ´10 eller en Filip Helander ´12? Ja, det tror vi.

Hej Simon, Himmelrikets redaktion tippar att du blir årets stora genombrottsman.
– Åh, vad skoj.

Du tränade mycket på egen hand inför den här säsongen, inte sant?
– Det stämmer. Vi gick på semester i november och då stannade jag hemma och körde med Greger Andrijevski i gymmet måndag till fredag fram till jul. De var benövningar och bålträning framför allt.

Var det på eget initiativ, för att du kände att du behövde det, eller var det någon som låg på dig?
– Nej, det var absolut mitt eget initiativ. I och med att vi spelade många matcher, och jag främst fick sitta på bänken, så gick det inte att träna på riktigt fullt ut under säsongen. Jag kände att jag hade mycket krafter kvar och att jag behövde detta. Jag ville att nästa år, det vill säga 2013, skulle bli mitt år, och jag snackade med Greger och Rikard (Norling) om extraträning.

När kände du själv att träningen hade gett effekt, när såg du det på din egen kropp att något hade hänt?
– Det var nu när vi alla kom tillbaka från ledigheten, och började träna på nytt. Då märkte jag i spelet hur jag kunde hålla undan och trycka mig förbi en annan spelare mycket enklare.

Hur jobbig var träningen du genomgick med Greger?
– Det var mycket jobbigt (skratt). Samtidigt har jag fått ett kvitto på vad som krävs på den här nivån. Jag har två föräldrar som själva har haft idrottskarriärer, och de har tjatat om att det krävs mycket jobb. Det här är ändå bara början, det är detta arbetet med min kropp som krävs var dag flera år framöver om man ska bli framgångsrik.

Du har alltid varit snabb. Kan det vara så att när man har en sådan spetsegenskap som du har, att man i unga år slarvar lite med träningen? Att man glömmer bort, eller ignorerar, helheten?
– Tja, det vet jag inte. Som du säger, så har jag alltid varit snabb. Sen… jag har kanske inte kört jättemycket styrka vid sidan om.

Jag pratade med Jiloan Hamad om dig förra veckan. Han berättade, lite som du var inne på tidigare, att med ökad styrka hos dig, kommer de allsvenska backarna inte längre så lätt att putta undan dig.
– Så kan man säga. Jag märkte första året när jag kom upp… När jag fick mitt genombrott i U19-laget så tog jag mig lätt förbi backarna, det var en enkel nivå om man säger så. När jag flyttades upp i A-laget, och fick känna på att starta nån match – det var en väldigt stor skillnad. När jag vanligtvis lätt hade rundat nån, flyttade de här killarna mig lätt åt sidan. Så det ligger absolut mycket i vad Jille säger; man behöver allt. Det var väl det jag kände, att om det ska bli nåt av min fotbollskarriär, så får man lägga mycket arbete och kraft.

Han sa också att det ska bli mycket spännande att se dig i år.
– Det var skoj att höra, det var fina ord.

Sen har du inte den lättaste konkurrenten i honom när det gäller högermittfältsplatsen?
– Precis. Dessutom har vi Emil (Forsberg) och (Simon) Thern också. Det är väl den tuffaste konkurrensen man kan hitta i Allsvenskan på den positionen. Detta är ett standardsvar, jag vet det, men också sant: Tuff konkurrens är alltid bra. Det triggar en att hela tiden bli bättre, och även om man alltid vill spela, så vet jag att om jag ligger på och kämpar så kommer chansen till slut.

Fast du ser dig som högermittfältare väl?
– Det finns fördelar med både vänster och höger. Så jag har inte direkt nån sida som jag favoriserar.

Du gjorde tre lyckade inhopp i cupmatcherna mot Öster, Frej och Sundsvall. Är du själv förvånad hur bra det gick?
– Nej, inte med tanke på hur det har känts, så är jag inte förvånad.

Vi var många som blev imponerade av dig. Blev Rikard Norling också det?
– Det tror jag nog. Om man jämför hur det såg ut förra säsongen med den här, så har det varit en rätt stor utveckling.

Ja, för förra året ville du bli utlånad, men övertalades att stanna kvar. I efterhand, var det ett bra beslut att stanna eller tror du att du hade gagnats av mer spel under hösten?
– Det är faktiskt svårt att säga. Det beror ju på vilken klubb man hade blivit utlånad till, och hur det hade gått där. Så där finns många om och men i den frågan.

Vad tror och hoppas du själv för den här säsongen?
– Lagmässigt eller individuellt?

Både och.
– Den största förhoppningen är att vi vinner SM-guld. För egen del är det att få spela så mycket som möjligt och fortsätta utvecklas.

***

Simon om frågorna som redaktionen hade att ta ställning till:

1. Vad krävs för att det ska bli guld?
– Vad krävs? Att rätt mycket klickar. Bra spel, en del tur med stolpe in… Usch, vilken svår fråga.

2. Då tar vi nästa fråga. Vem står för årets genombrott?
– (Skratt) Där säger jag mig själv, att jag gör det.

3. Vem blir årets buse, det vill säga vem som tar flest gula eller röda kort?
– Magnus Eriksson känns som en hetlevrad spelare, så jag tippar att det blir han.

4. Vilket allsvenskt lag blir årets flopp?
– Jag tror att IFK Göteborg blir det i år igen.

5. Vem blir årets målskytt i MFF?
– Tokelo Rantie.

6. Vem är lagets viktigaste spelare?
– Jille eller Ponne, det är svårt att säga.

7. På vilken plats slutar MFF i årets allsvenska?
– Etta.