Hur bra är vi egentligen?
Låt oss inte bli förblindade av framgång, speciellt inte när man öppnar ögonen och då kan se så många likheter med förra säsongsstarten. Den stora trumman får stå kvar i garderoben och samla damm ytterligare en tid.
Att spela aggressivt och vända spelet snabbt kunde vi förra säsongen också. Det är inte förrän vi spelar ut och trycker sönder lagen som skall vara under oss i tabellen som jag anser att vi har en indikation på att vi verkligen är på gång igen. Enda exemplet på det i år är Kalmar och då endast i en halvlek. Jag skulle vilja påminna er om förra våren då vi hade liknande tongångar men att det sedan visade sig att vi hade ett allt för torftigt spel för att kunna slå de sämre lagen i serien. Inte förrän vi spelat ut bottenlagen vet vi att vi är på rätt håll. Likheterna med förra säsongen är slående då vi också dominerade och spelade bra borta tidigt på säsongen men hade väldigt svårt när vi själva skulle styra och kontrollera matcherna, framförallt på hemmaplan.
Vårlag
Nu kanske ni tycker att jag är överdrivet negativ i mina tongångar men jag tänker göra allt för att inte dras med och mista förmåga att se saker och ting som de är. Jag tycker de min skyldighet att kritiskt granska även nu när det går bra…väldigt bra…nej, fruktansvärt bra. Risken vi nu står inför är att fastna i en farlig trend genom att bli ett ”vårlag”. Ett sådant lag som rivstartar serien och som aldrig håller under den absolut viktigaste delen av allsvenskan, nämligen sensommaren och början av hösten. Örgryte har varit ett sådant lag många säsonger och det skulle inte få mig att lyfta mycket på ögonbrynen om de stagnerar till hösten och som vanligt landar någonstans mitt i tabellen. Jag hoppas framförallt att vi kan undvika och bli ett sådant lag!
Tung klubb lika med dålig start
De stora och tunga lagen börjar alltid dåligt i serien och tongångarna är mer eller mindre av katastrofkaraktär. AIK och Helsingborg är sådana lag. Tänk på HIF som mer eller mindre enligt de själva startat katastrofalt dåligt ändå ligger och skuggar täten efter 7 omgångar. Trots katastrofalt spel är de med och tar de där viktiga poängen som i slutet kan bli avgörande i serien. Deras formtopp kommer nämligen när de behöver den som bäst, i de viktiga och avgörande höstmatcherna.
Skräckarena
För att åter bli ett stabilt topplag måste vi börja vinna våra hemmamatcher och få tillbaka motståndarnas skräck och ovilja att åka till Malmö och spela boll. Häri ligger nyckeln till att säsong efter säsong ligga högt upp i serien. Motståndarna skall veta att de förlorat innan de springer in på arenan och här kan vi som supportrar med vårt stöd verkligen göra en insatts. Vi skall stödja vår spelare så mycket att de inte kan göra annat än att springa tills de dör. Då kan vi också kriga ner motståndet trots att spelet inte flyter just den matchen.
Årets nyckelmatcher
Enligt ovanstående resonemang är alltså de absolut viktigaste matcher denna säsong inte att slå storlagen varken på bortaplan eller hemmaplan, även om man inte kan förneka de övervällande känslorna i samband med vinst i dessa matcher. Nej, de viktigaste matcherna denna säsong är hemmamatcherna mot Kalmar, Sundsvall, Örebro, Norrköping, Örgryte, Hammarby och eventuellt Elfsborg. Tar vi många poäng i dessa matcher (OBS vi har redan förlorat mot Örgryte) kommer vi att landa på övre halvan av tabellen. Tappar vi många poäng i dessa matcher kommer vi att kriga i botten precis som förra säsongen.
Krass syn
Mitt hjärta njuter just nu av de fantastiska insatser laget (inklusive nr.12) har gjort under våren, tro inget annat, men om jag slår på min hjärna kan jag inte blunda för likheterna med förra säsongen. Visserligen känns det annorlunda i år men det tyckte jag förra året också. Jag tror trotts allt inte att Prahl kommer att sjunka igenom på det sätt som Micke Andersson gjorde men man behöver ju inte blunda för riskerna. Medvetenhet om riskerna ger möjlighet till att eliminera dessa.
Övrigt
Om Andreas Andersson spelar som han gjorde i går skall han definitivt vara med i Japan/Korea. Jag har aldrig gillat ”den evige junioren” innan, men nog ser det ut som han har växt upp och blivit en riktig fotbollsspelare, en bra sådan också! Han var det enda ljuset som jag kunde se i det gulsvarta mörkret. Det kan ju gå riktigt bra för AIK om de andra spelarna bestämmer sig för att ge honom lite hjälp.
Om Peter Ijeh är kommentarer egentligen överflödiga men oj så svåra att låta bli. Förr åkte vita till Afrika för och missionera det kristna budskapet men nu verkar det som om den trenden har vänt. Min religion är fotboll och Peter är min frälsare. Tyckte dock att det var lite si och så med hans effektivitet igår, en ”balja” till borde han nog ha fått in med tanke på antalet chanser.
Daniel Majstorovic är en klippa av sällan skådat slag. Stenhård som granit och helt omedgörlig när han är på spelhumör. Att man ens försöker slå en hög boll in i straffområdet när han är där talar mot att människan skulle vara en intelligent varelse.
Om nu någon lagt märke till det (högst osannolikt) så är hockey VM slut och snart börjar ett riktigt VM. Nu är det dags att lägga de allsvenska schismerna åt sidan och sluta upp bakom vårt landslag, detta oavsett vad man tycker om laguttagningen. Kan inte annat än att hålla med Åke Stolts om att det känns annorlunda denna gång. Visst har Lars-Tommy en helt annan attityd och pondus än tidigare?
