Himmelriket tycker till om Tamandi
Vår gamla högerback var ohövlig nog att göra mål på sin gamla klubb, men i Malmö är det ingen som saknar honom.
Innan matchen mot AIK hade jag inte en tanke på att Jimmy Tamandi skulle stå i motståndarnas matchställ när lagen skulle göra avspark. Överhuvudtaget har jag tänkt väldigt lite på Tamandi under säsongen och lika lite har jag tänkt på Olof Persson som liksom Tamandi lämnade klubben efter att inte ha fått den höga lön han krävt av MFF.
Men nu stod han där i alla fall, i svart och gult, på Råsundas usla underlag. Spelaren som jag genom åren ägnat åtskilliga internettimmar att försvara på diverse Gästböcker och Forum. Han har av många ansetts vek och många ville inte ha honom i en himmelsblå startelva men jag hävdade med en dåres envishet att Tamandi hade det där lilla extra som skulle göra honom till en riktigt stor spelare. Förra säsongen började jag emellertid tvivla. Match efter match utförde Tamandi undermåliga prestationer och samtidigt kom lönediskussionen in i bilden. Kanske Tamandi ändå inte skulle bli den storback jag hade hoppats han skulle bli?
Så kom vintern och försäsongens träningsmatcher rullade igång. MFF hade i början klara problem i backlinjen och släppte in alldeles för mycket mål, men det var ingen som skrek efter Tamandi. Det var ingen som trodde att det skulle sett bättre ut med Tamandi på banan. Tanken tänktes inte ens än gång. För hur dåligt än försvaret spelade så kändes det som om de killarna som gjorde allt för att stoppa baklängesmål under försäsongen ej ville något hellre än att spela i MFF och det är en egenskap som värderas oerhört i supporterkretsar.
Så Tamandi har alltså inte varit saknad för fem öre, ej heller har han varit hatad som Thylle. Men när jag såg honom igår på planen tyckte jag instinktivt illa om honom. När han så gör AIK:s kvitteringsmål jublar han som om han avgjort en Europacupfinal. I Italien finns det en tyst lag om att man inte firar mål mot gamla lagkamrater överdrivet men Tamandi hade nog inte en tanke på det eftersom han såg så förbannat ärligt lycklig ut när han sprang mot AIK-klacken. Han älskade att göra mål på klubben som fostrat honom och gjort honom till den välavlönade fotbollspelaren han är idag. Missförstå mig inte nu, klart att Tamandi får vara glad om han gör mål men jag hade inte förväntat mig den sanna glädjen helt enkelt.
Micke Roth är en spelare som nu spelar sitt fjärde år i MFF och trots att han stundtals blivit hånad och utskrattad av den stundtals så krävande och orättvisa MFF-publiken visar han mer och mer MFF-hjärta för varje år som går. För drygt ett år sedan var det dock många MFF-are som tog honom till sitt hjärta efter att han på ett något brutalt sätt sparkat ner Mattias Thylander som likt Tamandi lämnat MFF för AIK tidigare. Igår var det dags igen, efter en timmes spel mejar han ner Tamandi med en oerhört tuff kroppstackling och jublet framför storbildsskärmarna på Glorias i Malmö nådde oanade höjder. Efter matchen sade Micke Roth följande till mff.se: "Man lämnar inte MFF ostraffat".
Roth hade väl liksom jag stört sig mer och mer på Tamandi ju mer matchen led och tyckte att han förjänade en liten hockeytackling. Det jag störde mig på var egentligen inte det faktum att han lämnat MFF för en allsvensk konkurrent eller det faktum att han gjorde mål. Jag, som har sett en del AIK-matcher i år, störde mig på det faktum att han passade på att göra sin hittills bästa insats i AIK mot just MFF. Jag kanske fortfarande lever i en naiv värld som inte existerar längre men jag förstår inte varför denna matchen var den Tamandi helst ville vinna på hela våren, för det syntes det att det var.
Troligen är det väl så att Tamandi byggt upp ett ogillande mot MFF efter att de inte ville ge honom den lön han ansåg att han förtjänade. För efter matchen då han satt finklädd i Fotbollskvälls tråkiga studio kunde han inte säga ett vänligt ord om MFF trots att de stundtals bjudit AIK på en lite fotbollslektion. Tamandi måste också ha en vag verklighetsuppfattning eftersom det verkade som om han tyckte att AIK hade förlorat lite orättvist...