Malmö FF – Örebro SK 4-1

Känslan av att MFF har något riktigt stort på gång blir påtaglig en kväll som denna. Inget fantastiskt skönspel, mer likt en dag på jobbet men resultatet blir ändå 4-1.

Idag lämnade jag Stadion med en ljuvlig känsla av att Golgata-åren är över och att MFF gått in i en gyllene tid igen. Frånsett andra halvlek idag har MFF kämpat och slitit sig till 6 poäng mot ÖSK och HBK. Under den gångna femårsperioden hade dessa matcher garanterat varit förlorade men nu ser MFF återigen oerhört svårslagna ut. Man vinner dessa matcher därför man är tyngre än motståndarna och bevisligen lyckats tillskansa sig en vinnarskalle. In emellan gör laget briljanta insatser som visar lagets fulla potential. Hela laget känns gediget och det på alla positioner. Laget har en avbytarbänk som dryper av meriter och en kader av ungtuppar som bankar på dörren. Jag vill inte skrika ut något om ädlare medaljer men konstaterar att MFF redan nu (trodde nog att Prahl skulle behöva längre tid) kommer att vara en allvarlig utmanare till de som på förhand nämnts som toppkandidater.

ÖSK är ett habilt allsvenskt lag men har inte det där viktiga jävlar anamma som hade gjort nytta. Förutom de två eminenta anfallarna är det ingen säger ingen som sätter press på motståndarna på offensiv planhalva. Så fort MFF erövrade bollen gick 9 man ned i något som man kan kalla igelkottsförsvar i och kring eget straffområde. Mot mindre giftigt motstånd kanske detta är en metod som föder framgång men med motståndare som Ijeh, Skoog och Yngvesson är det självmord.

Dagens match började lite trevande utan direkt karaktär och påminde lite om forntidens tipscupmatcher där solen gassade och publiken var lite lagom semesterdäst. Det blir en del halvchanser och matchens första heta dito kommer inte förrän i 17:e minuten då en kombination av Skoog och Ijeh resulterar i en misslyckad cykelspark av den förstnämnde. I den 22:a minuten skjuter ÖSK:s Anttonen över Baxters mål i det som var matchens hittills hetaste chans. I den 24:e minuten händer det mycket och det är MFF som står för grannlåten. Först är Ijeh igenom och försöker från dålig vinkel ”runda” ÖSK:s målvakt men hindras i sista stunden av Karlsson som norpar bollen framför Ijehs fötter. Direkt därefter kommer MFF i ett underbart mönsteranfall där Erik Johansson och Ijeh väggspelar. Erik kommer fri med målvakten och skjuter men målvakten reflexräddar, dock inte bättre än att bollen rullar ut till skarpskytten Ijeh som inte gör något misstag, 1-0 till MFF. Sedan händer det som hände mot HBK, MFF:s spel blir lite ängsligt och kvitteringen kommer näst intill omgående. I den 28:e minuten slår Paul Oyuga en djupledspassning till Boniventure Maruti som i och för sig är magnifik men som kommer till för att en viss förvirring föreligger i MFF:s försvar. Majstorovic stöter framåt för att ställa Maruti offside men Mete ligger långt ned i banan och upphäver den samma. 1 –1 kändes som vanligt lite snopet så där direkt efter ledningsmålet men man börjar så smått bli van. Resterande tid av första halvlek hände inte sådär fasligt mycket förutom i 39:e minuten då Skoog lyckades bränna ett friläge genom att skjuta över målet, ett friläge som borde förvaltats bättre.

I andra halvlek tog MFF kommandot direkt och släppte det egentligen inte under de spelade 49 minuterna. De äger och vårdar bollen på ett föredömligt sätt och kommer till avslut som missas och för den skull inte resulterar. I 51 minuten blir Majstorovic varnad och under förra året skulle detta innebära katastrof (3:e varningen och avstängd mot Sundsvall) men med den finske landslagsbacken Jussi Nuorela i faggorna är man numera inte lika orolig. MFF vaskar fram lite småchanser som inte riktigt ”blommar ut” men i 62:a minuten slår Concha en av sina precisa inlägg och Skoog vräker sig fram med skallen och nickar, men målvakten lyckas med en ”idioträddning” få bollen över ribban. På den påföljande hörnan får Jörgen Ohlsson en perfekt träff med huvudet och MFF tar ledningen med 2-1. Hörnläggare är Concha och hans inlägg/hörnor får mitt hjärta att jubla i högan sky, fortsätter han sin utvecklingskurva är han en man för det svenska landslag som desperat behöver en modern högerback. Den gamle TFF:aren Mikael Danielson får på en hyfsad träff på en frispark i den 70:e minuten som Baxter har vissa problem med. I den 71:a minuten får Ijeh en jättechans men skjuter utanför även om jag och stora delar av publiken kring mig trodde att målvakten räddade. När klockan visar att det är 10 minuter kvar avgörs matchen. Erik Johansson kommer ur för mig misstänkt offsideläge fri med ÖSK:s målvakt Anders Karlsson som med benen före river ned Erik och drar på sig inte bara en straff utan även ett rött kort (frilägesutvisning). Skoog sätter bollen säkert i mål och det står 3-1. Matchen böljar nu fram och tillbaka utan direkt ordnat spel men i 87:e minuten sätter Skoog sista spiken i ÖSK:s kista efter ett vackert anfall där Majstorovic och Yngvesson var kreatörerna. Efter 49 minuters spel i andra halvlek var matchen över och MFF stod som segrare med 4-1, fullt rättvist utan diskussioner.

Jag avslutar som jag började, MFF är bra för att inte säga mycket bra just nu. När det gäller betygssättningen här är det de tre bästa man graderar och det är en dag som denna allt för få. Jag vill nämna Ijeh som alltid är hyperfarlig för motståndarna, Baxter som är säkerheten själv som sista utpost, Yngvesson som i sin ”Ljungbergroll” på vänsterkanten gör fantastiska löpningar som sliter sönder motståndarnas försvar, Roth som har en otacksam uppgift bakom en offensiv Yngvesson men sköter den bra osv. Och som om det inte skulle vara nog så kom Brian Steen Nielsen in i slutet av matchen och gav oss inte mindre än 4 smakprov på sin känsliga vänster. Passningarna skar som en varm kniv genom smör och landade på mottagarens ”läpp”. Fy farao vad det känns skönt att vara ljusblå i tider som dessa, 5 år av mörker har förbytts till en ljuv sommarmorgon med varmt kaffe, morgontidning och en snus.

0 kommentarer