Övermod - tungt fall bakåt!

För många var dagens hemmadrabbning mot GIF Sundsvall en enkel match, som bara måste vinnas; kanske inte för alla, men de flesta var överens om en sak – MFF fick bara inte tappa tre poäng. Likväl förlorar Malmö och på vilket viljelöst sätt de sedan gör det. Övermod tycks ha varit dagens rätt på menyn då spelarna tidigare idag hade samlats för att inmundiga en gemensam måltid.

Skärpa, koncentration och jävlar anamma är några saker som lyste med sin frånvaro denna miserabla afton i stort sett nittio minuter. Undantagen finns och då endast i form av några individuella prestationer. Tre poäng försvann tidigt i matchen kändes det som, då di blåe mest arbetade för giffarna med ständiga felpass, pass i sidled och med en aggression som inte var värd namnet ens. Uselt!

Som sagt, tre poäng försvann och likaså målvakten Baxters anhängare. Under de två senaste hemmamatcherna har Malmö saknat en säker sista utpost. Min önskan om ett målvaktsköp gick raskt i uppfyllelse och Mattias Aspers efterlängtande premiär låter nog efter Baxters ”tjurrusning i Pamplona” inte vänta på sig något nämnvärt. Vad tänkte Baxter på?

Giffarna kom till spel med stort tålamod, backade hem, som aviserat, och slog vakt om den pinne de hade när stockholmaren Stefan Johannesson blåste igång matchen. Malmö sprang inte som idioter som jag hade hoppats på utan visade mest prov på att vara sinnesslöa – matchen igenom!

Mittlåset Ståhl och Tuomela höll ihop giffarnas försvar. Dennis Östlund irriterade inte bara Malmös nykomponerade mittlås utan också stora delar av hemmapubliken. Buropen följde honom då han byttes ut i slutet. Han var ändå trots allt en segrare i matchen. Så hur skötte sig Malmös finske mittback Jussi Nuorela då?

Stundtals lugn och säker varvat med orutinerade ingripanden. Det var trots allt bara hans första allsvenska match. Ändå är jag övertygad om att hans spel belönar honom med en plats bredvid Majstorovic i nästa match på den darrige Metes bekostnad.

Målen – tja, ett lag som skapar ingenting, inte vill skapa någonting, lyckas ändå ro hem tre viktiga poäng i deras kamp för att hålla Norrlandsfönstret öppet. Varsågod borde vi säga för det var trots allt Malmös oförmåga som gjorde giffarna förmögna.

Roth strular på vänsterbacken – något han normalt inte skulle ha gjort mot mera namnkunnigt lag - genom att nicktricksa nonchalant. Ett inlägg följer, kamp om bollen i luften varpå Baxter får den genialiska idén att demonstrera hur en tjurrusning i Pamplona ser ut. Bollen seglar retsamt och enkelt förbi Baxter och in i öppet mål. Detta bara en kort stund efter att Malmö prickat ribban bakom en mycket säker Fredrik Sundfors i Sundsvalls mål – kanske en av allsvenskans bästa målvakter.

I andra halvlek ordnar Skoog en frispark som han envist sökte. Barkemo i Sundsvall belönas mycket riktigt med ett andra gult kort och får snopet lämna planen till mångas glädje. Dock borde vi inte glömma tanken på hur svårt det är att få hål på ett lag som försvarar sig med blott tio man. Inte heller borde vi glömma att se neråt i tabellen och låta bli att jubla (?) när bottenlag såsom Norrköping gör mål mot ÖIS. Har även vi på läktarplats drabbats av övermod och tror att inget lag behövs under oss i tabellen?

Malmö skapar några chanser men har inte skärpan att sätta dit dem, att trycka till lädret och att helt enkelt bara få in fanskapet i nätmaskorna. Det vill sig bara inte. Concha lyckas bättre som yttermittfältare än vad Erik Johansson dittills gjort när Prahl formerar om styrkorna till ett 3-4-3-spelsystem. Concha får till flera inlägg även om jag tycker många av dem är totalt värdelösa luftpastejer som omöjliggör det för anfallaren att kunna nicka bollen in i mål istället för tio meter över.

I övrigt visar di blåe – denna afton inga värdiga bärare av den himmelsblåa tröjan - upp sina sämre sidor. Ingen riktig kamp om bollen, varken den första eller dessa evigt viktiga och tjatiga andrabollar. Yngvesson trivs inte till fullo på kanten och vänsterkorridoren lämnas oftast öppen åt båda hållen. Elanga borde snart få en chans att visa upp varför han är så älskad av så många. Likaså borde Brian Steen få chansen, oavsett om han skall säljas eller inte. Lyfter han lön och tränar med di blåe borde han också kunna få lov att bidra till poängskörden tills den dag han återfinns i en annan klubb. Hade vi för dagen bytt målvakter med motståndarna hade säkert Malmö FF stått som segrare. Sundsvall borde tacka sin målvakt för de viktiga tre poängen.

Efter utvisningen tappar den tills då godkände domaren Johannesson matchen fullständigt. Resten känns som amatörafton. Roth orsakar en tröjdragning i straffområdet och domaren väljer felaktigt att blåsa straffspark. Felaktigt?

Jo, normalt väljer man att inte låta fördel gå före innanför straffområdet och gör du det (läs domaren), då är det EN chans som räknas. När giffaren tillåts avlossa bössan kan domaren sedan inte blåsa till straff. Han har REDAN gjort sitt val – nämligen fördel av bollen. Debattörer om detta hänvisas till Svff:s regelbok.

En usel Malmötillställning med inslag av övermod blandat med långbollar och uppblåsthet. Mitt förslag är: Läs tabellen och låt tankar om guld och europeiskt spel komma först till hösten, sisådär lagom till den andre november. Nu ska vi bärga poäng, minst trettio sammanlagt, mot överlag bättre motstånd. Stäng Norrlandsfönstret och in med någon fräsch kille på innermittfältet – någon som KAN och VILL slå kortpassningar och oftast FRAMÅT!

Skriven av:

Thomas Green

Inlagd av:

0 kommentarer