Lagbanner

Analys:Fem tidningar och Jonny Ekström

Allt om slakten på Ullevi.

På forumet har under en lång tid rasat en debatt om medias Stockholmsfokusering. Och visst är det så att Stockholms-lagen favoriseras i TV och Radio. På sportradion igår kommenterade man matchen DIF – HIF. En match som enligt den officiella versionen enbart handlade om hur många placeringar Djurgården skulle klättra. När HIF tog ledningen tröstades vi lyssnare med att ”än finns det gott om tid för DIF att göra mål”.

Med det här i bakhuvudet skaffade jag fem tidningar för att se hur de valde att skildra ett av våra stoltaste ögonblick det senaste decenniet.

GP

”Malmös bygge håller för guld? Eriks yttersida var bara en av läckerbitarna som Prahls gäng bjöd på igår.”

GP sväljer stoltheten och ägnar nästan en helsida åt ren Malmö hyllning. Ingressen slår an tonen: ”En fyra Skåne smakade gott i går kväll. Starkt nog för SM-guld? Mycket talar för det.”

Inga bortförklaringar, inget snack om misstänkta offsides eller knuffar.Mycket av artikeln bygger på en intervju med den gamle ÖISaren Erik Johansson, som passar på att blicka framåt: ”Kunde Hammarby ta guld så kan vi.”. Frågor och svar blandas med beröm. Eller vad tycks om det här: ”Fyra mål på sex avslut. Alla tillkomna på samma sätt: kvicka fötter, överlägsen teknik och spelförståelse.”

När jag ser ett sådant omdöme i skrift, då måste jag nypa mig i armen. För det handlar inte om Dif, inte om ÖIS. Det handlar om MFF. Tunga, tråkiga, nackspärrshotande långbollande MFF. Men eftersom jag var på plats vet jag att det är sant. Och jag vet också att gladfotbollen har hittat tillbaka till Malmö Stadion.

Artikeln avslutas med: ”Finske mittbacken Jussi Nuorela fick vänta en vår på att bli spelklar, nu är han en dominant tillsammans med Daniel Majstorovic. Ett kompetent mittfält backar upp hyperfarlige Ijeh, antingen med Skoog som partner, eller som igår tillsammans med Yngvesson. Konkurrens bland de kvicka fötterna gör att lagbyggaren Tom Prahl sitter i en skön sits för tillfället. Guldsits, rent av?”

Betyg:
Objektivitet: 5. Oväntat ovinklat.

Ambition: 3. Bra täckning för att vara en dagstidning

Kunskap: 4. Välskrivet och upplyftade inpass som t.ex citat från Hasse Blomqvist att Samba-Erik blivit lagspelare.


Aftonbladet

Aftonbladet är en Stockholmstidning, men eftersom den säljs i hela landet och när konkurrenten kommer i tre lokal varianter (Expressen, GT och Kvällsposten) så måste man åtminstone försöka dölja den lokala prägeln. Idag lyckas man ganska bra, men tyvärr har man ett skriande misstag redan på förstasidan av Sportbladet. Visst, man ägnar sidan åt matchen och på bild ser vi Yngvesson, Elanga och Jon Jönsson, men tyvärr får den sistnämnde heta Jörgen Ohlsson. Inte ens jag är så himmelsblå att jag förutsätter att alla känner till hela vår breda trupp. Men om man nu missat Jons lätt sensationella hemkomst från Tottenham, så bör man åtminstone ha koll på att det inte är Jörgen Ohlsson på bild. Honom ska varenda sportjournalist kunna beskriva i sömnen.

Nåja, till bilden står också rubriken: ”Mästerligt, MFF” och där gjorde man i varje fall inga fel. Hela första uppslaget är ägnat matchen, fördelat på tre artiklar för vardera laget. Men rubriken för sidorna handlar om IFK: ”Det får inte vara så här dåligt…”

Yngvesson och Asper intervjuas - den elake påpekar då direkt att man valtdem för att de båda spelat i AIK. Och kanske ligger det något i det. Båda passar på att höja förhoppningen att vår dag snart ska komma: Yngvesson: ”Vi kan gå hela vägen.” Asper (på frågan om SM-guld): Det tror jag absolut att vi kan. Om alla håller formen.

I övrigt får vi läsa att Wernersson snart är redo för comeback i TV-rutan, att IFK inte förlorat med 4 mål sedan 1964, att Ijeh leder skytteligan och att Lasse Sandlin kommer att spela ett par tior på 6 – 0 i returen.

Betyg:
Objektivitet: 3. Sandlins krönika handlar i princip bara om att IFK förlorat.

Ambition: 3. Bra med utrymme, men är det för att man inte behärskar engelska som man inte gör ett större nummer av Ijehs otroliga målsinne?

Kunskap: 3. Se utläggning ovan om Jörgen Jönsson, eller vad han nu hette.


Sydsvenskan

”Övertygande anfallsfotboll” är rubriken på sidan, den mindre artikeln heter ”Skyttekungen tackar sina kamrater”

Två artiklar, en bild, fördelat på ca 2/3 sida. Här får Prahl komma till tals lite mer: ”Det är svårt att samla sig efter en sådan här match. Att slå Göteborg på Ullevi och göra fyra mål, det händer inte så ofta. Jag är oerhört nöjd, allt föll på plats.” Ijeh funderar på hattrick mot Landskrona och säger att han beslutade före match att köra utan citat på undertröjan. Varför får vi inte reda på.

Det som slår mig mest är att artiklarna är skrivna på slentrian. Ingen ingress värd namnet, tråkiga rubriker och inga egna synpunkter eller reflektioner. Jag tror inte Carina Sigurdsson, som journalisten heter, tycker om fotboll. I varje fall inte MFF. Och om hon gör det, så döljer hon det väl.

Ingen från Göteborg (förutom Erik Johansson) kommer till tals och att tilltvålningen resulterade i ett av de goa gubbarnas största nederlag på hemmaplan genom tiderna verkar redaktionen inte ha en aning om. Med mindre än en vecka till ett utsålt Skånederby (16 000 biljetter redan sålda enligt mff.se) borde engagemanget vara större. Tråkigt, var ordet. Skärpning, är uppmaningen.

Betyg:
Objektivitet: 3. Artiklarna är nog så korrekta, men avsaknaden av Blåvita kommentarer sätter ned betyget.

Ambition: 1. Lite utrymme, svag bevakning samt en skitbild tagen på långt håll.

Kunskap: 2. Inga fel direkt, men samtidigt svårt att veta vad journalisten kan, eftersom hon inte visar det så får hon nöja sig med en tvåa.

Fortsättning på krönikan

Per Welinder2002-07-25 13:41:00

Fler artiklar om Malmö FF