Derbyt närmar sig....
"Ingenting är omöjligt, allt är möjligt. MFF ska bara vinna. Så är det."
För fan, det är ju inte precis vänligt och ljust runt om oss i världen. George Bush den lille håller på och skapar superdepartement – som ska hålla viss koll på terrorister och farliga invandrare och, rent allmänt, Lex Luthor-typer - som han själv ämnar styra, världens börser går upp och mest ner och Ericsson-aktien är inte värd ett frimärke snart, det är svältkatastrofer runt om i Afrika och så har de dessutom den där Mugabe i Zimbabwe. Och på andra sidan sundet huserar Pia Kjersgaard med uttalanden som får Ian & Bert att likna två främlingsvänliga professorer i retorik. Det är inte lätt att vara optimistisk egentligen. Den franske författaren Voltaire skrev för några hundra år sen att ”optimism är det vanvett som håller fast vid att allt är gott även när det är ont”.
Och det är möjligt att jag är totalt ute och seglar i en alldeles för liten båt, men lönen har precis fyllt på kontot, solen skiner av och till, myggen dog tidigt i år, det är alltjämt några veckor kvar av semestern, Voltaire visste kanske inte riktigt vad han pratade om, pilsnern håller på att bli ljummen och MFF vann senast borta mot IFK Göteborg med 4-0 i denna underbara värld som vi kallar FOTBOLL. Så varför inte känna en viss optimism? Snart är det ett välfyllt (totalfullt) Stadion mot Landskrona BoIS och vårt lag, Malmö FF, är inne i en lång och fruktsam och stark formkurva som endast tillfälligtvis tog en paus i mötet mot GIF Sundsvall.
Annat var det i början av serien. Efter 4 matcher hade bara en seger bärgats, och domedagsprofeterna stod och putsade sina fanfarer medan Thomas Wernersson satt och berättade att MFF minsann inte har något eget spel. Det såg med rätta mörkt ut. Hur det sen har gått vet vi väl alla. Det började med 4-0 mot Kalmar. Allt som allt 10 raka tävlingsmatcher, 9 vinster och 1 förlust, 30-12 i målskillnad fram till dags dato. Kan man känna annat än glädje och stolthet? Nä. Kan man bli annat än lätt optimistisk inför framtiden? Nä. Det är helt enkelt ett enastående facit så här långt.
Och så väntar alltså Landskrona. Och liksom mot Göteborg har vi en skuld att göra upp här. Senaste mötet vann de svartvita på Malmö Stadion med 1-0 för två år sedan i den där serien jag helst inte vill prata högt om. Det är inte bara en kamp om topp-placeringar i årets allsvenska, it´s pay back time. Igen. Det upphör aldrig tydligen.
Landskrona-laget har jag inte några goda minnen av heller om man talar historia. 1994, kommer ni ihåg, var förutsättningarna inför sista matchen att MFF var tvungna att vinna mot IFK Göteborg på Malmö Stadion samtidigt som BoIS skulle vinna hemma mot Örebro. Vad tog det? 10 minuter? 15 kanske? Skit samma. Närkingarna gjorde mål och det blev 3-0 till slut och Landskrona åkte ur och på Malmö Stadion stod jag och kom på mig själv, när jag insåg varthän det barkade några mil norröver, att hoppas på IFK Göteborg-seger. Dessutom hade jag några trevliga IFK-vänner med mig i bilen (man tager vad man haver, som pilska Sara sa i morotslandet), så varför inte unna dem den glädjen. MFF slutade trea, Landskrona åkte ur och fram till år 2000 behövde jag inte ägna detta lag några som helst tankar. Men det sved då 1994, ja jisses vad det sved. Så nära guldet vi var.
Men inga hard feelings idag. Landskrona är en pigg nykomling, har fått mycket positiv kritik och överraskat alla utom möjligtvis dem själva. Och jag tror det blir tufft på måndag. Men vi har Sveriges bästa och klokaste tränare, vi har den bredaste truppen, vi har skyttekungen, vi har hemmaplan och vi har formkurvan som pekar mot månen. Och vi har optimismen som Voltaire rackade ned på, den som gör att ingenting känns omöjligt. Allt är möjligt, vi har slagit HIF, AIK och IFK Göteborg och det på bortaplan. Ingenting är omöjligt, allt är möjligt. MFF ska bara vinna. Så är det.
Och ute i den så kallade riktiga världen kan man snart äga halva Ericsson och Bush kan leka Stålmannen och Pia Kjersgaard sitter väl som bäst och funderar på om inte bron till Sverige borde stängas. Och ute i den så kallade riktiga världen dör folk av svält medan deras ledare leker upplysta demokrater, fast de inte kan reglerna. Men om vi lämnar den världen för ett tag, så är det allsvensk topp-match på Malmö Stadion på måndag klockan 19.00 inför drygt 27 000 åskådare och vi är faktiskt Malmö FF och vi vill se seger och den så kallade riktiga världens problem får anstå tills vidare. Jag säger forza, jag säger framåt, jag säger optimism, jag skriker seger.
Jo förresten, 1994 mot Landskrona blev det 3-0 på Stadion. 3-0 till MFF.
