Malmö FF B - Östers IF B 5-1
Ernst rapporterar om en komfortabel vinst för MFF:s serieledande B-lag.
Det gäller att inte komma en minut för sent till MFF:s b-lagsmatcher, för då missar man med största sannolikhet ett mål. När vi mötte BOIS hemma och vann med 4-2 så var jag fyrtio sekunder sen. Då stod det redan 0-1. Idag kom jag två och en halv minut in i matchen och givetvis hade Mats Lilienberg redan hunnit göra 1-0. Väldigt snyggt också, enligt vänner på läktaren.
Vi mötte Östers IF i reservlagsserien, men det var, när allt kom omkring, inte en vanlig b-lagsmatch. Det hade mer gemensamt med en inte speciellt hungrig men desto mer utstuderat elak katts lek med en svårt sargad och rörelsehindrad råtta. Östers spelare kämpade så gott de kunde, men långa stunder var det så att ens pinsamhetströskel höll på att passeras. Vi gjorde lite som vi ville hela matchen lång. Fem mål blev det. Två träffar i trävirket. Och en tolv-femton riktigt rejäla chanser som alla omsorgsfullt brändes.
Nåväl, vi ställde upp med följande lag, från vänster: Driss – Howard Jones, Ivo, Jeppe, Johan Guiomar Nilsson – Ingvarsson, BSN, Kenneth, Lillen – Mackan, Lilienberg. I första halvlek bytte Alexander Malmström med Ingvarsson och Max Fuxberg med Lillen. I andra gick Kenneth ut och Joakim Nilsson kom in.
Det är svårt att ha en åsikt om Driss. Han rörde knappt bollen på nittio minuter. En räddning fick han göra, rätt så tidigt i matchen, när en Österspelare rann igenom. Då gick han ut fint och gjorde sig stor. Backlinjen var till ¾-delar stabil. Innerbackarna tog rätt beslut i princip hela matchen, speciellt Jeppe avvägde snyggt när han skulle stiga upp och när han skulle ta djup. Jag tycker nog att Jeppe är flera klasser bättre nu är när han kom i vintras. Unge Johan Guiomar Nilsson var mycket duktig på högerbacken. Det kan man tyvärr inte säga om Howard Jones...förlåt Robert Kjellin ska det vara. Han är kapten i b-laget och aspirerar alltså på en plats som högerback i a-laget. Hittills har dock Prahl använt sex andra högerbackar i årets allsvenska – Billy, Olof, JO, Mete, Concha, Elanga – och det är naturligtvis ett stort underbetyg åt Kjellin. Jag tycker inte riktigt att vi har råd att hålla oss med en sjunde högerback, eller åttonde eftersom Johan Guiomar Nilsson var klart bättre, bara för sakens skull. Kjellin håller inte måttet. Han måste avyttras.
Mittfältet var mycket bra. BSN fick all den tid han normalt inte får i allsvenskan och slog väl avvägda genomskärare oavbrutet till de två spetsarna. Hörnan som Mackan nickade in 2-0 på var perfekt slagen. Kenneth har vuxit oerhört sedan i vintras. Då fick han mycket skit från en viss Tony Ernst. Han är fortfarande för långsam och jag är inte säker på att det går att reparera helt och hållet med speluppfattning. Men han är nu en stabil b-lagsspelare. Målet han gjorde (3-0 i slutet av första halvlek) var ofattbart vackert. En soloraid med fyra-fem Österspelare som slalompinnar och sedan en enkel fösning som eventuellt en back var på innan den passerade mållinjen. Lillen var som vanligt extremt pigg och företagssam. Ingvarsson något mindre så, men fullt godkänd. Bägge dessa spelare har ju varit skadade och matchas nu försiktigt. Inhoppande Alexander Malmström, Max Fuxberg och Joakim Nilsson (alla födda 1985), var samtliga alerta. Speciellt den sistnämnde (med det förpliktigande namnet) var på spelhumör. Han hade varit på plan i en halv minut när han friställde Mackan som enkelt kunde sätta 4-0.
Anfallsparet höll hyfsad allsvensk nivå. Två mål var, en träff i innerstolpen (Mackan) och fem-sex missade chanser var. Jag är helt övertygad om att såväl Mats som Mackan kan gå in i a-laget utan att nivån försämras. Personligen håller jag Mackan som bättre, men där spelar hans formbara ålder såklart in. Mats var den något vassare idag. Hans första halvtimme var hur magnifik som helst.
Saknades av normala b-lagsspelare gjorde: Billy och Bovar, som är med J-landslaget, Jon, som är med U-21-landslaget, Baxter, som ligger febersjuk, och Sörensen, som enligt uppgift var magsjuk, men som ändå satt på bänken och dessutom höll på och värmde upp i en halvtimme i andra halvlek, dock utan att få komma in.
Nu är det som det brukade vara på den gamla goda tiden: MFF i topp i samtliga tabeller. Och efter ett par värdelösa reservlagssäsonger så är nu MFF åter nummer ett. Vissa uttrycker oro över att MFF trampar igenom den där b-lagsserien lite väl enkelt. Inget motstånd, suckar en. Reserverna tappar i tempo, stönar en annan. Spel mot ett mål, kvider en tredje.
Jag minns en intervju med Roy Hodgson för sisådär femton år sedan (när vi också var lika överlägsna) om det där problemet. Han var visserligen orolig för att motståndet var för dåligt och att det sänkte matchtempot hos de som lirade i b-laget. Men han såg framförallt de positiva sidorna: att man planterade en vinnarinstinkt i alla MFF-spelare, att unga spelare fick matchas in försiktigt på b-lagsnivå sida vid sida med mer erfarna spelare och att man övade sig i spel mot extremt defensiva lag.
Det här börjar nu återigen ta form i Malmö FF. Vi leder alltså reservlagsserien i stor stil. Alla matcher jag sett i år har vi varit löjeväckande överlägsna i. Och idag fick till exempel unga talanger som Johan Guiomar Nilsson och Alexander Malmström spela tillsammans med Mats Lilienberg, Brian Steen Nielsen och Jeppe Vestergaard. Det har dessa ungdomar naturligtvis igen när det är dags för a-lagsspel.
Öster då? Tja, det finns inte mycket att säga. De uppträdde som ett pojklag. Förutom nummer 14, som MFF:s hemsida kallar Anton Axelsson, som var ett orosmoment de få gånger han fick bollen i närheten av vårt straffområde. Han krönte också sin insats med ett formidabelt mål, där han först snurrade Jeppe och Ivo till Kingdom Come och sen öste in den till vänster om Driss. Det målet kom i nästsista minuten och betydde 1-5. Strax därefter blåste domaren av matchen och man kunde cykla hem i den ljumma sommarkvällen.