Lilienberg till TFF
Mats Lilienberg lämnar MFF och återvänder till klubben där det en gång började.
Senhösten 1998 slog jag på Sydnytt lite slentrianmässigt och fick kaffet i halsen av pur glädje. MFF hade gjort klart med allsvenskans målfarligaste spelare och om jag inte skrek rakt så mumlade jag något om SM-guld. Bara någon vecka tidigare hade klubben förlängt kontraktet med Kindvall och framtiden såg ljus, ofantligt ljus ut. Det började mästerligt med 3 mål mot ÖIS, ett lag som han haft lätt att näta på, men resten blev en säsong i moll. Nu nästan 4 år senare lämnar Mats klubben och allt blev inte vad Mats eller vi supportrar drömde om.
Mats karriär lyfte aldrig i ljusblått och det berodde inte bara på honom själv utan vi supportrar och framför allt ledningen överskattade det övriga spelarmaterialet å det grövsta. Efter en tung säsong för både Mats (nåja 11 mål satte han dit) och klubben degraderades MFF till Superettan. Året i Superettan skulle Lilienberg tillsammans med den store Zlatan lätt skjuta MFF tillbaks till finrummet och det lyckades med viss möda. Men den notoriske målskytten gjorde mål all mer sporadiskt och när han gjorde dem skedde det i klump (långt mellan de matcher där han fans med i protokollet) kan man säga. Förra året blev inte heller vad vi eller Mats önskade och det syntes att han inte riktigt kunde finna harmonin igen (även om de obligatoriska målen mot ÖIS sattes). Offsideavblåsningarna var otaliga och Mats började tänka vilket är förödande för en vass anfallare. En anfallare med flyt funderar inte speciellt mycket i vilket hörn han skall skjuta eller om den skall sitta högt eller lågt, bolldjäveln bara sitter där och det är mest ryggmärgen som styr. Årets upplaga av Ijeh har inte många beröringspunkter med förra året, det är flytet som skiljer. Vi var många som gjorde oss skyldiga till allt för hård kritik vilket inte kan ha hjälpt Mats att återfå självförtroendet, vilket åtminstone jag själv beklagar och ångrar. Men som supporter ser man världen i svart och vitt vilket blir smått idiotiskt ibland och motverkar sitt syfte.
I år är konkurrensen mördande i MFF:s anfall och Lilienberg har aldrig fått se dagens ljus. Men Lilienberg har kämpat på och aldrig gnällt ut i pressen eller givit utryck för besvikelse på annat sätt och det skall han ha all heder av. Mats skall nu hjälpa ett skadskjutet TFF att stanna kvar i Superettan och jag hoppas av hela mitt hjärta att han lyckas. Jag har nog aldrig varit så glad över en seger som den mot TFF (4-0) förra året och jag var inte missnöjd när laget trillade ur Allsvenskan förra säsongen. Skyltar, hånfulla kommentarer och omdiskuterade duschincidenter låg uppdämda och jag tyckte att de förtjänade nesan att degraderas. Men nu räcker det, man sparkar inte på någon som ligger vilket TFF nu gör. Det minsta av våra småsyskon i Skåne skall inte för evigt förvisas ut i kylan. Speciellt då hjältar som Andrejevski och Lilienberg finns med i truppen.
Mats! Himmelriket önskar dig och TFF lycka till i framtiden. Må du hitta flytet där det en gång började.
