Slutstriden närmar sig!
Efter allsvenskans 21a omgång står det klart att slaget om SM-guldet kommer att stå mellan de himmelsblå från Malmö och blåränderna från Stockholm. Må bästa laget vinna!
Efter matchen mot Landskrona satt vi andäktigt i bussen och bara stirrade ut i tomma intet. Hade verkligen MFF vunnit den här matchen eller var det ett missförstånd? Var slutresultatet ett annat än det vi trodde när vi lämnade Landskrona IP? Någon uppmanade sin kompis att ringa hem och be någon kolla s. 377. Lördagens Skåne-derby präglades av någon form av lugn overklighetskänsla. Plötsligt insåg vi att MFF faktiskt kan komma att vinna SM-guld i år.
Efter att ha transporterats ut från Landskrona, genom bostadsområden där gamla tanter vinkade åt oss när bussen körde förbi, började vi inse att det börjar närma sig nu. Nu är det allvar. Nu spelar det ingen roll vem som spelar vacker fotboll. Resultaten är det viktiga. Guldet är nu, om inte nära så i varje fall en realistisk möjlighet. MFF har inte varit så här nära ett SM-guld på över tio år. Det är svårt att hantera bara så där.
MFF spelade dåligt i lördags. Trots det så vinner laget matchen mot ett ystert och piggt spelande Landskrona BoIS. Eller så är det så att spelet bara ser dåligt ut. Prahl verkar hela tiden ha total kontroll på läget och slutresultaten är inget att klaga på. En god vän och gammal MFF-kumpan uttryckte i söndags att Prahl är så slug och strategiskt slipad att han måste betraktas som den tolfte spelaren i laget. Efter 62 minuter mot BoIS gjorde Prahl en beslutsam och genomtänkt taktikförändring som på ett remarkabelt sätt ändrade matchbilden och avgjorde matchen till himmelsblå fördel. Prahl måste vara den bästa värvningen MFF gjorde inför årets säsong. Jag såg någonstans Prahl säga att han bara har tre år på sig att fullända sitt MFF-bygge och att det sedan är viktigt att komma vidare. Prahl har insett efter åren i HBK att det inte är bra att stanna för länge i samma klubb. Den primitiva supporterkänslan är för närvarande dock att det där pratet måste vara helt fel. Vi vill ha Prahl kvar så länge som möjligt. Skriv tolvårskontrakt nu!
Jag såg en underbar glädje i Olofs ansikte när Jörgen Olsson knoppat in 1-0–målet mot Landskrona. Olof, Jörgen, Hasse och Mikael Roth var med när laget åkte ur Allsvenskan. Det måste kännas fantastiskt att nu kunna vara tillbaka på detta sätt. Att tre år efter degraderingen ligga först i Allsvenskan och ha en god chans att vinna hela skiten, det hade vi inte trott efter den där ödesdigra oktoberförlusten mot Trelleborg på Malmö IP 1999.
Måste nu ägna klacken några rader. Lördagens begivenhet får ju betecknas som en ganska stökig tillställning. Folk hade tittat djupt i glasen denna lördagsförmiddag och det skreks lite ostrukturerat både till höger och vänster. Att vissa då ser som sin uppgift att introducera en dödsmässa i klacken är lite märkligt. En huvuduppgift för klackledarna i ett dylikt läge måste vara att försöka samtrimma klackens olika stämmor i de låtar som vi faktiskt kan. Uppgiften på ett derby är att stötta laget och höras så mycket som möjligt. Då får variationerna och uppfinningsrikedomen komma i andra hand. På en match som den i lördags måste man räkna med att många orutinerade supportrar finns i klacken, personer som inte kan alla de längre sångerna. När sedan vissa har druckit så att de inte är vid sina sinnens fulla bruk är det helt omöjligt att börja nöta in nytt material.
När nu omgång 21 är slutspelad är det tydligt att kampen om SM-guldet står mellan MFF och Djurgården. Må bästa laget vinna! Zoran Lukic känner sig som redan som svensk mästare, det uttrycker han idag i en intervju här på SvenskaFans. Det måste ju ses som en ren fördel för de himmelsblå. Om MFF ligger en poäng före det lag som redan är svenska mästare så måste vi ha ett bra utgångsläge.
