Hur mycket tål MFF:s varumärke?
"Vad skulle exempelvis hända om Skånemejerier plötsligt började sälja raklödder, smörgåspålägg i tunna skivor och WC-rent?"
I veckan möts Hammarby och Djurgården i ett glödhett derby i den högsta divisionen – i handboll. Stockholmslagen håller på att slå svenskt rekord i idrottslig s.k. ”product mix width”, nämligen att varumärket utökas till att innehålla ett allt större antal olika produkter i sin portfölj. Hammarby, som väl för majoriteten mest är bekant för sin sparka-och-spring-fotboll, finns numera representerat även i ishockeyn näst högsta serie. I toppdivisionen i bandy. I division 1 södra i bowling. I boulens andradivision. I trean i innebandy. I handbollens elitserie. Man sysslar även med rodd, friidrott, rugby och handikappidrotten Goalball. Dessutom finns långt gångna planer att köra speedway på Kanalplan.
Enligt Djurgårdens hemsida satsar man, förutom på fotbollen och hockeyn, på såväl innebandy och bandy, som slalom, boxning, fäktning, golf etc. etc. och Allmänna Idrottsklubben Solna satsar även de på hockey, innebandy, bandy och bowling.
Och vad gör då Malmö FF? Jo, fotboll och pingis.
Jag minns när Albert Svanberg i samband med speedway-spektaklet (nej – jag har aldrig, och kommer aldrig, förstå mig på den där usla ursäkten till skitsport) på Olympiastadion i Stockholm, föreslog att DIF skulle satsa på speedway för att tillvarata det intresse bland stockholmarna som ett fullsatt stadion i Stockholm antydde. Att Albert undgick att notera att 99% av de parkerade bilarna på Vallhallavägen var hottade Amazoner från Hallstavik, Karlskoga och Rimbo, är än mer anmärkningsvärt. Men varumärkesklonings-trenden i idrottsstaden Stockholm är just nu så påtaglig att någon borde reflektera över idrottsklubbars förmåga att sprida sina klubbmärken till allt man kan komma över.
Klarar en sann Bajare av att dels täcka in alla Hammarbys matcher i sin kalender och samtidigt ha råd att betala inträde för dem? Man inser att dygnet har för få timmar och att plånboken har för få fack om man under en vecka ska kunna hänga med handbollsherrarna till Ystad, se ishockey på Hovet och sedan åka ner till Belgrad över dagen för att se Champions league-kval samtidigt som bowlingherrarna säkert har en livsviktig seriematch för att stanna kvar i tvåan. Att Svanberg inte doktorerat i varumärkes-ekonomi är uppenbart, men är det ingen som ens reflekterar över risken att idrottsföreningarna Djurgården, AIK och Hammarby riskerar att bli föremål för den totala varumärkesutholkningen?
Ta några exempel från vår övriga värld: Vad skulle exempelvis hända om Skånemejerier plötsligt började sälja raklödder, smörgåspålägg i tunna skivor och WC-rent? Och vad hade effekten blivit om tidningen Slitz började sälja inkontinensskydd, mjukisdjur och färsk persilja?
Jag lärde mig ju älska fotbollslaget Malmö FF, inget annat. Det kvittar faktiskt om bordtennissektionen skulle vinna SM-guld 146 år i rad och dessutom framkalla en världsartist som med förbundna ögon förnedrat Kinas och Nordkoreas pingis-virtuoser. För mig är fotbollen nokk – och inte ens Malmö FF hade fått mig att komma på andra tankar.
I vår förening slipper vi gudskelov se baseball-slagmän, burkslavar, lacrosse-spelare, vattenskidåkare, friklättrare, skidorienterare, vattenpolo-utövare och traktorpulling-förare i den himmelsblå tröjan. Frågan är hur länge stockholmsfansen undgår det?
