8 dagar kvar: Intervju med Oscar Lewicki inför premiären
I matchen mot IFK Göteborg var MFF:s innermittfältare Oscar Lewicki tvungen att utgå på grund av en skada. Himmelriket ringde upp honom för att kolla hur det står till med honom men också höra om hans samarbete med Fouad Bachirou.
Hej Oscar, hur mår du?
– Hejsan. Jodå, det är bara bra.
Jag tänkte också, eller kanske framför allt, på din skadade ljumske.
– Jo, men det är bra med den också. Jag har kört rehab ett par veckor och det har gått framåt hela tiden. Nu är tanken att jag ska gå ut och träna i morgon.
Det är åtta dagar kvar till premiären. Hinner du?
– Ja herregud, dit är det gott om tid. Jag vet inte om det blir en lätt start för mig i morgon och sen ökar på framöver, men på onsdag är det väl tänkt att jag ska vara tillbaka i full träning.
Det var gott att höra. När du skadade dig mot IFK Göteborg och tvingades utgå så var vi många som blev oroliga. Man vet ju aldrig var skadan sitter eller hur svår den är, blir du borta länge eller var det en ren säkerhetsåtgärd att du bytte. Ja, du förstår. Blev du också orolig?
– Nej, inte särskilt faktiskt. Man har en ganska bra känsla ändå vad för typ av skada det är, och det var inte att det högg så att man kunde misstänka att något hade gott av. Det var ett litet klick på något sätt, som sa att ”oj, nu står något inte rätt till”. Sedan blev det värre och värre, men orolig inför den allsvenska premiären blev jag inte. Min misstanke där och då var ungefär vad det blev, frånvaro i en till två veckor.
Skadan innebar i alla fall att du missade matchen mot Östersund. Hur var det att sitta bredvid och se den?
– Det var ganska lugnt tyckte jag. Det är klart att de är ett bra lag och de skapade en del farliga chanser, framför allt i slutet av matchen. Men jag tycker att vi gjorde en bra match. Östersund kom inte in med så mycket folk i boxen, utan det var mest runt omkring och de hade mycket boll på mittplan. Där kunde de gärna få hålla i bollen men de hotade inte jättemycket, så jag kände mig rätt så trygg.
Din ersättare Mattias Svanberg tycker jag gjorde en riktigt bra match.
– Absolut. Han gjorde det riktigt, riktigt bra. Det är en fantastisk spelare som nu har varit med rätt många år i A-laget. Han tar kliv hela tiden och jag hoppas verkligen att han flera gånger i år får visa vilken fin spelare han är.
Ja, för det kanske behövs. Det pratas om den hårda konkurrensen på alla positioner i MFF, utom på det centrala mittfältet där du och Fouad Bachirou känns oerhört självskrivna.
– Mm.
Så också ur det perspektivet var det ju väldigt bra att Mattias visade upp det han gjorde, eller hur?
– Ja precis. Jag håller med dig om det. Och det känns bra att veta att vi har det som ett alternativ, att han klarar av att spela på den positionen och på den höga nivån som han gjorde.
Fast som sagt, det har varit du och Bachirou som kamperat ihop i den övervägande delen av matcherna. Ni tycks ha funnit varandra omedelbart, inte sant?
– Det har känts väldigt bra från allra första början. Han är en mycket klok spelare som är lätt att samarbeta med. Han springer mycket och är väldigt bolltrygg. Han, jag och Magnus (Pehrsson) har haft många samtal och det känns som att vi har fått ihop något väldigt bra tillsammans.
När du beskrev honom där så lät det som han kunde ha beskrivit dig.
(Skratt) – Eh, det är… Eller, så… Det var snällt sagt av dig. Men vad ska jag säga? Vi har funnit varandra på ett bra sätt helt enkelt.
– Han är snäppet offensivare än vad jag trodde faktiskt. Jag hade en del tankar om att vi kanske skulle hamna i samma ytor och så här. Men så har det inte blivit, han är en otroligt klok och skicklig spelare.
Jag tänkte just fråga dig om rollfördelningen. För förra året var det rätt uppenbart att Anders Christiansen tog de flesta offensiva initiativen medan du låg längre bak. Hur ser det ut i år nu när du och Fouad ändå är mer lika som spelare än du och AC?
– Det finns inget direkt uttalat, utan det kommer nog att variera från match till match tänker jag. Men rent generellt så har jag väl lite mer defensivt ansvar, eller minst offensivt hur man nu vill säga, även med Fouad, om än att han är bättre där än vad AC var. Fast det har ändå blivit lite skillnad mot i fjor känner jag. Vissa gånger är det jag som faller ut på en kant och överbelastar och kommer fram där, medan Fouad tar rollen centralt lite mer defensivt. Så blir det nog alltid när man får nya spelare bredvid sig och det blir nya relationer.
Nu vet jag inte om du håller med mig, men det låter som att du har en roligare och mer omväxlande roll i år än tidigare.
– Absolut, det har du rätt i. Lite mer utmanande känns det och det ser jag fram emot. För jag har ju kvaliteter även i det offensiva, som jag förhoppningsvis får än fler tillfällen att visa den här säsongen än vad jag kanske fått tidigare.
Inför varje premiär har Himmelriket en nedräkning. Redaktionsmedlemmarna får sju frågor att ta ställning till, och med start i morgon kommer en artikel om dagen med våra svar. Jag lät Oscar Lewicki få samma frågor. Han behövde inte motivera sina svar.
1. Vem vinner den interna skytteligan?
– Det tror jag blir Markus Rosenberg.
2. Vem kommer att dra på sig flest varningar?
(Lång tvekan) – Det tror jag ändå blir Lasse Nielsen till slut.
3. Du måste helt enkelt välja, du har inget val: Allsvenskt guld eller avancemang till Champions League?
– Champions League.
4. Förhoppningsvis vinner vi Svenska Cupen 10 maj, tar oss till Champions League samt vinner allsvenskt guld. Finns det något utöver det du hoppas på?
– För egen del så är det såklart VM. Det hade varit jäkligt skoj att komma med dit, och det hade smällt verkligt högt det också. För MFF:s del... Tja, det finns inte så jäkla mycket mer att hoppas på än två guld samt avancemang till Champions League. Så det får väl duga tänker jag (skratt).
5. Vilka lag utmanar oss om det allsvenska guldet?
– Häcken och… Östersund.
6. Vem är lagets viktigaste spelare, och här får du givetvis säga ditt eget namn?
– Då väljer jag nog Johan Dahlin.
7. Och slutligen, var i tabellen hamnar Malmö FF när serien summeras i höst?
– Där vi brukar.