Sorry. Jag är ledsen, det var inte meningen. Fattar ni inte skämt?
Jag känner mig lite grand som Sir Galahad i John Cleeses inkarnation när han slaktar ett helt följe bröllopsgäster i Monthy Python & The Holy Grail och sen kommer på sig själv och säger ett överslätande: ”Sorry!”.
Men det är väl klart som fan att jag är en sur, iq-befriad, bitter gröthals till danskjävel. Om ni är lacka på mig för att jag beter mig såhär, tänk då hur min fru har det. Hon försöker trösta med te, varma mackor, coachning, massage, skamlös sex. Inget hjälper.
Men visst, jag vet att det finns viktigare saker än fotboll. Om mina barn hade blivit allvarligt sjuka eller nåt så hade jag såklart skitit i MFF. Ett stort jävla stycke till och med. Och jag vet väl för fan att det inte föreligger några konspirationsteorier. En fotbollsdomare som ska fatta sekundsnabba beslut hinner ju inte precis tänka efter ’öhhh, vilket lag var det nu som jag skulle hjälpa, kan jag blåsa här, eller?’. Jag vet att jag är en patetisk och enögd himmelsblå själ. Men för mig handlar fotboll uteslutande om sen sak: att älska det egna laget. Jag skulle aldrig kunna tänka objektivt. Det existerar inte i min sinnevärld. MFF är alltid värda att vinna. Per se. Något undantag från den regeln gives ej. Och att vi, som något ljushuvud föreslog, skulle ha fler objektiva texter här på svenskafans.com:s MFF-sida är så dumt att man får lust att skriva kärleksbrev till Ian Wachtmeister.
Varje gång jag vaknar på morgonen efter en rejäl fylla så säger jag ’aldrig mer!’. När polarna sedan ringer några veckor senare och ska gå ut så tvekar jag inte en sekund att följa med. Sak samma med fotboll och mitt älskade MFF. Ofta, ofta så säger jag att jag ska sluta gå, jag ska inte bry mig mer, jag orkar inte. Sen står jag där som ett fån matchen efter. Igår skrev jag att jag inte skulle se fler matcher. Idag sticker jag och kikar på b-lagsmatch. Att vara fotbollssupporter är att vara manodepressiv.
B-lagsmatch, ja. B-lagsmatcher är alltid kul. För det första så slipper man nervositeten. Det kvittar lite grand hur det går och vem som vinner. Sen får man alltid en fin blandning i lagen av ungdomar på väg upp i karriären och gamla rävar på väg åt rakt motsatt håll. Och så brukar det dessutom vara prominenta gäster närvarande som man kan smygtitta på.
Idag mötte MFF Helsingborgs IF hemma på Stadion. Matchen slöt 2-3. Min vana trogen (tredje gången i rad) så kom jag sent och missade de första två-tre minuterna. MFF ville inte vara sämre och släppte in ett mål i första minuten (tredje gången i rad) som jag alltså inte kan beskriva för er. Matchen var precis sådär kaotisk och böljande som riktigt bra b-lagsmatcher kan vara ibland. Om resultatet finns inte mycket att säga. Man vet sällan hur det slutar i sådana matcher. Det kunde lika gärna blivit 7-4. Eller föralldel 3-6.
Man vet i alla fall att man är fotbollsidiot när man känner igen 7/11-delar av HIF:s b-lag. Och när man sitter och lyssnar på spelarnas skrik för att upptäcka resterande namn så inser man att man är duktigt fast i sin psykos. Någon vrålar ”Bra Älgen!” och då förstår jag att det måste vara den där Elgström, Fredrik, kanske… eller Henrik? Nummer 7 på topp är fantastisk. De kallar honom Christoffer. Kan det vara Brennström? Eller stavar han det med ett ä? Sen är det skönt att se Ola Nilsson, ett gammalt MFF-nemesis, harva i b-laget och spela håglöst och trött och förlora samtliga nickdueller mot Fredrik ’Lillen’ Andersson, 1.60 lång, typ.
MFF kom till start enligt följande: Baxter – Jeppe, Jussi, Ivo, Kjellin – Elanga, Kenneth, Ingvarsson, Billy – Mackan, Lillen. I paus byttes Jeppe och Billy ut. In kom Bovar Karim och Freddy Borg. Elanga tog över vänsterbacksplatsen, Lillen gick ner på yttermitt, Bovar spelade högermitt och Freddy Borg anfallare. Första halvlek gick till HIF på poäng. Andra halvlek till oss, också på poäng. 2-0 ’gjorde’ Reinaldo. Han stod i straffområdet och fick bollen på sig utan att vara medveten om det och fick se den rulla in bakom Lee. Misstaget innan stod Kjellin för. 3-0 gjorde den där nummer 7 (Brännström?) helt på egen hand. Mycket vackert.
Sen blev det bättre fart på di blåe. Man skämdes väl lite kantänka. 1-3 och 2-3 stod Freddy Borg för. Han var för övrigt absolut bäste MFF:are. Pigg och alert. Tog rätt beslut hela tiden och hade ett ypperligt läge att kvittera i slutminuten men fick inte till skottet. Övriga godkända i MFF: Lee (chanslös på målen, flera andra bra ingripande), Jussi (höll ihop backlinjen någotsånär), Lillen (kämpade och slet, gav aldrig upp) och Mackan (fast han borde nog satt något av sina många lägen). Resten kan vi ge bort till valfritt division 5-lag. Jag är dödstrött på Elanga till exempel. Han är så ojämn att planen uppe i Sundsvall framstår som golfgreensslät. Och Kjellin! Vad har vi gjort för ont i MFF för att få hit honom? Billy, Ingvarsson oh Bovar får självfallet stå på tillväxt, men resten, ärligt talat, sälj med förlust så fort det bara går.
Prominenta gäster var det. Duger Hasse Borg, Niklas Skoog, Tom Prahl?
De riktigt intressanta uppgifterna kommer dock i slutet av matchen när en vän, som alltid har full koll och vet vad han pratar om, berättar att Prahl har gjort gällande att han är grymt besviken över många spelares inställning och aviserar nästintill stalinistiska utrensningar till nästa säsong. Han vill ha fyra nya spelare som går direkt in i laget. Fyra! Och någon av dessa ska vara namn som får Tony Ernst att damma av den gamla berömda bomb-klyschan från i vintras. Spännande!
För alla eventuella HIF-supporters som checkar det här för att läsa något litet om sitt lag så kan jag ju meddela alla Eldin Karisik-rättshaverister (som verkar vara lika många i HIF-led som vi har Kenneth Gustavsson-haverister hos oss) att han får Bovar Karim att framstå som ointresserad av bollen. Han är teknisk och snabb, inget snack om saken. Men varenda gång han fick bollen, och då menar jag v-a-r-e-n-d-a, så dribblade han tills han blev av med den. Andreas Dahl spelade enkelt och bra och man såg att han har fått lite rutin av allsvenskt spel. Sak samma gäller för Martin Fribrock. Han vet dessutom när han ska släppa bollen och när det är läge att försöka sig på en dragning, till skillnad från unge herr Karisik. Fast absolut sämst på plan var Reinaldo Silva. Har han kostat mer än tjugo spänn så har HIF gjort en mycket dålig affär.
Så, till sist, ännu en gång: förlåt. Har jag gjort någon blå-blå fan ledsen så går det bra att skriva på forumet att jag är en skånsk horunge som ska straffknullas på öppen plats. Jag vet att Djurgården är bästa laget i allsvenskan. Det är bara att titta på tabellen. Och vår straff mot Örebro SK i förförra omgången var årets bisarraste. Och Kim Källström hade jag inte tackat nej till, han regerar i allsvenskan. Och rent publikmässigt så är DIF lightyears ahead. Och… ja, allt det där.
Va? Har jag någon gång sagt att jag skulle sluta skriva här på Svenska Fans? Varför skulle jag göra det? Det kommer jag inte ihåg. Ni måste ha misstagit er.
