Två dagar kvar...
Demoner intar supportrarnas huvud. Gå ut och plocka svamp!!
Det är i skrivande stund två dagar kvar. Två dagar och sen ska det avgöras. Ska MFF komma etta, tvåa eller trea i 2002 års allsvenska? Det känns som om jag har en idiot i mitt huvud som bara babblar på om tabeller, mål, HBK:s laguppställning, insläppta Djurgården-mål i slutminuterna på Ryavallen, UEFA-kattens pokal, guldhattar, ännu mer tabeller, ännu mer mål, MFF:s laguppställning och rätt många skräckscenarion. Det går inte att tänka på något annat. Det är bara fotboll, bara MFF, bara lördag och hela ens vardag är upptagen med att lyssna på idioten i mitt huvud.
Det är ett dåligt svampår. Sägs det. Själv äter jag inte svamp. Men jag har kommit på att det inte finns mycket annat som hjälper mig lika väl att släppa tankarna på fotbollens kval, som just att plocka svamp. Och turligt nog ligger svampsäsongen i fas med allsvenskans slutspurt. Och min kära kvinna äter ju mer än gärna. Och mycket riktigt, ute i skogen tar idioten i mitt huvud en längre kafferast och jag lyckas släppa tankarna för några timmar. Jag hade en del funderingar att ta med en CD-freestyle för att hjälpa till ytterligare att få tyst på idioten, men kommer att tänka på en kompis till mig som mitt i en låt (han har förträngt vilken) står öga mot öga med en älg. Han gjorde inte på sig (säger han med eftertryck) men släppte sin svampkorg med många liter trattkantareller och sprang på världsrekordtid till bilen och har sen dess vägrat plocka svamp. Någon älg möter jag inte och särskilt mycket svamp hittar jag inte.
Och när jag sitter i bilen hem så har idioten i mitt huvud vaknat till liv igen. Det är som om han ska ta igen de senaste timmarnas tystnad: Tänk om MFF leder med 1-0 och så blinkar det till på tavlan på Örjans Vall att Elfsborg tagit ledningen mot Djurgården; tänk om det står 0-0 på Örjans Vall och 0-0 på Ryavallen i Borås, hade jag då (om jag hetat Tom Prahl) satsat allt framåt för ett mål som kanske inte hjälper eller hade jag säkrat bakåt för att UEFA-platsen inte skulle riskeras?; tänk om det står 5-0 till MFF och 1-0 till Elfsborg och det meddelas av speakern att det fallit ännu ett mål i Borås i 94:de minuten - hade jag då hållit för öronen för att slippa höra och hellre avvaktat övriga publikens reaktion?; tänk om MFF vinner - kommer i så fall UEFA-katten behålla sin pokal eftersom det var orättvist att inte Djurgården vann; tänk om...
För att tysta idioten ett tag åker jag hem via systembolaget. Beställde en back av Di Blåes öl för en dryg månad sedan. Har den kommit? Nähä, inte än. I morgon kanske. Om jag har tur. Springer till skivaffären en bit bort medan jag försöker skydda mig mot de gråsparvestora regndropparna. Kan absolut inte bestämma mig vad jag vill ha. Foo Fighters nya, men har de inte upprepat sig tillräckligt länge nu? Morrissey har inte släppt någon ny samling. Lloyd Cole likadant. Idioten i mitt huvud föreslår att jag ska åka hem och lägga fram kläderna till lördag i stället. Jag lyder honom.
Det får bli de vanliga ljusblå jeansen, en varm polotröja, de fula Adidas-skorna som jag har för mig bringar tur och matchdräkten med Gudmundson på ryggen som jag vet bringar tur. Vilka kalsonger hade jag på mig senast MFF vann? Och vilka sockar var det? Kommer plötsligt ihåg och hittar dem i tvätten. In med dem och igång med maskinen. Allt klart till lördag. Jag inser att det säkert finns medicin mot sånt här, men skulle jag då inte svika mitt MFF?
Matchbiljetterna läggs ovanpå klädhögen. Tre stycken. Det blir som vanligt min HBK-are till pappa, min HBK-are till vän och jag som åker. Det har alltid varit de som varit glada efteråt. Det måste väl vara min tur i år? Jag behöver inte idioten i mitt huvud för att tänka på alla de gånger i Halmstad som jag besviken fått åka hem efter att oftast sett ett minst lika bra MFF som HBK, men där mitt lag alltid gått förlorande ur striden. Tom Prahls HBK. I år är det Tom Prahls MFF. Jag hoppas det räcker.
Efter att ha rensat och förvällt svampen så inser jag att stora delar av dagen har gått. Det börjar redan bli mörkt ute och jag vet inte längre hur jag ska fördriva den tid som är kvar fram till en orolig sömn. Det är bara två dagar kvar och det är en gåta hur man står ut. Maten smakar inte, jag har ingen ro att lägga mig och läsa ut Jerzy Kosinskis Blind Date och text-teveknapparna håller på att gå sönder när jag för tusende gången knappar in sidan 343 och läser tabellen. Idioten i mitt huvud babblar som en galning och han börjar få grepp om hela min kropp. Var det så här Sigourney Weaver kände det med en Alien i sig?
Jag behöver inte kolla, jag har det i mitt huvud:
” Och visst, Djurgården kan förlora mot både Sundsvall och Elfsborg, eller det kanske till och med räcker med det ena av dem. Det vore inget konstigt med det. Men kan alla ni som såg matchen mot Elfsborg på tisdagen och som tror Malmö FF har en chans att vinna mot AIK, kan inte ni räcka upp handen och ta på er dumstrutarna! Och i matchen därpå vinna mot HBK på Örjans Vall?”
Så skrev jag för en dryg vecka sen. Jag kan meddela alla att jag håller på med en ritning till en enastående ful dumstrut. Jag hoppas jag får användning för den. Jag skulle använda den med stolthet, en stolthet över mitt Malmö FF som i så fall har vunnit hem UEFA-kattens pokal. Det är bara två dagar kvar och då får vi se. Och idioten i mitt huvud tar några månaders semester.
