Gästkrönika: Farhågor och förväntningar
"Ska di blåe ta steget fullt ut och knipa sitt 15 allsvenska guld? Hur många omgångar i Uefa-cupen ska vi överleva. Kan vi slå både HIF och Bois två gånger i år igen?"
Nytt år och Malmögatorna är skrudade i Kung Bores vita dräkt. Ungarna spelar hockey i villakvarterets lugna gator och Mifs senaste match är ämnet för dagen i tidningarna. Men det skiter jag i för samtidigt är himlen så där MFF-blå som den bara kan vara i hemstaden och mina tankar är ljusa. Det är ju hög tid för funderingar och tankar om den kommande allsvenska säsongen.
Ska di blåe ta steget fullt ut och knipa sitt 15 allsvenska guld? Hur många omgångar i Uefa-cupen ska vi överleva. Kan vi slå både HIF och Bois två gånger i år igen?
Frågorna hopar sig. Låt oss ta dem från början. Ser truppen ut som vi vill? Så stark, snabb och så teknisk som vi vill? Så typiskt malmöitisk som vi vill? Dvs att liksom Runebergs hjälte Sven Duvfa ”inte släppa en jävel över bron” när motståndarna attackerar och själv anfalla som den gode Kulneff som ”kysste och slog ihjäl med samma varma själ”.
Tja, på målvaktsfronten ser det bra ut. Asper och Baxter tillhör, trots vad deras belackare säger, faktiskt landets 6-8 bästa. Isaksson, Shabaan och Hedman är i en klass för sig sen är det målfoto om vem som är bäst av ”de våra”, Sundfors, Jankulowski och möjligtvis någon till.
Inte illa.
I försvaret har vi ett par givna namn och en handfull lovande möjligheter. Majstorovic och Concha (trots hans slarviga uppspel under hösten) är de givna. Möjligheterna är Billy Berntsson, Nuorela, Jörgen Olsson, Olle P, Vestergaard och, jodå – Elanga eller Jon Jönsson!
Tycker nog att Jörgen Olsson i första hand ska vara slitvargen på mittfältet, men med tanke på hur det såg ut i mittförsvaret 2002 kan han behövas som en lugnande faktor, den som gör att Majstorovic vågar bryta lite högre upp.
Om inte Olsson så måste det absolut bli Nuorela före Olle P. Nuorela är en betydligt bättre passningsspelare och har ett skarpare spelsinne. Må så vara att Olle har stort hjärta, men han är jävligt lätt att stressa och springa ifrån.
Problemet är vänsterkanten. Kan Billy fixa den med sitt högerben? Håller Vestergaard med sitt spelsinne men osnabba fötter? Kan Elanga bli en vindsnabb överraskning, räcker hans defensiva tänkande för det, eller är han redan förlorad tll Norrköping?
Kanske är det ändå Jon Jönsson som är lösningen? Se ”gamla” MFF-årgångar där oerhört duktiga mittfältare/anfallare blivit de bästa försvararna. Jag tänker på Magnus Andersson, Ingemar Erlandsson och Torbjörn Persson. Tre tuffa kantspelare som inga yttrar ville stöta på.
Mittfältet då, vad ska vi göra av det? Ja, här finns det åtskilliga kombinationer, men det hade onekligen vässats med en förstärkning av en kreativ innermittfältare. Dock, i väntan på den så bör man nog satsa på Jörgen O och Hasse Mattisson där. Båda kämpar tills de dör (Jörgen O troligtvis ännu längre...). Båda är också guld värda i offensiven (Mattissons passningar och Olssons vinnarskalle), bakåt är de betong och med kreativa kantspelare som Chanko, Samba och Bergström bör väl 2002 års fantasilöshet vara ett minne blott.
Sparkapital är Elanga, Jon och Bovar – tre killar som gärna vill visa vad de går för. Bovar kan faktiskt redan om något år vara den där kreatören vi alla längtar efter, men både han och Elanga behöver känna mycket av en tränares förtroende för att blomma ut, Jon bryr sig inte så mycket om vilket.
Han har just den där gamla hederliga MFF-attityden som vi älskar: ”Jag skiter i vilken plats du sätter mig på, bara jag får spela”. Bosse hade den, Jörgen Pettersson, Leif Engqvist, Robert Prytz hade den. Jörgen O har den.
Anfallet då, det är väl vikt åt Ijeh och Skoog? Visst, men jag ser faktiskt några orosmoln. Ijeh själv är det första. Tydde höstens måltorka på att motståndarna lärt sig hur malmöanfallet löpte (spelade alltid på andra alternativet!) eller på att Ijeh har svårt att ta sig loss från hård uppvaktning? Är han för lätt att läsa när han alltid dribblar i en-mot-en-situationer? Motståndarna sätter bara två man på honom - en går på spelaren, en tar bollen (hederlig gammal Krister & Roy- och Balja & Kent Jönsson-variant). Kanske säljs han rent av och vi får några miljoner till på banken...
Och hur gör vi med Skoog? Hur få honom att släppa bollen lite tidigare (men bara lite eftersom det är så viktigt med någon som vågar hålla i bollen däruppe när motståndarna försöker pressa på)? Kan han om Ijeh försvinner ta över rollen som målspruta? Innebär det i så fall att vi måste börja spela ett annat sorts spel?
Förhoppningsvis är mina farhågor bara trams, båda fortsätter nog att dyrka upp motståndarna en säsong till. Om inte så har vi ju både Mackan och Yngve att skrämmas med. Två andra inte helt oävna skarpskyttar. Yngve måste bara få rätt bollar att jobba med (långa passningar att springa på, precis som Lilienberg). Och irrationelle Mackan är den perfekte inhopparen att använda med 30-40 minuter kvar eller när Ijeh eller Skoog behöver en paus efter alltför tufft matchande.
Ja, gör de nu alla som jag hoppas och magister Prahl vill, så kan vi när säsongen är över ståta med vårt 15 allsvenska guld, minst fyra segrar över HIF och Bois och vara på väg mot kvartsfinal i Uefacupen.
2003 – ska det ske!
