Krönika färgad av optimism
"Vi är Malmö FF, guldkandidaten. Vi är Malmö FF, blivande UEFA-cupdeltagare. Vi är Malmö FF, klubben att räkna med."
Vi är tillbaka, det är först nu det är sant, Malmö FF är tillbaka. Ja, jag vet att vi var tillbaka redan i slutet av år 2000 genom den där segern över Brage. Jag vet också att vi var tillbaka i toppen redan föregående säsong. Det är dock inte förrän nu vi är tillbaka i ordets rätta bemärkelse. Det är först nu vi är guldtippade redan innan försäsongen satt igång. Det är först nu vi är fruktade av så gott som samtliga allsvenska kännare på grund av kvalitén på vår spelartrupp. Det är först nu vi återigen är stora stygga kaxiga Malmö FF som ingen gillar.
Som MFF-supporter har man genomgått en svår identitetskris de senaste åren. Vi har fått ta ett par steg tillbaka och motvilligt tvingats för det första inse och för det andra erkänna att vi inte var det bästa laget. Nu känns det som att man börjar hitta hem igen, likt en förvirrad tonåring som växt upp börjar man återigen få mark under fötterna och grepp om tillvaron. Vi är Malmö FF, guldkandidaten. Vi är Malmö FF, blivande UEFA-cupdeltagare. Vi är Malmö FF, klubben att räkna med.
Säsongen har inte ens börjat och jag hävdar att MFF är tillbaka som stormakt i den svenska fotbollen, obotlig optimist säger säkert vissa, idioti säger väl andra. Jag vet inte vad jag kallar det själv men det känns på nåt sätt som om det i det här fallet inte spelar någon roll om allt går snett i år. Vi kommer inte falla igenom totalt och vara nära nedflyttning i år. Vi är helt enkelt för bra för det.
Det innebär att det värsta som kan hända i år är att vi misslyckas med att tillhöra toppen. Vi kanske faller in i en formsvacka eller har otur på det ena eller andra viset så att säsongen blir en besvikelse på grund av att vi inte slutar topp tre. Men det som gör att jag så här i januari säger att det gamla Malmö FF är tillbaka är att alla räknar med oss. Det pratas om guldkandidat hit och titelkombatant dit. Detta innebär att vi antingen blir ett av de tippade lagen som alla trodde skulle ligga i toppen eller att vi blir den stora besvikelsen som inte pallade för trycket och aldrig riktigt lyckades slåss om Johanssons pokal. Med andra ord, vad som än händer har vi fått tillbaka vårt anseende som en av de stora.
Vissa från det äldre gardet håller kanske inte med mig i att det är detta som är det gamla Malmö FF. För dem är det gamla MFF ett MFF som alltid vann och plockade hem titel efter titel. Någon sådan glansperiod har jag inte fått uppleva under mina tolv år som ljusblå supporter. Jag har dock fått uppleva många toppstrider, och minst lika många försäsonger med experttips och vad jag trodde var realistiska drömmar om guld. Men upplevt känslan av att faktiskt vinna har jag ännu inte gjort. Men drömmen är tillbaka, guldtipsen är tillbaka, som sagt mitt Malmö FF är tillbaka. Det är det som gör att jag återigen känner igen livet som supporter till Sveriges finaste fotbollsförening.
