Det här ser bra ut!
MFF imponerade på lördagsförmiddagen när FC Köpenhamn enkelt slogs tillbaka med 3-0.
Okej, det var en träningsmatch.
Okej, motståndarna saknade några annars ordinarie spelare.
Okej, det är långt till den Allsvenska premiären.
Men jag känner mig jävligt nöjd med vad jag fick se i Birkeröd igår...
Jag fick se ett MFF som med aggressivitet, vilja, teknik och självförtroende spelade ut SAS-ligans överlägsna ledare. Spelglädjen och lagkänslan spred sig över hela konstgräsplanen,ut över sidlinjen och in i alla frusna Blådårars hjärtan.
.JPG)
Hög stämning bland Blådårarna i Birkeröd
MFF har i år en mycket högre kvalitet på truppen. Bytet av elva komplementspelare mot fyra spelare med spetskvalitet har gjort att nivån på träningarna har höjts och det gav utslag direkt. Ingen i laget känner sig säker på en plats men samtidigt verkar det inte finnas någon som känner sig osäker i Tom Prahls lagbygge. Hela laget utstrålade pondus och stolthet igår och det var så skönt att se.
Improviserad "pitch invasion" efter 3-0
Jag har genom åren varit med om en och annan dansk överkörning på försäsongen. Förra årets danskpremiär mot Bröndby slutade med en brakförlust och total utspelning. Tom Prahl såg oerhört bekymrad ut och undrade säkert vad det var för lag han tagit över. Ett par veckor efter matchen mot Bröndby blev det storstryk mot John Faxe Jensens div.1-lag Herfölge. Ett år senare går han av konstgräsplanen i Birkeröd omgiven av segerrusiga supportrar. Han skämtar och ler. FC Köpenhamn har fått stryk med 3-0. Vår general har kommit en bit på vägen.
En av Kristian Bergströms delikata hörnor
Spelarna ler också. De tycker självklart det var kul att vinna över så pass meriterat motstånd. Men de ser också lite chockade ut. Runt omkring dem hoppar mängder av supportrar omkring och tar foto, vill ha autografer, välkomnar nyförvärven och önskar alla spelare lycka till och bedyrar sitt stöd. Borta vid avbytarbänken står Daniel Majstorovic omgiven av en hord av småtjejer som vill komma med på foto tillsammans med honom. Peter Ijeh har 15 danska smågrabbar runt sig som vill ha autografer. Hysteri.
Det var kallt i Birkeröd. För att hålla värmen hade jag en skön Arsenal-mössa på mig. Jag fick höra en del glåpord från personer med sympatier från andra lag i Premier League. Men det bekom mig inte eftersom jag är övertygad om att Arsenal den här säsongen har spelat den absolut mest attraktiva fotbollen i England och kanske i hela Europa. Och igår såg jag likheter mellan Londons och Malmös två stoltheter.
Spelarna samlas efter 3-0
Framförallt var det rörligheten i laget som kunde jämföras med Arsenal. Lolo Chanko och Hasse Mattisson på mittfältet löpte något oerhört och rörde sig hela tiden till nya ytor i mitten och fungerade som ett väloljat nav. Ute på kanterna visste man aldrig om det var yttermittfältaren eller ytterbacken som skulle komma i anfallsposition. Likt en halvgalen Ashley Cole rusade Joseph Elanga upp och ner på kanten och tack vare sin snabbhet var han alltid på plats i försvaret igen när Zuma, Pettersson och de andra anfallarna i FCK försökte sig på något framåt.
Naturligtvis är Arsenals rörlighet och spel i en helt annan liga än MFF:s men jämförelsen tål att göras. Nu återstår det att se om det var en engångsföreteelse eller om vi får samma fotbollsunderhållning nästa danmarksresa. Jag har en känsla av att Tom Prahl har något riktigt trevligt på gång. Men som sagt så var det ju bara en träningsmatch, FCK saknade några ordinarie spelare och det är långt till den Allsvenska premiären. Men...vem bryr sig?
Även en målskytt får ställa sig i kö för att komma ut.
