Måndag morgon...
…och diamanter är för evigt?
OK, jag erkänner, jag var helt säker på att det inte skulle bli tre poäng i Kalmar. Allt talade emot det – eller egentligen var det bara en enda, men fullt tillräcklig, sak som talade emot det – nämligen äventyret mot Europa. Sen match på onsdagen, skador, tidsomställning (ja, jag vet att det bara skiljer en time, men hur mycket brukar du sova på ett flygplan tillsammans med tjugofem kompisar?), väderskillnaden, gräsmattan och, inte minst, den totala jävla urladdningen. Men istället två-noll och en säker seger. Så underbart.
Fast vi har skadeproblem, så hänger vi med. Vår trupp är så tunn att den nästan borde synas av elitlicensnämnden, men den kvalité som finns där – jag säger bara ”ojojoj!”. Yksel, denne lille gåta, har kommit tillbaka mot den form han hade 1997. För ett par veckor sedan fet-petad av ungtuppen Pode och i lördags matchhjälte och bäst på planen. Ett fint inhopp av Sammy B visar att han nu närmar sig genombrottet, en giftig insats av Thomas Olsson visar på glädjande professionalitet – och så då Jari Litmanens debut från start, inte glimrande som diamanter, men fullt tillräcklig för att visa både att och var han ska spela.
Diamantuppställningen har vi pratat om från och till. Tidigt i våras var det Afonso som skulle bli Trequartista, men det lyckades aldrig riktigt. Om det var positionen eller brassens form som inte höll, får vi nog aldrig veta. Så bra som Alves är för tillfället hade han säkert t.o.m. kunnat spela ytterback utan att göra bort sig - även om han ibland slarvar lite väl mycket defensivt.
Frågan är om diamanten är ett långsiktigt försök eller något att ta till då oh då? Prahl antydde i våras att denna uppställning kunde vara bra att ha i backfickan om spelet låst sig och det behövs en extra växel. Låter inte alls dumt att ha en väl genomtänkt, och inövad, reservplan. Är den så pass intränad att den även funkar som startalternativ, så ger det ju en extra dimension i rävspelet inför match.
På onsdag är det rond ett i Thunviktsmötet. Allerum mot Gruyére. Urmakarna från landsbygden ska få smaka redig skånsk vassle – och jag förväntar mig att alla tar ifrån fotknölarna på läktaren. När t.o.m. en israelisk coach är gediget imponerad av svensk läktarkultur, då vet vi att vi håller hög klass. Nu visar vi det på onsdag också. Alla till Möllan!
*******
Kan inte låta bli att imponeras av Klüft. Hon räligt påfrestande helylle-buskis, men fan vilken tävlingsmänniska. En förebild värd att lyfta även i en fotbollskrönika.
*******
Har Abelsson förpassat Olof till bänken nu? Jag tror det.
*******
Tänker inte tillåta mig själv att vara toknervös än, men inser ni vilken viktig match det är på torsdag? Förstår ni det?
*******
Till sist, tack alla som hjälpte Tony till Israel och tack Tony för dina underbara rapporter. Det är nog inte så dumt att låta en fanatisk supporter förfölja laget i varje skrymsle. Då förstår de ju att vi bryr oss så till den milda grad att man egentligen inte borde vara friskförklarad.
