Inför Thunviktsmötet
Ikväll gäller det de första 90 av sammanlagt minst 180 minuter som kan innebära början på en ny era för Malmö FF. Vinnaren i kvalomgång 3-mötet mellan Malmö FF och Schweiziska Thun går till Champions Leagues gruppspel.
Det är fem år sedan San Siro-Sven skickade Helsingborg till den europeiska fotbollens finrum. Det är sex år sedan Stuart Baxter ledde AIK till Wembley. Och det är 16 år sedan Malmö FF skrällde mot Inter och åstadkom den största europabragden sedan 1979.
Fotbollen har förändrats snabbt på sistone. I skuggan av Bosman-domen har avståndet mellan de allra bästa och de näst bästa ökat. Och ner till de näst-näst-näst bästa (eller vad vi nu är i Allsvenskan?), så har distansen de senaste åren blivit avgrundsdjup. Partizan Belgrad, exempelvis – ett habilt öststatslag – hade till sist inga större bekymmer med att slå ut två svenska pretendenter. Förra året var det Juventus som tog död på Djurgårdens drömmar om att återerövra den svenska platsen på den kontinentala fotbollskartan.
Nu är det Malmö FF:s tur. Vi fick tufft motstånd i kvalomgång 2, men räddade avancemanget i sista stund. Nu väntar ett lag som ser nästan obehagligt överkomliga ut. Chanserna bör vara 50/50 – och det är närmast att betrakta som en mirakellottning.
Men Malmö har problem. Man kan, om man är på det humöret, säga att Malmös trupp är lite Thunn. Lagom till ödesmatchen kan, i värsta fall, fem nyckelspelare av olika skäl vara indisponibla. Olof Persson är avstängd, Höiland är fotskadad, Litmanen och Asper har ärvt Daniel Anderssons halsbaciller, plus att Mattisson är lårskadad. Alla fem är ämne för startelvan – och vi ska spela vår viktigaste match på mycket länge, mot tufft internationellt motstånd. Kan det verkligen gå vägen?
Mattias bör kunna stå och enligt Jon-Inge så handlar det mest om pain management för att han ska kunna komma till start. Yksel, Daniel och Anders Andersson lär bilda tremannamittfält bakom trequartista Litmanen (om han spelar) och om så inte blir fallet, lär det bli ett lite rakare fyrmannamittfält med Thomas Olsson något mer framskjuten och med Anders på högerkanten.
Endast anfallet är självskrivet; Afonso och Bech får nytt förtroende.
Om Thun vet vi ganska lite. De ligger, efter fyra spelade matcher, femma i den schweiziska superligan, hemmaarenan Lachenstadion är verkligen något att "lachen" åt - Heleneholms IP håller bättre UEFA-standard - och avancemanget mot Dynamo var ganska oväntat; "Fantastisch! Hervorragend! Unglaublich!" var Thuns tränare Urs "Longo" Schönenbergers ord efteråt.
Laget då? Deras släpande anfallare Adriano har ett namn som förpliktigar, 21-årige målvakten Eldin Jakupovic har tre A-landskamper för Schweiz på kontot och svarade för en imponerande insats då Dynamo Kiev förpassades, kraftfulle defensive australiske landslagsmittfältaren Ljubo Milicevic gjorde ett bra intryck på MFF-spionen Westerberg – men, nej, det är inga kändisar som kommer på besök, direkt. Schweizarna beskrivs som försvarsmässigt skickliga, kontringssnabba och förväntas ställa upp med en organisatorikst städad 4-5-1-uppställning.
Schönenberger har ett ganska ungt lag, endast mittfältaren Andreas Gerber i A-truppen är över de trettio. Huvuddelen av grundstommen är hemvävt schweizisk, men det finns farliga kryddor från såväl Brasilien (nämnde Adriano, inhopparen Tiago Bernardi som sköt avgörandet mot Dynamo, vänsterbacken Leandro Vieira Ricardo plus en "Gelson", tänka sig!) som Kamerun (försvararen Deumi) och Senegal (18-årige anfallaren Papa Faye Omar).
Kan vi hoppas att matchen uppe i Kalmar utgjorde en bra workshop i konsten att lirka upp starka försvar, samtidigt som vassa kontringar alltid lurar runt hörnet?
För om vi klarar det här väntar betydligt större arenor än Fredriksskans. Betydligt jävla större. Helt enkelt the fucking Champions League.
*******
För er som inte kan vara på plats, så sänds matchen på Canal +
*******
Prel. laguppställning Malmö FF:
Asper
-------
Höiland
Andersson
Abelsson
Elanga
-------
Andersson
Andersson
Osmanovski
-------
Litmanen
-------
Bech
Afonso
