Thunviktsmötet, rond 1: Vem ska kliva fram?
"Bara i finaler, kval och mästerskap kommer de fram som vi älskar allra, allra mest; Hjältarna."
Vinter-OS 2002. Sverige möter Kanada i ishockeyturneringens första gruppspelsmatch. Svenskarna krossar, förnedrar och leker med de segertippade transatlanterna i en match som slutar 5-2. Ett av målen regisseras av den då unge och orutinerade Henrik Zetterberg. I fullständig eufori vrålar en av mina kompisar framför tvn; ”Hello Mr Gretzky, my name is Henrik! I play in a team called Timrå!”
Drygt tre år senare står jag på en pub i Linköping och skriker mot en storbildsskärm. Lika lycklig, lika ohejdad. ”Hello Europe, I am Abel! I come from Nybro!”
Visst, det har gått en vecka sedan miraklet i Tel Aviv. Det är inte ens den senast spelade matchen längre. Hade spelarna sugit på segern mot Haifa lika länge som jag gjort hade de inte haft en chans mot Kalmar. Men ändå… Avbytare som kommer in i slutskedet och avgör i 89:e, hur ofta händer det? Aldrig, inte med de lagen jag håller på. Så känns det i alla fall.
I de ”vanliga” matcherna, i serielunken, Svenska cupen och träningsmatcherna, finns det planens dominanter, goda intentioner, stabila arbetsinsatser, pigga inhopp och matchvinnare. Bara i finaler, kval och mästerskap kommer de fram som vi älskar allra, allra mest; Hjältarna.
Zlatan mot Italien ifjol, Engqvist mot Inter 1989, Dahlin mot Ryssland 1994, Guld-Höiland mot Elfsborg och nu, förra veckan, Peter Abelsson. Alla MFF:are, alla odödliga, alla hjältar.
Trots att Abelsson bara varit himmelsblå i knappt ett år så känns det som att han var en av de som förtjänade kronan bäst. Under en säsong där det gnällts, bytts klubbar, skrivits kontrakt och tagits bondpermis till grekiska storklubbar har Peter ofta suttit på bänken och väntat på sin chans (att flytta till Hammarby var väl bara ett rykte, eller hur?). Och när chansen kom tog han den, minst sagt. I lördagsmatchen mot Kalmar visade han att han inte bara är en grym Champions League-dräpare, han är en stor och stark mittback också. Vem minns förra årets självmål idag? Ingen? Bra… inte jag heller.
Kan vi få en ny hjälte idag? En som gör det viktiga målet, den ofattbara straffräddningen eller den avgörande tjongrensningen på mållinjen… Vem vill inte bli odödlig? Varsågoda pågar, gräset är klippt, scenen är riggad, manegen är krattad, alla är på plats… nu kör vi!
