Den svarta onsdagen
Det var dagen Malmö FF skulle lyfta mot Europa. Det slutade med platt fall och kungen själv fick bita i gräset inför 12 237 sörjande. Så tungt, så hårt, så orättvist.
Hemvändaren Patrik Andersson hade inte många fel i matchen men fick göra en riktigt trist sorti på hemmaplan. Istället för att han lyfte oss mot Europa slutade det med antiklimax. Som ett ödets ironi eller kronan på verket för Thun så fastnade Patrik ”Kaiser” Andersson med dobbarna i gräsmattan i slutminuterna och gick sönder. Världsspelaren, dominanten, det hemvändande hoppet. Kungen hade fallit, Malmö var slaget. Nu kanske karriären är över, kanske får han inte föra sitt MFF till Europa. En stor förlust för svensk fotboll i sådant fall.
Det ser magert ut på bänken. Många unga talanger men få etablerade spelade som kan gå in och dominera i matcherna när det blir skador och sjukdomar på de ordinarie. Backlinjen behöver förstärkning, liksom anfallet.
Den svenska förbannelsen. Alla gånger vi ska bära ett favoritskap går det åt fanders. Minns hockeydebaclet -98 i Nagano, eller det senast i World Cup mot Tjeckien. Minns ”drömlottningen” mot Senegal i fotbolls-VM 2002. Till detta kan vi nu lägga Malmö FF – FC Thun 2005. För schweizarna var inte bra. De var usla långa stunder.
Det stora problemet för himmelsblått stavas tempo. Flera gånger spelades bollen hemåt eller i sidled istället för framåt. När anfallen sedan kom var det inte med fart och finess utan man gjorde det oftast för enkelt för sig. När MFF väl satte press på Thun, då hände det saker. Schweizarna blev då så pass stressade att de missade uppspelen och MFF kunde vända spelet. Varför höll inte himmelsblått ett högt tempo matchen igenom? En ljusglimt var att Jari Litmanen visade vilken tillgång han är som spelmotor på mittfältet, kom ihåg volleypassningen i första halvlek. Han borde dock springa mer i djupled.
Marcus Pode sprang rätt och fick ett par jättelägen. Trots det lovande förnamnet är 19-åringen ingen Markus Rosenberg och ingen hade heller kunnat kräva det. De tre lägena kunde mycket väl ha resulterat i mål med lite flyt. Men killen är ung och ingen utpräglad forward. Istället borde alternativen granskas. En alltför svag bänk ledde till att talangen fick starta när Jesper Bech hastigt och olustigt insjuknade. Afonso brände ett jätteläge, öppet mål, efter en fin passning av Litmanen då de båda kommit ensamma med schweizarnas målvakt. Det var helt enkelt inte Malmös dag.
Matchen slutade istället mardrömslikt efter att Thun kontrat och Adriano Pimenta skjutit bollen i mål bakom Mattias Asper. MFF-målvakten ser bollen hela vägen och ska helt enkelt täppa till vid första stolpen. Det är inget att diskutera, det är ABC för en fotbollsmålvakt. Mattias Asper gör många gånger bra ingripanden men ibland kommer de här ödesdigra misstagen. Nu får han hålla nollan i returen, minst.
Det är inte dags att måla fan på väggen riktigt ännu. Detta hade kunnat bli Jesper Bechs genombrottsmatch och denne kommer att bli en stor tillgång i returen. Spelar Thun lika uselt då måste i alla fall någon boll trilla in. Jag tror att ett ordinarie MFF exploderar och hittar hålen i schweizerosten i returen. Annars blir det bojkott av skidresor, choklad, klockor och gökur. Glöm inte, det är bara halvlek.
