MFF-Assyriska 2-2
Det blev en målfest trots sjukdomar, men kanske inte den målfesten vi hade hoppats på. Att spela 2-2 mot laget som ligger sist i allsvenskan är inget man ska vara stolt över. Att sedan första halvlek var något av det sömnigaste som utspelat sig på Malmö Stadion denna säsong, gör inte saken bättre.
Det är inte första gången denna säsong man känner bitterhet! Prahl sa innan matchen:
– Vi, är på gång och det här slarvar vi inte bort!
Oj, så fel han skulle ha! Det går över mitt förstånd, att ett lag med lika mycket rutin som hela resten av allsvenskan, kan uppträda på ett så virrigt och viljelöst sätt!
Hela första halvlek var ett lysande exempel på varför allsvenskan räknas som den 26:e sämsta ligan i Europa. Tempot var lågt, Assyriskas mål föregicks av en fel passning, de kreativa lösningarna uteblev, allting gick ”på chans”. Det var rent ut sagt väldigt dålig fotboll!
Assyriska tog alltså ledningen efter 10 min genom Kabba Samura. Malmö skulle precis ställa om, när Glenn slog en passning rätt i gapet på David Nordbeck. Det kvicka anfallsparet i form av Atiku och Samura spelade sig lätt igenom Malmös backlinje, och mardrömsstarten var ett faktum. Så mycket mer finns det egentligen inte att säga om första halvleken, men visst fan saknades det energi?! Eller som min indiske vän uttryckte sig – When it is a game, they should behave like tigers, these guys are more like cats!
Jag kunde inget annat än att hålla med.
Andra halvlek började bättre. Ganska omgående blev det missförstånd i Assyriskas backlinje. Återigen var det planens gigant, Daniel Andersson, som krigade till sig en farlig chans.
Härefter följde några farliga chanser, så straffen i den 55 min var inte helt ologisk. Daniel slog den ganska löst, så Hellström räddade, men Jari hade tagit en tidig löpning och var först framme på returen. 1-1 och hoppet började leva!
Plötsligt fylldes spelarna med den energin som jag hade efterlyst hela matchen och den offensiva viljan väcktes omgående.
I den 59 min kom Pode igenom och lyckades passa Afonso som stötte in 2-1. Och nu hoppades man på den så omtalade ”ketchupeffekten”, men i vanlig ordning blev man besviken. Även om Malmö höll uppe spelet bra, så var det nonchalans som ledde till att Assyriska kunde göra 2-2 på hörna i den 70 min.
Ett par minuter efter kvitteringen kom Pode igenom igen, där bollen hamnade hos Afonso som var så nära att nicka in trean.
Under resten av matchen lyckades Malmö skapa ytterligare några farligheter, men närmast var Assyriska, då David Nordbeck fick på ett rykande skott i ribban.
Det känns helt klart som om detta inte är vårt år. Har ”Fru Fortuna” övergivit oss efter att ha varit oss 100 % trogen den 30 oktober 2004? Visst man kan försöka skylla på mycket, men vi har bara oss själva att rannsaka. Vi måste hålla tätt och absolut behålla koncentrationen, så att vi kan punktera matchen tidigare. Jag tycker att vi levt på marginalerna hela året.
Och när Samuel Barlay är den på bänken, som har mest allsvenska matcher, är det inte bra. Borg måste börja agera! Men samtidigt kan inte Borg köpa det som vi allra mest saknar: energi och självförtroende. Det måste vi bygga upp själva, och buande underlättar inte den processen precis. Som avslutning skulle jag vilja citera allas våran vän Sven Liljegren Sr:
”Man kan inte stå och spela fotboll!
Man kan inte spela fotboll utan engagemang!
Man kan inte spela fotboll utan bra coaching!
Idag stod pågarna och försökte spela fotboll.
Idag hade pågarna inte rätt inställning!
Idag saknades coaching igen!”
