Grüss Gott, tschüss Thun - inför FCT-MFF
Så var det dags. MFFs tunna trupp mot Thuns trupp.
Elva mot elva. Man mot man. Mano a mano. Om vi vinner ikväll har det pratats i rubriker som ”Bragdmatch” och ”Mirakelvändningen”. Skitsnack. Alla som såg matchen på Stadion såg att vi var det överlägset bästa laget. Visst, det låg i deras spelidé, i deras själ, i deras gener, att gå i igelkottsställning och bara försvara sig (när har Schweiz någonsin gjort något annat än att försvara sina kobeströdda alptoppar?) Men ändå. Vi är det bättre laget. Inget snack om saken.
Själv börjar det här romantiska snacket om underdogarna från Bern, som trots små resurser lyckats ta sig till toppen, att stå mig långt upp i halsen. Igår morse satt jag på ett skönt hotell och skulle njuta en riktigt bra frukost. Eftersom jag råkade befinna mig i Stockholm var DN den tidning som erbjöds. Nyfiket bläddrade jag fram till sporten för att se om man upptäckt att MFF spela CL-kval. Och jodå, det hade man. Vilket man firade med en helsida om Thun skriven med tungan så långt upp i den Schweiziska röven att
den Thunska klubbledaren fick boka tid för en akut tonsilloperation efteråt.
”För åtta år sedan låg dom i tredjedivisionen… Den vackra lilla staden har bara 42.000 invånare… I vintras drabbades klubben av en svekchock när tränaren sa upp sig för mer pengar någon annanstans… Blaha, blaha” Värst illamående blir jag när jag kommer till ”Lyckas klubben kvalificera sig till Champions League ska man använda pengarna till att bygga en ny arena, den nuvarande har bara 700 sittplatser”. Jamen va fan? Är det Staffanstorp vi möter?
Anderson Andersson har kvalat tre gånger till Champions League. Missat samtliga. Han hade ett övergripande mål med att komma him. Att spela i Champions League. Jag vill inte kasta någon skugga över honom, men hade vi inte vunnit Allsvenskan förra året tror jag inte han hade kommit hem. Inte i år. Nu har han allt serverat. Det räcker med ett spelmål, så kan vi avgöra på straffar. Gör vi två mål, kan det vara över på 90 minuter. Så nära är vi Champions League. Och vi möter ett i sanning överkomligt motstånd. Visst, vi
har haft problem mot bottenlagen i Allsvenskan, visst, vi har snubblat oss fram i Svenska Cupen, visst, vi åkte ut så det sjöng om det mot Cork. Men i förhållande till ikväll så har ingen av de matcherna betytt Jackshit för våra viktigaste spelare. Dom skulle aldrig erkänna det, men kom inte och säg att det är tillfälligheter att vi spelade det bästa anfallsspelet på år och dag när vi vann mot Haifa på Stadion. Anders Andersson, Jari Litmanen, Daniel Andersson, Yksel Osmanovski, Mattias Asper - alla har dom internationell erfarenhet så att det i sig själv borde lösa alla Malmös integrationsproblem.
Lägg till Afonso Alves och Jon Inge Höiland så har vi ytterligare två mycket meriterade spelare som redan har vunnit allt på hemmaplan och som garanterat känner ny motivation när det bränner till.
Den enda som jag tror är helt oberörd och som kommer spela precis som vanligt är
Hasse Mattison. Men det räcker å andra sidan förbannat långt. När grabbarna går ut på arenan ikväll kommer dom att stöttas av runt 250 tillresta Malmöfans. Schweizarna på plats kommer bara att lätta upp stämningen. Ju mer publik, desto mer tänder ovan nämnda grabbar till. Och kom inte och lura mig att det kommer vara ”en kokande gryta”, ”ett inferno” eller någon annan klyscha kring fanatiska hemmasupportrar. Kom igen. Vi
snackar Schweiz. Landet där man ber om ursäkt bara man råkar tänka ordet ”fis”. Visst, man kan rent hypotetiskt tänka sig en joddelorkan, men då är det högst osäkert på vilket sätt det skulle påverka våra mannar till det sämre.
Nä, ikväll kör vi över dom. Med åtminstone 1 - 0 och bättre straffar. MFF är mycket förtegna över startelvan, men alla spelare utom Olof är klara för spel. Litmanen blir nog kvar på bänken som en joker. Det stora huvudbryet är vem som ersätter Olof. Och så mycket VET jag. Det blir inte Daniel Andersson. Han är alldeles för viktig på mittfältet. Tänkbar startelva (men helt ärligt vet jag inte, Patrik Johansson gav inte en millimeter):
Asper
Mattison - Höiland - Abelsson - Elanga
Bech - A. Andersson - D. Andersson - Osmanovski
Afonso - Pode
